Resultaten talar sitt tydliga språk
I går kväll hade jag tänkt att skjuta 60 pil i gult. Först sköt jag 30 pil med underdrag med målsättningen att sätta varje pil i gult utan några ängsliga blickar mot mer eller mindre goda trepilsserier. Men det gick ännu sämre än vanligt, och efter bara nio pil i gult och resten lite här och var, så gjorde jag faktiskt en radikal förändring.
Jag skruvade om bågen och började skjuta mellandrag igen! Det tog ett stort antal inskjutningsserier. Men därefter sköt jag 60 pil med mellandrag. Det blev ett ganska medelmåttigt resultat med 118 + 117 + 118 + 118 = 471 poäng. Nu skall man iofs komma ihåg att jag sköt över hundra pil, och dessa 60 pil var de 60 sista. Jag var alltså något mör, men faktiskt inte någon gång utmattad i musklerna. Jag sköt
8 tior
12 nior
19 åttor
10 sjuor
7 sexor
3 femmor
1 fyra
Nu när jag har skjutit i två månader sedan jag återupptog skyttet efter ett längre uppehåll, så kan man ändå konstatera att resultaten talar sitt tydliga språk. Jag hör att de säger: ”DITT BÅGSKYTTE SUGER. LÄGG AV!” Men samtidigt förstår jag inte detta. Exakt vad är det då som jag inte förstår av detta klara budskap? Jag tror att det är 10-10-9 till 29 poäng, som jag ofta skjuter någon gång på träning och tävling. När man går fram tillsammans med skyttar i den svenska eliten och konstaterar att de har skjutit 28 poäng, 28 poäng och 27 poäng, och man själv som fjärde man på skjutplatsen har skjutit 29 poäng, då förstår man inte att ens bågskytte suger och att man skall lägga av. Någon säger kanske grattis, någon av gubbarna som har stått på tävlingarna i 20 år utan att skjuta, och egentligen inte förstår vad de gör där längre, noterar den överraskande gruppen i mitten på den där tavlan, där det inte hör till vanligheterna. Stärkt av framgången skjuter man två pil till i gult och sedan viftar man av någon anledning ut en pil i blått. Medtävlarna och gubben, som antingen är publik eller domare, får plötsligt sin världsbild bekräftad igen och magin är över för den här gången.
Man vårdar minnet av känslan och övertygar sig om att ”jag kan ju det här”. Sedan fortsätter man att skjuta för att försöka lyfta resten av trepilsserierna upp till den där magiska nivån. OK. Det blir träning på torsdag och KM på lördag. Skam den som ger sig!