Bågarmsaxeln åker upp mot slutet
Idag sköt jag 60 pil på 18 meter i Lindome med resultatet 129 + 124 + 121 + 125 = 499 poäng fördelat på
12 tior
18 nior
14 åttor
9 sjuor
7 sexor
Jag hade en svacka innan paus, då jag sköt en trepilsserie med 22 poäng. Efter pausen hade jag två svackor, en med 21 poäng och en med 22. Vid lördagens skjutning tittade Göran Bjerendal in mot slutet och kommenterade att bågarmsaxeln var hög. Idag noterade jag att bågarmsaxeln gick upp mer och mer ju längre skyttet varade. Att göra uppdraget lågt har ju varit ett sätt att hålla bågarmsaxeln i schack, och nu när jag gör uppdraget med långstabben riktad mot tavlan, så smyger tydligen axeln upp, när jag börjar bli trött i bågarmen. Förmodligen är det bäst att med ett litet fördrag säkra bågarmsaxeln i lågt läge, sedan höja mot tavlan, göra uppdraget, gå förbi clickern med kontinuerligt drag och skjuta pilen.
Annars hade jag också bra perioder idag med många pilar i gult. På första halvan hade jag 17 pil i gult. Men jag får se dagens skytte som ett genrep inför torsdagens kvällstävling i Lindome. Då blir ju tempot neddraget med två skjutlag och domarjobb som sänker frekvensen för trepilsserierna. Allt sådant är som vanligt positivt för mig.
januari 26th, 2015 at 16:08
Du håller i trenden med 50% i gult! Bra jobbat!
När jag blir trött så har jag en tendens att luta mig bort ifrån tavlan, och det gör att axeln kommer krypande uppåt. När lutningen blir för stor så får jag också problem att gå igenom klickern, eftersom draglängden förändras. Jag har fått tipset att motverka tröttheten med att bli lite mer aggressiv mot tavlan. Tyngden på foten mot tavlan, och sen flytta tyngdpunkten framåt, så hälen NÄSTAN lättar ifrån golvet.
/Arent