Lukas 13:30

Under veckan efter IVSM har jag experimenterat med olika typer av hängvändningar. Jag vill inte nu, under den pågående inomhustävlingssäsong, köra någon tung muskelträning. Därför vill jag inte nu fortsätta med landmine hängvändningar med 55 kg och uppåt. Därför har jag nu först gjort hängvändningar med 12 kg medicinboll. Där har jag kunnat göra två set om tio repetitioner och tre set om åtta repetitioner.

Idag gick jag vidare och testade hängvändningar med 15 kg mjuk vattenplastdunk. Jag vill ha ett smidigt träningsredskap som jag också kan använda tex i samband med resor. Idag gjorde jag två set om tre repetitioner av hängvändningar med 15 kg mjuk vattenplastdunk. Denna är av den typen som kan komprimeras en del men inte göras helt platt. Därför skall jag också testa med den typen som kan göras helt platt. Man kan konstatera att dessa hängvändningar inte var helt smidiga, eftersom vattendunken helt enkelt är rätblocksformad, om än mjuk. Men det gick fint att hålla ett underhandsgrepp och sedan hängvända den till ett övre grepp, om man lät den rotera lite, så att man fångade den på två sidor. Det var dessutom mycket jobbigare att göra dessa hängvändningar med 15 kg än med 12 kg!

Hursomhelst tränar dessa hängvändningar benmusklerna explosivt, vilket ju är syftet för både sprint och längdhopp. Kulstötning med tre korta stötar har jag lagt till handlingarna efter insatsen i Västerås.

Ingen hade väl trott att tre kulstötar skulle bli mer än ett tidsfördriv, och det blev de inte heller. 6,26 meter blev den längsta stöten.

Avslutande 200 meter på söndagen blev intressant. Jag hade lovat en serie personer att jag skulle sluta med veteranfriidrotten, om jag inte slog Per-Jonas Trollsås på 200 meter. Nu dök också en japansk maratonlöpare (!) upp i loppet. Jag hade stor tillförsikt innan loppet om att det skulle gå bra. Per-Jonas startade på bana 4 och jag på bana 3. Innanför oss hade vi japanen och en uppsalalöpare som förmodligen skulle vara snabbast.

Jag passerade Per-Jonas redan i utgången av den första kurvan. I ingången till den sista kurvan smet uppsalamannen förbi. Tiden, 31,03 sekunder, var ju inte mycket att skriva hem om, men med smärtande fotleder under hela mästerskapet så kan man inte kräva kanonresultat. Dock med skydd på fötter och vänster knä, så kände jag ingen smärta under själva loppet.

M55 200 m 2021-11-14 Final 1 Tot

1 Dag Dacke 65 IFK Märsta 26.11 1

2 Peter Bengtsson 64 Ystads IF 27.82 2

3 Patrick Neudendorff 66 IFK Märsta 28.13 3 -

Peter Jonsson 64 Upsala IF DNS -

Final 2 Tot

1 Olov Åslund 62 Upsala IF 29.39 4

2 Martin Danerud 63 Sävedalens AIK 31.03 5

3 Per-Jonas Trollsås 65 Danderyds SK 32.14 6

4 Tomas Kobayashi 65 Domnarvets GoIF 33.68 7

Här på IVSM i Västerås går det verkligen USELT hittills. I går blev det 3,61 meter i längden. När jag äntligen fick till det i det sista hoppet, så hittade de ett övertramp. I dagens 60 meter hade Trollet redan sprungit på 9,43 sekunder i vår kamp om att ta sig till final. Jag hade alltså ”bara” att gå under 9,43 sekunder för att gå till min  första IVSM-final på 60 meter! Då tar jag ett märkligt ”luftsteg” fram emot slutet av loppet och går i mål på 9,50 sekunder. Det finns ingen anledning att sminka grisen, så jag konstaterar bara att resultaten hittills är USLA. Som ett slags avslutande rekord i pinsamhet gjorde Trollet 9,67 sekunder i finalen. Men hans huvuduppgift för dagen var ju löst…

M55 Längd – Final
2021-11-12

M55 60 m – Försök
Försök 1 2021-11-13

Försök 2 2021-11-13

M55 60 m – Final
Final 2021-11-13

Men skam den som ger sig! Jag har kula och 200 meter kvar, så det blir till att kämpa. Tyvärr har jag smärtor i vänsterknät och i båda fotlederna, så jag är inte på topp rent fysiologiskt, men jag upplever ändå inte att det har hindrat mig under tävlingarna.

Idag testade jag sprintlöpning med bungylina som motstånd i tre korta pass på cirka tio sekunder. Det går att springa i ”maxfart” på stället. I förstone ville jag bara se hur denna träning påverkar träningsvärk etc och allmän reaktion efter träningen.

I morse gjorde jag 15 minuter på minitrampolin och 10 sekunder hängande sprint med 5,8 steg/sekund innan frukost.

I morse gjorde jag femton minuter på minitrampolin och tio sekunder med hängande sprint  med 5,7 steg/sekund innan frukost.

I kväll deltog jag i Sävedalen inomhus. Den första grenen var längdhopp från den ”målade” plankan (!). Tidigare på träning i samma hall under hösten har jag inte hoppat längre än 3,60 m från den målade plankan, men nu gjorde jag 3,73 meter redan i det första hoppet. Men sedan blev det inte längre. Det blev många hopp med undertramp och faktiskt inget hopp med övertramp.

Jag fick springa ett långsamt gubbheat på 60 meter med Tage Isaksson och Kristjan Sjaag. Jag kom tvåa, strax efter Tage, men våra tider var kassa. Jag hade 9,44 sekunder, 7 hundradelar bakom Tage. Det är svårt att veta vad som inte stämde, men det var säkerligen ingen fördel att springa så snart efter längdhoppet. Jag hade också ont i ledbanden vid anklarna innan tävlingen och hade därför tejpat båda fötterna. Detta var nog sviter efter skridskoåkningen förra fredagen. Tejpningen fungerade fint, eftersom jag inte kände någon smärta, men det blev ju inte någon riktigt snabb tid.

Nästa tävling blir IVSM i Västerås med längd, 60 meter, kula och 200 meter på programmet.

Idag gjorde jag sju repetitioner av inåträckhäv, vilket på tre dagar är ett nytt ”personbästa”. Jag vill vara noga med att påpeka att dessa inåträckhäv (chin ups) inte är kompletta från helt utsträckta armar i bottenläget. Jag måste, för att klara av övningen, spänna musklerna i överkroppen och hålla kontrollen över övningen. Om man går ned med utsträckta armar i bottenläget i min källare, så måste jag böja rejält på knäna för att inte stöta i golvet. Då blir det heller inte så många repetitioner. Jag tycker heller inte att det spelar så stor roll just nu. Jag kan utveckla övningen allt eftersom. Men det är roligt att känna förbättringen. Nu kommer jag att vila övningen tills tävlingarna är över för den här gången, men därefter kommer jag att lägga in inåträckhäv för överkroppen, konsekutiva stående längdhopp för benen och planka för magmusklerna i min träning för i stort sett alla friidrottsgrenar.

Idag gjorde jag fem repetitioner av inåträckhäv. Jag försökte mig också på en 2:1 övning, dvs att lyfta mig uppåt med båda armarna och sänka mig nedåt med en arm, men det gick inte alls. Jag bara drösade ned med en arm helt utan kontroll. Den här övningen bör komma upp till åtminstone tio repetitioner, och jag skall heller inte göra den varje dag. Jag får låta kroppen återhämta sig något mellan gångerna.

Innan frukost gjorde jag 15 minuter på minitrampolin och 10 sekunder hängande sprint med 5,9 steg/sekund. I kväll gjorde jag sedan sex inåträckhäv (chin ups), vilket är en övning som jag faktiskt tidigare aldrig har gjort! Jag har alltid använd neutralt grepp eller pronerat grepp i stället för supinerat grepp.