Resultat från Värmlandsserien och en märklig trettiopilsserie
Nu är resultaten från Värmlandsserien 2 i Fagerås publicerade
http://iof1.idrottonline.se/ImageVaultFiles/id_97649/cf_74/20131103_V-rmlandsserien_13-14_omg_2.PDF
Man kan se att halva startfältet sköt det resultat som är mitt målresultat inomhus, och de andra två deltagarna sköt resultat som hade varit personbästa på tävling för mig. En förändring, som kan vara en tillfällighet, är att inga nybörjare eller direkt dåliga skyttar deltog i HR21, och att jag därför kom sist i klassen. Tidigare har annars alltid Värmlandsserien varit en inkörsport för nya skyttar.
Jag sköt tillsammans med Järnvägenskyttarna Anders, Per och Roine. Därför såg jag en hel del av deras skytte. Det var inte så imponerande. Alla blandade bra pilar med svajspilar ute i blått. Men givetvis sköt dessa skyttar mer stabilt än jag, och de lyckades också leverera tex trepilsserier på 29 och 30. Mina bästa för dagen var ett antal 27:or.
I morse tränade jag i Lindome med ett nytt koncept. Jag sköt först sex pil på tom butt. Sedan sköt jag 30 pil på 18 m med ”tävlingsrealistisk” tid mellan trepilsserierna på åtta minuter. För länge sedan testade jag detta i Kungälv. Det brukar ju ta tid att döma och skriva för flera personer samt att vänta på ett annat skjutlag. Jag sköt 122 + 128 = 250 poäng fördelade på 16 nior, 10 åttor, 3 sjuor och en femma. I stort sett alla pilar satt i gränsen mellan åtta och nio. Jag sköt alltså mycket jämnt. Femman kom efter att jag hade dragit förbi clickern för tidigt och sedan släppte pilen. Den fick också ett numera ovanligt islag i pilhyllan så att en fena skadades. Det var också mycket märkligt att inte en enda pil satt i tian! Kanske ger dagens skjutning en ledtråd till varför jag har skjutit betydligt färre tior på tävlingarna med Uukha-bågen, samtidigt som jag aldrig tidigare har skjutit så många tior på träning som med Uukha-bågen. När man skjuter trepilsserier så relativt sällan som med åtta minuters mellanrum så får man inga problem med orken att dra förbi clickern. Siktningen gör ju att man håller längre i fullt uppdrag, och därför blir man mycket tröttare än vid blank bale. Men om man får dessa längre pauser mellan serierna, så hinner musklerna trots allt återhämta sig. Men någonting annat tycks gå förlorat. Varje pil känns på något sätt viktigare när man skjuter mer sällan, och därför kanske man inte går så hårt för tian utan skjuter mer defensivt och omedvetet ”nöjer” sig med pilar på ”min nivå”, dvs starka åttor eller svaga nior. Slutresultatet blir ju ungefär detsamma, om man blandar åttor och nior som om man blandar sjuor och tior, men man får ju inte tillgång till några starka trepilsserier, tex 28, 29 eller 30, som kan ge en rejäl skjuts i resultatutvecklingen. Man tvingas i stället ”gneta” med, som idag, fem 26:or, tre 25:or en 24:a och en 21:a (där femman ingick).