Tack, Misun Choi: 253 poäng!
I morse sköt jag 30 pil på 18 meter i Lindome med resultatet 125 + 128 = 253 poäng fördelade på
7 tior
8 nior
7 åttor
7 sjuor
1 sexa
Någon gång under den tämligen miserabla uppvärmningen återupptäckte jag Misun Chois visdomar. Nu i december, något starkare och generellt mer vältränad än i oktober, blev jag ganska förbannad efter en serie halvtaskiga pilar. Så jag drog iväg några snabba pilar i tian. Därefter sköt jag trettio pil med fokus på att komma till skott, och det gav resultat. Efter helgens orgie i åttor, så drog jag nu in hälften av pilarna i gult, och då blir det ju som bekant runt 250 poäng på 30 pil. Det kändes överlag lätt att skjuta dessa trettio pil idag. Den enda svackan och enda trepilsserien utan pilar i gult var den femte serien med 8-7-7 till 22 poäng. Annars höll det sig på en bra nivå med två 27:or, tre 26:or, tre 25:or och en 24:a. Problemet tidigare i höst med att skjuta som Misun Choi var ju att det plötsligt ändå kom några perifera pilar, när det gick lite väl snabbt att komma till skott. Med tävlingarna i november blev det segare att komma till skott. Tiden i fullt uppdrag smög uppåt, även om jag för vissa pilar kunde komma snabbt till skott.
Men om man tänker efter, så är naturligtvis Misun Chois devis att snabbt komma till skott mitt bästa sätt att skjuta båge. Jag har inte några uthålliga muskelfibrer, och därför är det en fälla för mig att stå i fullt uppdrag och sikta och klura i godan ro. På en tävling med två skjutlag och gemensam räkning, skrivning och domarinsatser vid tavlan skjuts ju kanske en serie per sju-åtta minuter. Därför får man tillbaka en del krafter och tror sig kunna klara av att stå längre i fullt uppdrag. Men så är det inte för mig. Jag måste lära om och alltid prioritera att komma till skott. Om det skulle resultera i en eller annan dålig pil, så får det bli så. På sikt är det den enda vägen till riktiga framgångar för mig. Idag lyckades jag för första gången denna höst på träning skjuta mer än 250 poäng. Tack, Misun Choi!