Den låsta bågarmen återupptäckt!
Idag sköt jag 30 pil på 18 m i Lindome. Det gick mycket bra! Jag sköt 137 + 125 = 262 poäng fördelade på
7 tior
13 nior
6 åttor
3 sjuor
1 sexa
Jag fortsatte att skjuta och hade tänkt skjuta 60 pil, men en närmast osannolik händelse inträffade. När jag hade skjutit 42 pil hade jag 369 poäng, dvs ett poängsnitt på 8,79 poäng per pil och därmed bara nio poäng under 540-takt. När jag skulle skjuta den 43:e pilen hörde jag pip-pip-pip och sedan gick larmet! Det var ett närmast outhärdligt ljud. Jag ringde numret till larmoperatören och efter en mycket lång väntan nådde jag en person som inte visste vad jag skulle göra! Dörren hade också låsts automatiskt, så jag kunde inte komma ut till kortläsaren. Men jag hade tur, eftersom Sebastian Djerf och Kristian Isaksson kom. De låste upp dörren och larmet slutade. Efter detta halvtimmeslånga avbrott varken hade jag tid eller kände för att skjuta resterande pilar.
Men dagens stora återupptäckt var att jag lyckades så bra med skyttet, när jag låste bågarmen. Jag gjorde det genom att sänka tryckpunkten i båghandtaget något genom att i sin tur böja båghanden något mer bakåt. Jag vet att jag har skjutit så här tidigare, inte minst när jag sköt 542 poäng i april, men på något sätt har denna ack så viktiga teknikdetalj bleknat bort. Utan den har jag använt alltför mycket armmuskler till att hålla uppe bågarmen, och då beskriver siktet en stor area när man börjar bli trött efter att ha hållit i fullt uppdrag länge.
De senaste dagarna har jag också återupptagit armhävningsträningen. I torsdags gjorde jag sju (!) armhävningar, något som kändes som nära mitt max. I går gjorde jag åtta. Idag gjorde jag nio. Mina tjugo armhävningar per dag från i somras har jag tappat bort genom att inte göra dem dagligen.
Nu börjar jag planera även för tävlingar bortom VBFs kvällstävling 6 februari. Värmlandsserien i Karlskoga 16 februari kan vara ett alternativ. Vi får se!