Gubbvad och stående längdhopp
Idag kom jag så in i friidrottshallen för första gången på sex veckor. Jag tog mig för att hoppa längdhopp för första gången på nio veckor. Tyvärr drabbades jag i det andra av två korta längdhopp av en bristning i vadmuskeln, ibland kallad gubbvad. Det är svårt att säga hur allvarligt detta är, men det känns när jag går utan att vara otroligt smärtsamt.
Jag gjorde sex stående längdhopp, där de två längsta var 1,90 meter och de övriga var 1,80 meter. Det märkligaste var kanske att jag gjorde de stående längdhoppen efter muskelbristningen i vaden. Där behövdes inte vadmusklerna så mycket, och samtidigt visar det nog att det inte är så allvarligt. Ett problem med gubbvader är att de lätt kommer tillbaka, om man en gång har fått dem. Det är ju ingen bra händelse för en friidrottare som sysslar med sprint och längdhopp…