Lukas 13:30

Idag sprang jag MAIK Indoor i Friidrottens Hus i Göteborg. Tiden blev densamma som i Karlskrona, 9,12 sekunder. Jag värmde som vanligt och sprang två träningslopp. Det kändes bra. Innan start var jag hoppfull om att gå under 9 sekunder. Under loppet fick jag ett litet felsteg mot slutet, och därför tänkte jag att det kanske inte skulle bli så bra tid. Men nu har jag faktiskt gjort sex lopp i vinter inom bara fem hundradelar: 9,16, 9,14, 9,12, 9,14, 9,17 och 9,12. Detta är sålunda en ny nivå. Men jag hoppas på bättre vid de lopp som återstår.

Här är resultaten:

Härnäst är det så dags för IVSM i Västerås. 09.30 lördag 3 mars går 60 meter för M55. Jag ser det som att en finalplats i ett fält med 14 startande inte är omöjligt. Däremot är det nog inte aktuellt med medalj. För medalj krävs säkert 8,50 sekunder. Det är jag ju inte i närheten av ännu. Men under 9 sekunder och en finalplats kan det bli. Jag ger allt, så får vi se hur långt det räcker!

I morse hoppade jag stående längdhopp igen. Det blev inte längre än 1,90 meter idag, men det känns rejält i lårmusklerna efteråt ändå.

När Byron Jones hoppade 3,73 meter i stående längdhopp på NFL combine 2015, så var han i luften 19 ramar med min telefonkamera som filmar med 30 fps. Det innebär att han är i luften 0,63 sekunder. Jag är i luften 11 ramar vid stående längdhopp, vilket motsvarar 0,37 sekunder. I tuck jump var jag idag i luften 13 ramar, vilket motsvarar 0,43 sekunder. Man ser att mitt personbästa i stående längdhopp 2,04 meter förhåller sig till Byron Jones 3,73 meter på samma sätt som mina 0,37 sekunder i luften förhåller sig till hans 0,63 sekunder i luften. Det handlar således om spänsten att hoppa och tekniken att dra upp knäna så högt som möjligt, så att man kan vara i luften så länge som möjligt.

Jag borde egentligen träna tuck jump (upphopp rakt upp med knäna mot bröstet) dagligen för att åtminstone komma upp i 15 ramar i luften, mostvarande 0,5 sekunder. Tuck jump skulle för mitt stående längdhopp vara som mina handklappsarmhävningar är för min kulstötning. Jag är inte genetiskt särskilt studsig eller explosiv, men det kan ju ändå förbättras. Jag har också läst att tuck jump är en mycket bra träning för stående längdhopp.

På lördag 12.25 blir det ”På era platser! Färdiga! Pang!” i MAIK Indoor i Göteborg. Då skall jag springa 60 meter snabbare än 9 sekunder.

Nu på morgonen bröt jag äntligen åttametersvallen för BOMB-kast. Alla kast var längre än 7 meter och det sista och längsta kastet blev 8,1 meter. Snittlängden på kasten var också längst hittills med 7,6 meter. Här är en film från kasten:

Jag uppfattade inte själv att det sista kastet var så långt. Det sjätte kastet trodde jag först var längst, och det mätte mer än 7,9 meter, men knappast 8 meter. Om man tittar på det sista kastet, så ser man att det är ganska högt, vilket inte är särskilt överraskande. Flacka kast har aldrig blivit särskilt långa. Det är flera saker som jag faktiskt har förbättrat. Jag står på tårna under hela kastet och rätar ordentligt på kroppen innan kastet. Det handlar ju om att föra över kraft från benen via mitten av kroppen till armarna och bollen, så att den går så långt som möjligt.

BOMB-kasten korrelerar både med sprintlöpning och kulstötning. Hur långt kan jag kasta? Nu när jag har passerat 8 meter, så hoppas jag på att det lossnar och kan bli ännu längre kast. Jag siktar framöver på 9 meter!

Jag genomför en progression för att till slut kunna genomföra armhävningar med handklapp med händerna i golvet vid start. Jag började 40 cm över golvet och har nu minskat 1 cm åt gången och kommit ned till 35 cm. Jag brukar göra 5 armhävningar med handklapp varje dag. Detta är framför allt en övning för kulstötningen. Jag har valt att göra fem armhävningar per dag för att inte skapa några överbelastningar eller förslitningar på grund av denna träning. Förmodligen kommer jag att vara tvungen att ligga kvar allt längre tid på respektive nivå ju närmare golvet jag kommer. Men nu i början går det hursomhelst ganska fort.

Samtidigt som jag håller på och sprintar här uppe i Norden på mitt lilla sätt, så händer just nu stora saker i friidrottsvärlden. Christian Coleman slog i går världsrekordet på 60 meter med noteringen 6,34 sekunder. Det tidigare rekordet var 6,39 sekunder från 1998, Maurice Greene. Coleman hade redan för en månad sedan en tid på 6,37 sekunder, men i det loppet var inte startblocken kopplade till den elektroniska tidtagningen, så den tiden blev inte godkänd som världsrekord. Men den här gången var det inga tvivel.

Nu får man bara hoppas att Coleman är ren också. Jag vet ju att jag var ren när jag sprang på 9,12 sekunder i Karlskrona. Jag vet inte säkert att någon annan snabbare löpare också har varit ren. Men nu har ju förmodligen Coleman testats efter loppet i går på de amerikanska IVM i de amerikanska inomhusmästerskapen i Albuquerque.

http://www.telegraph.co.uk/athletics/2018/02/19/christian-coleman-breaks-20-year-old-60m-indoor-world-record/

Nu har jag fått mer längd på mina stående längdhopp! Nu på morgonen hoppade jag 1,94 meter flera gånger. Jag hoppade också 2 meter med hjälp av en liten plasthäck insatt vid cirka 1,90 cm i sandgropen. Det hjälper att vara tvungen att hoppa något högre! Det är någonting att alltid minnas: Det gäller att hoppa högt och sedan få fram benen på slutet. Då kan de stående längdhoppen bli riktigt långa. Men hursomhelst är det ju alltid det viktigaste att faktiskt genomföra hoppen. Då tvingas man ju att göra riktigt långa hopp, vilket är grunden till att kunna ta längre och spänstigare steg på 60 meter, vilket kommer att leda till tider under 9 sekunder.

I kväll sprang jag tre träningslopp på 60 meter. De utföll så här:

Lopp          Tid              Antal steg

1                  9,1 s           36

2                 8,9 s           36

3                 8,9 s           35,5

Sålunda var det ett litet steg framåt idag. Jag sprang något snabbare än tidigare, även om det inte var någon stor skillnad. Jag skulle snarare säga att de snabbaste loppen gick från högt 8,9 till lågt 8,9. De var sålunda kanske 5 hundradelar snabbare än tidigare. Men det var ju också positivt med två snabbare lopp.

Nu väntar tävlingar, först 24 februari med 60 meter på MAIK Indoors och sedan 3 mars med 60 meter och kulstötning på IVSM i Västerås samt 4 mars med 200 meter på IVSM.

I går och idag har jag gjort likadana morgonträningar med en minut per ben på motionscykel med ett ben och ganska trögt motstånd. Jag har också gjort cross body hammer curl med 12 kg hantel, 10 repetitioner per arm. Detta är faktiskt en ny nivå, eftersom jag tidigare har hållit mig till 10 kg. Jag har haft svårt att gå upp på högre. På många ställen, tex hemma, har jag bara haft tillgång till 12,5 kg, vilket har varit lite för tufft. Sedan har jag avslutat med 10 repetitioner av armhävningar med handklapp med knäna i golvet.

Nu på morgonen stötte jag kula. Den längsta stöten blev 6,5 meter. Det kändes rejält med träningsvärk i låren efter gårdagens marklyft. Man kunde också se att stötarna var ganska flacka. Jag vill använda träningarna innan IVSM som ett kval. Jag vill ha stött 7 meter på träning för att kunna tro på att jag kan slå mitt personbästa från Karlskrona på 6,26 meter på IVSM i Västerås 3 mars.

Jag har börjat en daglig träning för att kunna genomföra armhävningar med handklapp. Jag kan inte göra någon sådan armhävning med tårna och händerna i golvet. Då hinner jag inte göra handklappen. Jag kan göra armhävning med handklapp om jag har knäna i golvet. Men nu har jag inlett en progressiv träning, där jag har händerna 40 cm över golvet. Då kan jag göra tio armhävningar med handklapp. Idén är sedan att minska höjden över golvet till 39 cm osv tills jag är nere på golvet och fortfarande kan göra armhävningar med handklapp. Denna träning tror jag kommer att ge några meter i min kulstötning.

I går sprang jag 60 meter på den sk HäcXksan, en friidrottstävling i Göteborg med fokus på häcklöpning. Men där fanns också 60 meter. Det var tre heat, och i det tredje heatet samlades vi med sämst säsongsbästa. Här är resultaten:

Jag värmde upp och starttränade några gånger. Själva starten kändes bra. Det hade varit bra att springa närmare Philip, men i stället fick jag en ytterbana närmast Mohammad. Därmed hade jag ingen draghjälp alls. Loppet var ju OK, och jag gjorde nu min femte bästa tid efter 50 år.

Jag har nu haft många noteringar i detta härad med 9,16, 9,14, 9,12, 9,14 och 9,17 sekunder. Jag får väl bygga en ny kropp för tider under 9 sekunder, antar jag. Efter den sista inomhustävlingen så blir det några månaders ren träningsverksamhet och då tänker jag uppnå 120 kg i marklyft och 2,20 meter i stående längdhopp. Då är jag ganska säker på att tider under 9 sekunder kommer att komma. Då är det ju emellertid så, att nästa inomhustävling på 60 meter kommer att vara i november. Men under sommaren blir det ju tävlingar på 100 meter, 200 meter och kula utomhus.

I morse gjorde jag 2 set om 3 repetitioner med respektive ben av hexbar ensbens rumänska marklyft med totalbelastningen 50 kg och 2 set om 3 repetitioner av hexbar marklyft med totalt 100 kg plus 5 meter farmers walk med samma stång.