Tvåhands landmine hängvändningar, 43,5 kg
Idag gjorde jag två set om tre repetitioner av tvåhands landmine hängvändningar med belastningen 33,5 kg och två repetitioner med belastningen 43,5 kg.
Ingen av repetitionerna med 43,5 kg gav en riktigt bra infångning av stången i det högre läget. Jag filmade det andra setet och den första repetitionen med 43,5 kg. Fortfarande, glädjande nog, går repetitionerna på 0,67 sekunder från den lägsta nivån upp till den nivå, där jag fångar stången. Men just detta moment var något struligt. Vänsterhanden fångar stången, eftersom den håller kvar sitt underhandsgrepp, men sedan tar det några tiondelar innan högerhanden hinner runt och ta emot stången underifrån. Därefter kan också vänsterhanden byta grepp.
Detta duger säkert för att nå belastningen 45 kg, men man börjar nog se en brist här, där jag får allt svårare att genomföra övningen. Jag närmar mig helt enkelt min nuvarande 1RM. Det är alltså inte så, som det var vid lägre belastningar, att jag hinner släppa underhandsgreppet med båda händer och sedan fånga stången med ett underifrångrepp, ungefär som när man fångar en lyra.
Jag är beredd att stanna på belastningen 45 kg inför nästa längdhopp- och sprintsession för att få tillräckligt många vilodagar. Sedan måste jag förmodligen klura på hur jag skall lägga upp strategin för att överhuvudtaget kunna nå belastningen 50 kg. 45 kg borde, enligt korrelationskurvorna, motsvara 8,9 sekunder på 60 meter (ungefär 8,7 sekunder med mitt sätt att mäta) och 4,10 m i längdhopp. Vi får se, om det går att överföra dessa erfarenheter till friidrotten.
Det är ju inte överraskande att min begränsning finns någonstans här, där jag har mina personbästan i hopp och sprint. Sedan får jag fundera på hur jag skall kunna öka ytterligare. Det kan tex behövas flera träningssessioner innan jag ens försöker med en höjning.