Lukas 13:30

Dagens tävling, Elitserien i Stockamöllan, innebar en hel serie personbästa på tävling:

Personbästa på tävling, 70 meter, 72 pil: 454 poäng

Personbästa på tävling, 70 meter, 36 pil: 228 poäng

Personbästa på tävling, 70 meter, 6 pil: 44 poäng

Innan tävlingen hade nog både arrangörer och tävlande varit oroliga för regn och dåligt väder, vilka hade spökat i prognoserna under den senaste veckan. Men väl på tävling höll sig vädret i styr, solen sken ibland, några regndroppar kom och några lätta vindar, men det blev aldrig värre än så. Jag inledde med 112 poäng på de första 18 pil, och sedan följde 116, 115 och 111 poäng på de kommande 18-pilsserierna.

Nu gjorde jag alltså det som jag ville. Efter SM introducerade jag en avslappnad båghand och fullföljning, och jag har då på träning noterat en hög resultatnivå. Nu realiserade jag denna högre nivå också på tävling. Det var skönt.

Men jag misslyckades med att nå det innan sommarsäsongen uppsatta målet på 504 poäng, dvs sjuor i snitt. Jag måste nu gå vidare och utveckla mitt skytte för att kunna nå högre träningsresultat och högre tävlingsresultat nästa sommar. Jag skall fundera en del på detta under den kommande tiden. Det finns mycket att göra vad gäller skjuttekniken. Jag tror att jag måste ta hjälp av andra skyttar och lyssna på goda råd, men också filma och rannsaka mig själv. Men hursomhelst var det en bra säsongsfinal på tävling utomhus. Från den första tävlingen i Göteborg 30 maj, då jag noterade 379 poäng, så har jag nu förbättrat mitt personbästa med 75 poäng.

Jag sköt bågskytte ute nu i morse. De sista 18 pilarna sköts i måttligt men ihållande regn. Det var intressant.

Totalresultatet för 72 pil blev 433 poäng efter 18-pilsserierna 118, 115, 106 och 94 poäng. Således kroknade resultaten en del när regnet startade. Hur är det då att skjuta i regn? Egentligen är det inga stora problem, men det är ett störningsmoment. Andra sådana störningsmoment vid bågskytte kan vara vind, motsol, efterhängsna insekter eller genomträngande tal (speciellt vid inomhusbågskytte). Jag vidtog egentligen inga åtgärder när regnet började falla, utan jag fortsatte att skjuta med samma kläder och utrustning. Jag blev inte särskilt blöt. Jag såg tavlan bra. Det kändes inte heller som att skotten blev markant sämre under regnet. Däremot är självfallet organismen störd. Man vill inte att det skall regna. Det vore ju mycket bättre om det inte gjorde det. Omedvetet kanske man stressar något mer för att snabbare bli klar.

Det faktum att jag sköt nu på morgonen innebär också att jag inte kommer att skjuta kvällstävlingen i Helsingborg i kväll. Min fru har fått kvällsundervisning på onsdagar, och då måste jag hämta på dagis.

Men på lördag ämnar jag stå på skjutlinjen i Stockamöllan. Just nu är prognosen litet regn (0,3 mm kl. 8-14) och ingen vind, men den här sommaren har lärt oss att vädret svänger snabbt, och prognoserna stämmer ibland inte ens i den timma verkligheten blir prognoserna ett korrektiv.

Så låt oss hoppas på fint väder! Hursomhelst siktar jag på nytt personbästa på tävling på 70 m, 72 pil, på lördag. Den gällande noteringen är som bekant 420 poäng från Västkustens DM 18 juli.

Jag sköt i går igen. Det blev 113+107+109+120=449 poäng. Just som man kände att alla pilar träffar tavlan, så missade jag tre pilar i går. Visserligen var de bara några millimeter utanför ettan, men ändå. Missarna kompenserade jag i och för sig med att skjuta 41 pilar i 7-8-9-10, dvs rött+gult, och det är ett tangerat personbästa på träning.

Nu har jag skjutit 72 pil på 70 m 19 gånger. De första femton serierna har ett snitt på 407 poäng. De senaste fyra serierna, med avslappnad båghand och fullfölj, har ett snitt på 456 poäng.

Vi får se vad som händer under denna veckan. Under alla omständigheter blir det sista veckan med utomhusskytte. Det börjar bli mörkt allt tidigare på kvällarna nu. Jag hoppas att det blir en träning på tisdag och tävlingar på onsdag kväll och lördag, men vädret är fortfarande osäkert, även om det går mot mindre regn. Det skulle vara roligt att få skjuta åtminstone en tävling med den avslappnade båghanden.

I onsdags sköt jag 455 poäng på träning, och för tredje gången i rad träffade alla 72 pilar tavlan på 70 meter. Det kändes ganska bra att skjuta, men visst är det något av en skuffelse att den avslappnade båghanden ännu inte har givit fler poäng. Det finns förstås en jämnhet i 471, 449 och 455 poäng. Det är också ett mycket betydande steg att slippa missarna av tavlan. Men redan innan den avslappnade båghanden och fullföljningen hade jag ju skjutit 477 poäng utan missar, och inte är det 500 poäng ännu…

Låt oss avvakta vädret, men jag har planerat att träna i morgon, söndag, och sedan skjuta några tävlingar nästa vecka. Inför dessa är emellertid väderprognoserna mindre bra, så jag avvaktar in i det längsta innan jag bestämmer mig för att verkligen resa iväg och tävla.

SBFs bästalista för HR21, WA 70 m för 2012, publicerad 2012-07-30, återfinns här:

http://iof1.idrottonline.se/ImageVaultFiles/id_67980/cf_74/WA70m.PDF

Det är intressant att se att mina tre bästa resultat på träning denna sommar, 477, 471 och 453 poäng, endast skulle räcka till att ta mig upp en enda placering på listan, givet att jag skulle kunna prestera dem på tävling.

Det fjärde bästa resultatet på träning gjorde jag i går. Det blev 449 poäng, vilket inte skulle räcka till att ta mig upp ens en placering på SBFs bästalista.

Slutsats: Jag går åt rätt håll med mina träningsresultat, eftersom mina fyra bästa resultat någonsin kommer från de sex senaste 72-pilsträningarna under den senaste månaden. Övergången till att skjuta med avslappnad båghand har också utfallit väl. Men jag är ännu inte i fas med ens de sämsta av de övriga skyttarna, vilka iofs är de skyttar av det totala beståndet som ens når fram till tavlan på 70 m, tränar på 70 m och har vågat ställa upp i tävlingar på 70 m. För det måste man inse, att endast en skytt av de 23 skyttar som är efter mig på SBFs bästalista för inomhus, 18 m, 2011-2012, har skjutit en utomhustävling på 70 m i år. Innan 30 maj i år tillhörde jag inte heller dem som hade skjutit en utomhustävling på 70 m. Men jag skulle väldigt gärna vilja notera ett resultat över 500 poäng.

Idag tänkte jag göra ytterligare en träning. Vädret är fint och sommaren är kort.

I går sköt jag för första gången 72 pil med avslappnad båghand och fullföljning. Det gick bra. Det blev ett nytt personbästa på träning på 70 meter på de första 36 pil med 244 poäng. Jag avslutade med 227 poäng på de nästföljande 36 pil till totalt 471 poäng, bara sex poäng mindre än personbästa på 72 pil på träning.

Det kändes mycket bra att skjuta med avslappnad båghand och fullföljning. Ingen pil missade tavlan. Jag hade som målsättning att skjuta alla sexpilsserier över 40 poäng. Det skulle troligtvis leda till mer än 500 poäng totalt. Det gick inte, men det var inte så dumt. Jag sköt 40+37+39+47+39+42+40+35+32+35+43+42 poäng. Jag hade en liten svacka på andra 36 pil, där jag sköt bra första fyra pilar, men avslutade litet lågt med några treor en tvåa och en etta. Där försvann chansen till 500 poäng den här gången, men det finns goda chanser att nå 500 poäng inom de kommande dagarna, så att jag kan kvalificera mig till min Skåneresa och de två avslutande tävlingarna.

Det ser ut att bli regn på måndag, men tisdag till torsdag ser bra ut för fortsatt bågskytte. Tills dess blir det styrketräning och vila.

Efter gårdagens övningar gick jag igenom mina femton resultat i 72-pilsserier på 70 m utomhus och såg att om man ansätter en normalfördelning för resultaten, så skulle sannolikheten att jag snart skulle skjuta över 500 poäng vara mycket liten. Därför bestämde jag mig för att ändra min skjutteknik till ett mer avspänt båggrepp och ett bättre fullföljande. Eller som Rick McKinney formulerar det i sin bok ”The Simple Art of Winning”: Fokusera på att fullfölja, så följer både avslappningen i greppet och armarna samt ett bra ryggdrag med på köpet.

Detta var jag tvungen att testa i morse trots att det regnade i ihållande skurar i Göteborg. Det gick minst sagt bra! Jag fick bara iväg 36 pil, eftersom jag stundtals var tvungen att vänta på minskat regn, men jag har aldrig skjutit så stor andel av pilarna i mitten. En del gick ut i periferin, men detta var ändå något helt annat än tidigare. This is the way to do archery! Jag lyckades att slå mitt personbästa på träning på sex pil. Det gamla personbästat var 47 poäng. Nu sköt jag 49 poäng. Detta personbästa är ju grunden till att kunna göra riktigt bra resultat i framtiden. Så länge detta personbästat är lågt, så finns det ett glastak uppåt för mina prestationer.

Varför har jag då inte lyckats med detta tidigare under mer än tre år med bågskytte? Jag har testat flera gånger inomhus, men då har jag inte fått till någon resultatförbättring. Jag har gjort fel som mest har fokuserat på det sk båghoppet, dvs att man skall hålla så löst i bågen, så att den skall åka ur handen och bara hänga i fingerslingan till slut. Men jag lade någon timma på att studera McKinneys bok i går och tänkte hela tiden som han rekommenderar: ”Fokusera på att fullfölja!”. Då kom avslappningen automatiskt och båghoppet blir som det blir. Och framför allt: Pilarna satt i mitten!

I morse var det svåra förhållanden på Göta Lejons utomhusbana. Det var vindstilla. Det regnade inte. Men det var både morgondimma och soldis och dessa gjorde det svårt att se tavlan, både i siktaperturen och i kikaren. I slutändan var det ändå muskeltröttheten som stal mest poäng från slutresultatet. Jag sköt 102, 100, 118 respektive 83 poäng på de fyra 18-pilsserierna. Det blev fyra missar, samtliga på den avslutande fjärdedelen av skyttet.

Nu var inte detta särskilt överraskande, eftersom jag inte hade skjutit båge överhuvudtaget på åtta dagar.

I den gångna helgen vann jag Lag-SM i shogi med mitt lag Göteborg 1:

http://shogi.se/forum/index.php?f=16&t=350&rb_v=viewtopic

 Jag hade bara skjutit en gång på de senaste fjorton dagarna. Nu skall det bli mer framöver.

Jag vill nu göra en sista rejäl ansträngning utomhus i slutet av säsongen. Jag har anmält mig till två tävlingar. Det är kvällstävlingen i Helsingborg 22 augusti och Billevångsträffen i Stockamöllan 25 augusti. Men jag måste kvalificera mig till dessa! Jag åker inte på någon utomhustävling på sensommaren innan jag har noterat minst 500 poäng på träning. Det tror jag är ett bra sätt att locka fram en förbättring av resultaten och dessutom ett bra sätt att skapa förutsättningar för nya personbästa på tävling. Mitt personbästa (72 pil på 70 m, HR21) är 420 på tävling och 477 på träning.

OS i bågskytte pågår i London. Italien vann herrarnas lagtävling och Korea vann damernas lagtävling. Individuellt har man nu kommit fram till åttondelsfinaler. Av de sexton män som är klara för åttondelen hade den med bäst poäng i kvalet (Im, Korea) 699 poäng (Nytt WR) och den med sämst poäng i kvalet (Dan Olaru, Rumänien) 654 poäng.

På Göta Lejon fortsätter kampen för att kunna skjuta över 500 poäng. Idag sköt jag 453 poäng, vilket är 24 poäng under mitt personbästa på träning och totalt den näst bästa poängen på 70 m, 72 pil, som jag någonsin har skjutit på träning. Nu hade jag inte tränat bågskytte på en vecka pga semesterresa i Danmark, men å andra sidan har jag tränat styrketräning varje dag. Det kändes att jag var stark och stabil i dag, men ännu återstår en del för att jag skall kunna skjuta 72 pil på 70 m utan några problem att dra igenom clickern i femte och sjätte pilarna.

Slutresultat som börjar på 1 eller 2 på 70 m, 72 pil, har varit för dåligt (materialfel, tvingas bryta etc) och slutresultat som börjar på 7 har varit omöjliga att uppnå.

Men nu, när jag nyss har skjutit svindåliga 381 poäng på mitt första utomhus-SM, när jag har ett personbästa på tävling på 420 poäng och ett personbästa på 477 poäng på träning, när jag hoppas få resultat som börjar på 5 i år och förstås siktar på resultat som börjar på 6, så knackar koreanen Im med sitt nya världsrekord på OS i London på dörren till ett nytt hundratal: resultat som börjar på 7.

Vem vet? Om några år kanske 700 är det nya 600 för recurveskyttarna. Med allt bättre utrustning, mer träning och höjda krav internationellt och nationellt, så kommer det så klart att bli en 700-klubb med tiden. Först kommer koreanerna, sedan någon amerikan, och efter ytterligare några år kanske den förste svensken att tillhöra 700-klubben. Bara det nya världsrekordet på 699 poäng är otäckt bra.

Recurvebågskyttet utomhus på 70 m kommer snart att liksom compoundskyttet handla i första hand inte om att träffa tian utan om att undvika att missa tian. Tyvärr tror jag att en sådan poänginflation är skadlig för sporten. Tänk på en del andra skyttesporter eller bangolf, där en eller två missar från full poäng förstör utövarens dag! En sådan sport blir i längden ointressant för media och publik och attraherar absolut inte några nybörjare som förstår konsekvensen av en elitsatsning. Mentalt blir sporten extremt pressande för utövarna, eftersom det inte finns några möjligheter att göra någonting bra, då framgång är tvungen i varje aktion. Det skulle vara som att det vore skandal att inte göra mål i fotboll varje gång man fick bollen.

En logisk konsekvens blir väl att på sikt minska tavelstorleken på 70 meter eller låta 90 meter bli det nya 70.

Hursomhelst innebär ju detta inga problem på min nivå. På min nästa träning och tävling kommer det åter att handla om att passera 500 poäng, och det kommer jag att bli glad för!