Sparkcykling fram och tillbaka till jobbet
I går sparkcyklade jag fram och tillbaka till jobbet (totalt cirka 16 km). Det gick bra. Det var nionde gången som jag sparkcyklade till jobbet. Åtta av dessa har jag även sparkcyklat tillbaka. Det känns tydligt att jag är starkare och klarar mer i uppförsbackarna. Som vanligt var jag svettig och urlakad efter hemkomsten och hade tappat några procentenheter kroppsfett. Dessa verkar kroppen emellertid återbilda under natten.
Nu tänkte jag ta en paus i sparkcyklandet under nästa vecka innan VNM i Borås. Men veckan därefter funderar jag på att sparkcykla till jobbet varje dag! Jag har hittills aldrig gjort det på konsekutiva dagar överhuvudtaget. Jag har behövt minst en, oftast två vilodagar emellan. Om man bara tittar på mitt tillstånd denna morgon, så har jag träningsvärk i benen. Det är inte så farligt, men det känns! Då kan man ju tänka sig hur det kommer att kännas efter fem raka dagar…
Men söndagen efter VNM tänkte jag testa att springa 400 meter en gång. Då får jag en indikation på om sparkcyklingen och annan träning under sommaren har givit någonting för sprintuthålligheten. Det handlar både om känslan och tiden. Om det känns som att jag faktiskt kan sprintlöpa på upploppet och kan göra en tid under 70 sekunder, då kan det vara så, att jag faktiskt har en något bättre sprintuthållighet än tidigare år. Om jag däremot kommer att vara helt kraftlös på den sista hundringen och springa i mål på en tid väl över 70 sekunder, då får jag fundera på om tex sparkcykling öht är en väg framåt. Sedan kommer det förstås att krävas ett antal träningslopp under sommaren för att göra 400 meter tävlingsbart i slutet av augusti.
Jag gjorde ju ett testlopp på 400 meter inomhus i vintras, och då var det precis som tidigare somrar. Kraften tog helt slut under de sista hundra meterna och jag kom i mål på långt över 70 sekunder. Så det hade då inte kommit någonting nytt med de senaste årens 200 meters-erfarenheter, men då hade jag aldrig sparkcyklat fram och tillbaka till jobbet.