Lukas 13:30

I kväll sprang jag tre sextiometerslopp med en ny typ av tidtagning. Jag hade spelat in både ljudet och bilden av en startpistol. Filmen spelade jag upp i stor förstoring på min dator, vilken stod intill mig på startlinjen. Sedan mätte jag tiden genom att klicka fram antalet filmramar (frames) under loppet från det att jag kunde se skottet brinna av. På detta sätt korrigerade jag alltså för det inspelade ljudet som jag alltid brukar lyssna efter på datorn, men vilket tar minst en tiondel på sig att nå kameran pga ljudhastigheten. Kamerans filmhastighet är 30 fps (frames per second). Därmed bör man få tiden för loppet genom att dividera antalet ramar med 30.

Lopp       Tid (stoppur ljudet) [s] Antalet filmramar      Tid [s]        Antal steg

1               9,4                                     310                                 10,33          37,5

2              9,2                                      306                                 10,20          36,5

3              9,1                                       301                                 10,03          36

Man kan verkligen fråga sig varför det blir så stora skillnader, när man mäter tiden på dessa två olika sätt. Det är ju ganska tydligt att det skiljer nästan exakt lika mycket mellan de olika loppen med båda metoderna. Det är troligt att mätningen med stoppur från ljudet ger en underskattning av tiden, medan den andra metoden ger en överskattning av tiden. Jag måste skaffa mig en bättre film av en startkamera för att få en bättre tidsuppskattning, när jag utgår från ljusskenet. Förmodligen har inte kameran som filmade denna film som jag nu använde av en startpistol haft sin mikrofon tillräckligt nära. Därför har det funnits försening av ljudet. Jag tycker också att mina starter räknade från ljuset, då pistolen brinner av ser mer än lovligt långsamma ut.

Men om vi då i stället går på den ”vanliga” metoden för tidmätning, så ser man att dagens lopp var långsammare än tidigare under hösten. De verkar ha varit upp till två tiondelar långsammare. Vad beror det på? Har träningen med minitrampolin varit för hård? Jag har ju haft en ganska rejäl träningsvärk i lårens fram- och baksidor och speciellt i vadmusklerna. Men det kanske krävs att man gör den ett antal gånger till för att vänja sig? Jag planerar att träna med minitrampolin på fredag, söndag och tisdag. Kanske skall jag sedan avstå onsdag-fredag inför helgens tävlingar?!

Nu på morgonen körde jag åter hopp på minitrampolin i 10 minuter. Jag noterade att det blev cirka 2 hopp/sekund, och därmed förstås över 1000 hopp på tio minuter. Övningen tar ju såpass bra på 10 minuter, eftersom det är så hög intensitet. Jag gjorde hopp med lätt böjda knän, jumping jacks med ömsom armar och ben intill kroppen och ömsom ut från kroppen, hopp med knäuppdragningar och hopp med växelvis höger och vänster fot fram respektive bak.

Idag har jag kört två pass på minitrampolin. Det första passet var på 10 minuter och det andra på 5 minuter. Båda passen var ungefär upplagda på samma sätt. Jag växlade mellan vanliga hopp, hopp med ömsom vänster fot fram, höger fot bak och tvärtom, hopp med fötterna ut och fötterna in växelvis och hopp med höga knäuppdragningar.

Det är påtagligt jobbigt att köra ett pass på minitrampolin. Man blir lite trött, det tar på musklerna i benen och man måste hålla balansen och koordinationen. Så för nu räcker det för mig att köra pass som är cirka 10 minuter långa. Sedan kan man flera pass per dag om man vill. Jag siktar fram emot ett sprinttest på fredag, åtta dagar innan Adventsspelen.

Idag har jag för första gången tränat på en minitrampolin. Det börjar bli dags att ta in studsmattan i trädgården. Den har en mindre yta än en trädgårdsstudsmatta och ger en snabbare studs. Jag gjorde 300 hopp, varav vart tionde med höga knän. Sedan testade jag lite olika övningar med fötterna ut och in och fram och bak, växelvis.

Det var ju en mintrampolin som användes i följande vetenskapliga artikel

file:///C:/Users/emwda/Downloads/R40Y2015N07A0730%20(3).pdf

där man kom fram till att 12 veckors träning, 1 timma vid tre tillfällen per vecka, gav en förbättring med 0,07 sekunder på 20 meter sprintlöpning. Vi får se vad träningen kan ge nu under inomhussäsongen i friidrott.

Nu skall jag först se hur denna träning har påverkat med träningsvärk etc inför i morgon.

Idag hoppade jag 300 hopp på studsmatta, varav vart tredje med höga knäuppdrag.

I morse testade jag en sak. Jag sprang ett 60 meterslopp med sk ”squatty run” med lägre höfter och framskjutet bröst. Idén skall tydligen vara att man kommer närmare marken, och därför tvingas springa mer aktivt mot marken. Det är mer som en uppvärmningsdrill, men jag ville se om jag kunde springa så. Jag sprang i vanliga skor, och det tog 10,4 sekunder med 38 steg. En idé är också att det skall ta mer i baksida lår och rumpmusklerna.

Sedan sprang jag också ett ”riktigt” 60 meterslopp med spikskor och startblock. Det blev 9,1 sekunder och 36,5 steg.

Ja, ja. Nu skall jag framför allt sikta på att hoppa på studsmatta fram tills tävlingarna 16-17 november.

I kväll sprang jag ett lopp över 60 meter. Tiden blev 9,0 sekunder och antalet steg var 36,5. Jag körde först ett lopp som uppvärmning utan tidtagning.

I kväll sprang jag 60 meter tre gånger:

Lopp     Tid [s]       Antal steg

1             9,2             37

2            9,1              36

3            9,0             36

Nu var det faktiskt fem veckor sedan som jag gjorde mitt kanske snabbaste 60 meterslopp på träning någonsin. Däremellan har jag sprungit en del 1500 meter på löpband och cyklat fram och tillbaka till jobbet. Samtidigt har jag varit noggrann med att hålla igång mitt studsmattehoppande i mån av en torr studsmatta.

I kväll var det, som vanligt, en utveckling mot snabbare tider och färre steg för varje lopp. Men jag kom inte så långt under 9 sekunder (i denna kontext), så att det kunde räknas som 8,9 sekunder. Jag sprang sålunda något långsammare än för fem veckor sedan. Men annars var det OK. I det första loppet fick jag lite överrotation, så därför blev det något långsammare och något steg extra.

Nu vill jag huvudsakligen studsa mig fram till tävlingen om tre veckor. Förmodligen springer jag något ytterligare lopp över 60 meter och något över 200 meter.

Idag körde jag sparkcykel till och från jobbet, dvs 19 km totalt. Det var, som vanligt, tufft. Överraskande tufft är det för armarna, eftersom de tränas isostatiskt, då de håller i styret och kroppen, till skillnad från cykling, inte sitter ned på en sadel. Därför får armarna jobba mer när man sparkcyklar.

Sedan hoppade jag 300 hopp på studsmatta, varav vart tredje hopp gjordes med höga knäuppdragningar.

I går cyklade jag fram och tillbaka till jobbet (19 km totalt). Det gick bra.