30 pil med fokus på bågarmsaxeln
I morse sköt jag 30 pil på 18 meter i Lindome med resultatet 125 + 116 = 241 poäng fördelade på
3 tior
10 nior
7 åttor
5 sjuor
5 sexor
Efter att ha observerat att bågarmsaxeln kom krypande uppåt mot slutet av trettiopilsserierna, så har jag nu läst på om bågarmsaxeln och diskuterat med olika bågskyttar. Därför ville jag från och med idag ha extra koll på bågarmsaxeln. Den skall ju framför allt inte röra sig uppåt mot örat, när man skjuter med en starkare båge och börjar bli trött. Därför är det viktigt att säkra bågarmsaxeln i en lägre, bakre position, där man kan få ben-mot-ben stöd för skyttet i stället för att bygga stabiliteten på muskler i överarmen och axeln.
Hur gick det då? Sådär, skulle jag vilja säga. Det tog mycket tid innan jag kunde skjuta in mig. Jag fick flytta clickern för att få till timingen i skotten. I början satt pilarna nästan var som helst. Även när jag hade börjat skjuta fick jag skruva. Jag fick också ta ned flera gånger. Misun Choi var väl inte på soptippen, men jag kom ofta inte till skott tidigt. Däremot gick det, som synes ovan, poängmässigt något bättre än tidigare denna höst. Något fler pilar hamnade i gult och inga pilar hamnade utanför ”3-spot”. Framme vid den sista trepilsserien hade jag inte 215 poäng, men väl 216. Jag lyckades hålla ihop den sista serien hyfsat med 9-8-8 till 25 poäng, och därför hankade jag mig över 240 poäng.
Det var alltså inget mirakelresultat, men det innehöll en del positivt. Jag får fortsätta att träna och lägga till bågarmsaxel-checken. Det kan ju knappast gå sämre än tidigare i höst i alla fall.