Stående tresteg
I morse testade jag för första gången stående tresteg. Denna första gång hade jag en bra resultatutveckling, då jag började på 4,80 meter och via 4,90 meter, 5,05 meter, 5,15 meter, 5,25 meter till slut lyckades öka mitt personbästa till 5,30 meter.
Jag hade studerat stående tresteg på Internet. Jag såg då att de inledde med ett stående längdhopp, i luften sträckte fram högerbenet, gjorde ett högerfotshopp, sedan ett vänsterfotshopp och till slut landade jämfota i sandgropen. Den tekniken höll emellertid på att ta en ände med förskräckelse, eftersom jag föll, när jag lite för sent slängde fram högerfoten. Därefter höll jag mig till att redan från start sträcka fram högerbenet, även om det förmodligen ger något kortare totala hopplängder. Nu klarade jag mig helskinnad, men att ramla på ansatsbanan var inte särskilt njutbart.
Det finns studier som visar att stående tresteg korrelerar ännu bättre till maxhastighet i sprint än stående längdhopp. Jag skulle vilja säga att de båda horisontella hoppen kompletterar varandra. Man känner att stående längdhopp ger träningsvärk i framsidan av låren medan stående tresteg ger mer träningsvärk i baksidan av låren och vaderna. Det är kanske naturligt med tanke på att man sträcker ut stegen. Jag inbillar mig också att träning på stående tresteg kan ge positiva effekter på min sprintstart, där jag så sent som i går såg effekterna av att försöka ta ut de inledande stegen något. Då kom jag ned i 35 steg på 60 meter.
Nu blir det ingen mer träning innan IVSM till helgen.