Stående längdhopp och upphopp med höga knän: nytt PB
Nu på morgonen gjorde jag stående längdhopp igen. Det känns som att man varje gång måste gå igenom sin serie från kortare hopp upp till sin nuvarande nivå. Idag testade jag att lägga in upphopp med höga knän innan några av de stående längdhoppen för att få till något slags post activation potentiation av explosivitet i musklerna. Hursomhelst nådde jag som längst 2,04 meter, och därmed höjde jag mitt personbästa med en centimeter. Men detta 2,04 meter kommer inte i första försöket. Det verkar som att jag måste gå igenom 1,80, 1,90, 1,93, 1,89, 1,98, 1,97 (för att ta exemplet från idag) för att till slut kunna hoppa 2,04 meter. Sedan vände det i sista hoppet ned till 1,92 m. Därför är det förstås bra att hoppa flera hopp. Det visar att man måste vänja sig vid övningen varje gång och ”väcka” de explosiva muskelfibrerna. Förmodligen är det så också vid sprintlöpning. Man kan ju notera att jag får mycket bättre tider nuförtiden efter rejäl uppvärmning och ett par provlopp innan tävlingsloppen. I går och i Linköping för två veckor sedan gjorde jag också upphopp med höga knän precis innan start. Det ser man ju för övrigt att även de riktigt duktiga sprintlöparna i världseliten gör, så det är antagligen samma sak för dem.