Lukas 13:30

Det var en tuff femkamp i Ludvika. Det var dimmigt och småkallt på morgonen med cirka 15 grader, när vi startade. Det är svårt att säga om det var det som gjorde att jag fick problem med ansatsen i längdhoppet. I det första hoppet undertrampade jag och försökta länga det sista steget, men resultatet blev helt kasst med 2,47 meter. Jag flyttade fram en fot i ansatsen, men nästa hopp blev ännu sämre med 2,14 meter. Då var paniken nära med bara tre försök. Men jag flyttade fram ytterligare två fot i ansatsen och lyckades få på 3,24 meter, vilket ju faktiskt var fyra cm längre än det bästa hoppet i Köping 2019.

Spjutet kan jag fortfarande inte kasta, och jag fick nöja mig med 13,63 meter till slut. Det var förstås inte bra och sämre än i Köping, men det hade kunnat vara OK i sig. 200 meter blev rörigt med en omstart efter löpning in på upploppet. Tidtagningen fungerade inte, så de sköt av loppet senare än vid en omstart. Men jag hörde inte skottet och sprang på ytterligare en bit. Vid omstart efter några minuter kändes det ändå ganska bra, men jag stumnade under de sista tio meterna, och det gav en vissen sluttid. Ändå blev (förstås) 200 meter min bästa gren.

Diskusen kom också att fallera ganska mycket. Jag kastade först 12,05 meter, men satte sedan båda de återstående kasten i buren. 1500 meter blev nu inte så viktigt. Det handlade mest om att genomföra loppet och hela mångkampen och kunna kvittera ut silvermedaljen. Jag nöjde mig med en tid strax under 7 minuter. Om det hade gällt någonting, så hade jag nog kunnat springa snabbare.

Men jag var och är sliten under och efter VSM i mångkamp. Det är framför allt vänster baksida lår och under vänster fot som smärtar. Men nu börjar det släppa. Det blir nog ingen löpning under veckan. Men kanske kan jag göra ett pass i gymmet och promenera.

Den långsiktiga uppryckningen måste bli att klara av 6 minuter 30 sekunder på 1500 meter och 20 meter i spjut och diskus. Jag sade ju detta redan för två år sedan, men i årets tävling blev det så påtagligt. 2019 hade jag Ola och Morgan i M55, som bara var lite bättre varianter av mig. Men jag som kastare är ju nästan en parodi på friidrottare. Jag får så oerhört mycket stryk på grund av att jag saknar explosivitet. Men målen ovan i kombination med bättre längd och 200 meter, vilket jag ju kan prestera, skulle kunna ta mig upp till åtminstone 2000 poäng. Så jag har tänkt att ha trekamper varje helg framöver, där jag successivt skall klara 14, 15, 16 meter osv i kasten och 7 minuter, 6 minuter 55 sekunder osv på 1500 meter. Jag tror inte att det krävs mer än en sådan stegring för att ”kvalificera sig” till nästa års VSM i mångkamp.