Litvinov och enbens knäböj från stol
Idag har jag genomfört 3 set om 8 repetitioner av hex bar marklyft med 85 kg (skivor + stång) följda av 335 meter sprintlöpning. Jag genomförde denna Litvinovinspirerade övning inomhus och sprang då fem varv i en idrottshall efter att ha marklyft i mitten av idrottshallen. Mellan seten vilade jag några minuter, också i mitten av idrottshallen. I samband med denna övning mätte jag upp idrottshallen, och fann då att ett varv motsvarade cirka 67 meter. Detta visste jag inte innan. Det gör ju att sex varv nära nog exakt motsvarar 400 meter. Därför skall jag i fortsättningen förstås använda sprintlöpning sex varv i denna idrottshall.
Det tyngsta var nog att verkligen genomföra åtta repetitioner av marklyft med 85 kg. Dels har jag nu inte gjort marklyften på en dryg vecka. Dels har jag på senare tid brukat använda fem repetitioner. Men det kändes rejält efter varje set och efter hela träningen hade avslutats. Det var skönt. Nu närmar jag mig att verkligen kunna göra en Litvinovartad träning. Tidigare var jag så otränad på att springa 400 meter i sprinttempo, så att jag endast mäktade med ett sådant lopp åt gången. Jag körde också då utan paus mellan seten. Det var nästan omöjligt. Det som känns tydligt är att träningen taxar kroppen stenhårt. Den bränner fett och tvingar musklerna och kroppen i övrigt att genomföra övergången från tunga lyft till sprintlöpning.
I går genomförde jag 3 set om 8 repetitioner av enbens knäböj från stol med en sitshöjd på 56 cm med vänster ben. Det motsvarar en vinkel mellan över- och underben på 104 grader. Idag gjorde jag för första gången övningen med en sitshöjd på 55 cm. Det motsvarar en vinkel mellan över- och underben på 103 grader. Det kändes bra. Jag tänker mig att gå vidare ned till en sitshöjd på 53 cm, vilken motsvarar en vinkel mellan över- och underben på 100 grader. Då har jag gått halva vägen från vinkeln på 110 grader ned till vinkeln 90 grader. På 100 grader kan jag ligga stilla under en vecka för att verkligen stärka musklerna på den nivån. Sedan skall jag gå vidare ned till 90 grader. Det gäller att göra detta noggrant och systematiskt och inte ta genvägar. Jag kan redan ställa mig upp från en stol med vinkeln 90 grader mellan över- och underben en gång, men då är det också svajigt och ostadigt och innebär stora belastningar på knäet och musklerna runt knäet. Tanken är ju att göra det lika stabilt med vänster ben som med höger.