Lukas 13:30

Här kommer resultatlistan från Kvällstävlingen 21 maj:

http://iof1.idrottonline.se/ImageVaultFiles/id_133047/cf_74/20150521_V-stkustens_BF_Kv-llst-vling_3.PDF

Det är var litet roligt att se att den mentalt obalanserade figuren Thomas Lindblom kom klart sist i compound. Han fick något slags spel och skällde ut mig innan denna kvällstävling för att han kunde se mig i ögonvrån mer än 50 meter bort i sidled, när han stod och träningssköt på andra mål på banan. Frågan är väl om ens det är tillåtet? Jag reagerade inte och tänkte låta det rinna av mig, men visst var det roligt att han kom klart sist i compound! Förmodligen är hans ilska resultatet av frustration för att han är så dålig eller att han aldrig får komma till. Han kanske ville hoppa på mig, som han tänkte var ännu sämre (fast i recurve). Någon starkare bågskytt hade han aldrig vågat hoppa på. Han är en i sanning patetisk figur.

Idag sköt jag 72 pil på 70 meter i Lindome med sexpilsserier med resultatet 120 + 67 + 123 + 98 = 408 fördelade på

7 nior

15 åttor

10 sjuor

8 sexor

14 femmor

6 fyror

3 treor

1 tvåa

2 ettor

6 missar

Dagens resultat tillkom i hög grad under den andra fjärdedelen av skyttet. Men två ettor och fem missar förstördes utsikterna till någonting bättre. Men det var ändå intressant! Jag stod nämligen framför Göran Bjerendal och Magnus Pettersson och sköt. Göran sade till mig i pausen att bågarmsaxeln blev hög, och det kunde jag naturligtvis själv också konstatera. Men det intressanta var att det gick att göra någonting åt det. Jag gick ut efter pausen och sköt den bästa fjärdedelen med den bästa sexpilsserien under dagen i det åttonde försöket. Magnus stod då bakom mig och sköt sin sista serie till 55 poäng. Jag fick nöja mig med att landa 45 poäng. Därefter var han tvungen att gå.

Det var många bra bågskyttar på plats idag. Förutom de ovan nämnda, med åtta OS-starter tillsammans, var också Anton Lundström och Sebastian Djerf på plats. Självfallet har inga av dessa skyttar höga bågarmsaxlar. Jag bemödade mig verkligen på den andra halvan om att hålla bågarmsaxeln i styr. Då blir ju draget ungefär lika långt från gång till gång. Det är jobbigt, när man plötsligt behöver dra flera centimeter extra. Sebastian Djerf kom med en intressant kommentar, när han och Anton efter en stund hade lyckats att båda få in allt innanför sjuan. Han sade: ”Vad enkelt det är, när man väl har kommit igång.” Där var det inte frågan om några höga bågarmsaxlar eller trötthet i musklerna.

Jag anmälde mig till kvällstävlingen på torsdag och Göta Lejons tävling 6 juni. Ett annat problem förutom skyttet är nu att jag inte har så många pilar tillgängliga inför torsdagen. Jag skall beställa i morgon, måndag, och se vad jag kan få tag på inför tävlingen.

I går sköt jag kvällstävling på Göta Lejon på 70 m med resultatet 59 + 100 + 115 + 95 = 369 poäng fördelade på

4 tior

6 nior

10 åttor

8 sjuor

10 sexor

5 femmor

7 fyror

4 treor

5 tvåor

4 ettor

9 missar

Så var jag då tillbaka på tävlingsbanan utomhus, nu för första gången med Uukha vx1000-lemmarna. Vad skall man säga? Starten blev verkligen usel. Det är ju inte så att man inte har varit med om detta tidigare, men nu hände det igen. Efter hyfsat uppvärmningsskytte, så började pilarna dra till vänster, och de första tre sexpilsserierna gav nästan inga poäng alls med 11 (!) + 23 + 25 = 59, varav fyra missar. Den bästa pilen var en åtta, den enda pilen innanför det röda. Efter denna inledning är ju redan hela skyttet förstört. Men jag gav mig fan på att skruva och kämpa mig tillbaka till ett värdigt skytte, och i den sista sexpilsserien innan pausen fick jag i alla fall till 40 poäng.

På andra halvan startade jag bra med några serier över 40 poäng, och sedan började jag bli trött i musklerna och tappade något igen på slutet. Under denna andra halva tappade jag också iväg en pil, som jag sedan inte hittade efter skyttet, inte ens med hjälp av Leif och metalldetektorn. Men det är också svårt när man tappar pilar. De kan hamna en bit från tavlan.

Men den stora slutsatsen som man kan dra efter denna årets första utomhustävling är förstås den samma som vanligt. Jag sköt tillsammans med Christine Bjerendal och Thomas Dahlén. Vi var de enda som deltog i RE på 70 m. De sköt 614 respektive 569 poäng och stod och ojade sig för sexor. Thomas missade faktiskt också med några pilar. Men de bästa bågskyttarna har helt enkelt uthålligare muskelfibrer! I det stora hela kan man glömma teknik, träning och material. De har helt enkelt uthålligare muskelfibrer! Det är det som gör att de kan stå och skjuta nästan obehindrat. De bästa bågskyttarna har helt enkelt aldrig skjutit låga resultat. De styr alltid ihop bra serier, eftersom det inte är någon skillnad mellan de första och de sista pilarna.

En skillnad för mig mellan träning och tävling är det högre tempot på tävling. Det är klart att jag har skjutit niopilsserier på träning, men jag har också kunnat ta det ganska lugnt under skyttets gång. Att behöva få iväg sex pil på fyra minuter är inte svårt, men man har inte tid att ta ned särskilt ofta. På träning brukar jag alltid ta mig tid till att titta i kikaren efter varje pil, men på tävling brukar jag nöja mig med att titta efter pil ett och fem för att spara tid.

En intressant observation efter förstapilarna var att jag ”vann” förstapilen i sex av de tolv sexpilsserierna. Sedan kanske jag inte hade högst summa på förstapilarna av oss tre på samma tavla. Men i tre fall vann jag förstapilen med en tia och i tre fall med en bra nia. Vad visar det då? Det är ingen större skillnad i skjutteknik eller förmåga att skjuta en bra pil mellan mig och de bästa. Skillnaden uppstår under sexpilsseriernas gång. Skillnaden uppstår pga att de bästa bågskyttarna helt enkelt har uthålligare muskelfibrer. Ett annat bevis för detta är att ingen tycks lida av den sjutton minuter långa pausen. Vid förra veckans kvällstävling hade de endast tagit en tre minuter lång paus! Ytterligare ett bevis är att de bästa kan skjuta sina sex pilar på tre minuter i stället för fyra. De behöver inte ens den tiden som finns.

Det sägs ju att det faktiskt går att genom styrketräning öka andelen uthålliga muskelfibrer. Det är säkert sant. Men tänk vad enkelt allt blir, om man bara har detta gratis, helt enkelt. De bästa bågskyttarna fattar inte varför sämre bågskyttar står och skjuter (som i mitt fall i går) 22 pil utanför fyran. Dessa 22 pil gav bara 26 poäng! Vid en jämförelse med de bästa är det som att man bara står och skjuter åtta serier i stället för de tolv som finns. Resten av pilarna kastar man bort för att man inte orkar att skjuta sexpilsserier under de betingelser som gäller på tävling.

Vad skall man då göra? Är det lika bra att bara lägga ned? Är det lika bra att erkänna att man aldrig har en chans mot dessa genetiska turmonster som står och skjuter och skrattar som den enklaste saken i världen? Jag har lika liten chans att slå dem som en som saknar räkneförmåga och mönsterigenkänning har att slå mig i shogi. Det räcker inte att ”träna hårt”, ”kämpa på” eller andra glada tillrop. Det finns ju de som bor på shogi dojo på Internet varje dag. För mig räcker det att gå in en gång i halvåret för att slå dem. Jag spelade ju också shogi på en hög nivå bara kort efter att jag började. Det var liknande i schack. I bågskytte är jag nästan lika bra eller dålig efter sex års träning. Snacka om att det suger! Man bär sina gener som en kvarnsten om halsen.

I morse sköt jag 72 pil på 70 m i Lindome med niopilsserier med resultatet 59 + 73 + 53 + 48 + 53 + 60 + 51 + 55 = 452 poäng fördelade på

3 tior

9 nior

14 åttor

16 sjuor

8 sexor

5 femmor

7 fyror

2 treor

3 tvåor

4 ettor

1 miss

Det var fint väder idag utan regn men inte lika vindstilla som i torsdags. Jag hade chansen att slå mitt personbästa med niopilsserier på 36 pil på den första halvan, men avslutningsserien på första halvan blev dagens svagaste. Sedan hade jag i allra sista serien också chansen att slå mitt personbästa på 72 pil med niopilsserier, men då var jag också trött i musklerna och det räckte inte riktigt. Hursomhelst var det åter en notering i samma härad som mitt personbästa på tävling på 70 m och i samma härad som skyttet i torsdags. Detta kanske sålunda är en ny nivå vid skytte utomhus på 70 m med niopilsserier (och hyfsat väder). Låt oss se vad det räcker till på kvällstävlingen på torsdag!

I morse sköt jag 36 pil med niopilsserier på 70 meter i Lindome med resultatet 41 + 52 + 50 + 55 = 198 poäng fördelade på

2 tior

3 nior

6 åttor

6 sjuor

3 sexor

2 femmor

3 fyror

4 treor

3 tvåor

3 ettor

1 miss

Sålunda gick det inte lika bra idag som i torsdags. Några tänkbara orsaker är att jag idag fortfarande var mör efter torsdagen och simning i går och att vinden kom i små byar idag. Mot en bakgrund av 3 m/s kom små vindbyar. I torsdags var det en svag och jämn vind.

Jag gjorde i ordning en ny sträng som kan vara bra att ha vid tävling på torsdag. Det skulle vara bra att få till en träning till innan torsdagens kvällstävling. Tyvärr ser väderleksprognoserna mindre bra ut, men vi får se under veckan.

Idag var det en bra dag på bågskyttet. Jag kände redan i går att jag hade någonting på gång, och idag kom det på allvar. Jag sköt 72 pil på 70 meter i Lindome med niopilsserier med resultatet 50 + 62 + 69 + 57 + 56 + 62 + 45 + 59 = 460 poäng fördelade på

8 tior

6 nior

12 åttor

14 sjuor

9 sexor

6 femmor

9 fyror

3 treor

1 tvåa

1 etta

3 missar

Resultatet var alltså sex poäng över mitt personbästa på tävling. Förra säsongen sköt jag som bäst 430 poäng på 72 pil med sexpilsserier och 239 poäng på 36 pil med sexpilsserier. Med niopilsserier var det bästa resultatet på 36 pil 225 poäng. Att jag inte sköt 72 pil med niopilsserier förra året förstår jag efter dagens insats. Det var mycket tufft. Det ömmade rejält i bågarmens triceps, och jag fick ta ned på alla de fyra sista pilarna.

Vad är då orsaken till dagens fina resultat? Dels var det ett underbart bågskytteväder med uppehåll och endast svag vind. Dels tror jag mycket på mina enarmsträningar, både armhävningar och omvänd rodd med både höger och vänster arm. Dessa har jag nu gjort i stort sett varje dag med stången belägen allt närmare golvet. Nu befinner jag mig 125 cm över golvet vid omvänd rodd och 85 cm över golvet vid armhävningarna.

En rolig episod under dagens skytte var när Anton Lundström, Lindome BK och tex SM-silver i tavla 2009 efter 619 poäng på 72 pil i grundtävlingen, också stod och sköt på samma tavla. Jag kommer ihåg hur han (ganska rättmätigt) klagade på mitt skytte förra året på träning. Nu, efter att hans pilar hade tagits bort, så satt mina åtta pilar kvar i den sjätte niopilsserien (en låg i gräset och jag hade varit och hämtat den). Mina 62 poäng på dessa åtta pilar var i paritet med hans poäng på nio pilar, och han sade ingenting. Han bara tittade en stund på mig. Då vet man att man har skjutit bra.

Hur kan man nu ta detta vidare? För det första vet jag nu att jag kan skjuta bra utomhus på 70 meter, åtminstone vid fint väder. För det andra vet jag att min dynamiska träning av bågarmens triceps har givit resultat. Detta har ju länge varit en käpphäst från min sida, även om jag har kommit på enarms armhävningar först nu.

Om man roar sig med att studera de åtta sämsta pilarna, där jag bara skrapade ihop 12 poäng, så borde där finnas en förbättringspotential på, låt oss säga, 37 poäng, om jag skulle lyckas skjuta sjuor i snitt på dessa. Då skulle jag vara nära 500 poäng. Det tycker jag känns som ett realistiskt mål under denna utomhussäsong på 72 pil. Tävlingarna skjuts ju dessutom med sexpilsserier. På träningarna tänker jag hålla mig till niopilsserier. Jag behöver inte få full utdelning på träningarna. Det viktigtaste är att lyckas på tävlingarna. Kanske startar jag redan på kvällstävlingen nästa vecka, 21 maj. Då ger jag mig själv många chanser under sommaren. Det gäller att se dessa tävlingar som kvalificerade träningstillfällen, där jag hela tiden har som mål att förbättra mitt personbästa på 454 poäng. Om jag misslyckas, så är det bara att försöka i tävlingen därefter.

I morse sköt jag 36 pil på 70 meter i Lindome. Jag använde mig av niopilsserier med de pilar som jag gjorde i ordning i helgen. Tidigare hade jag inte tillräckligt många bra pilar för att skjuta niopilsserier. Orsaken till att skjuta niopilsserier är naturligtvis att man vill stå bättre rustad inför sexpilsserierna på tävling. Jag kände nu efter skyttet också att triceps i bågarmen har fått jobba ganska bra. Skyttet i sig gick också ganska bra. Jag räknade inte genom att skriva ned på papper, men det är ju inte svårt att hålla räkning i huvudet på fyra stycken niopilsserier. Det är en bit fram till den nivå som jag vill ligga på. Förmodligen är det dags att börja räkna från och med nästa träning.

Nu har väldigt många tävlingar utannonerats i göteborgsområdet. Det blir kvällstävlingar idag, 21/5, 28/5 och 4/6. Tidigare har jag ju siktat på Göta Lejons tävling 6 juni. Men pga den goda tillgången på tävlingar i närområdet, så är det dags att försöka göra sig tävlingsbar så fort som möjligt.

Idag sköt jag 36 pil i sexpilsserier på 70 meter i Lindome. Jag räknade inte poäng. Jag är ännu långt ifrån en resultatnivå, där jag kan deltaga i tävlingar, vilket är synd, eftersom det just nu går hur många tävlingar som helst här i Göteborg. Men jag kan bara relatera till min egen nivå. Nästan alla pilar träffade tavlan idag i alla fall. Vädret var perfekt för bågskytte. Skyttet kändes bra, men som vanligt är det sämre i pil 4 till 6 än i pil 1 till 3 i varje sexpilsserie.

Jag skall göra fler pilar, så att jag kan gå upp på niopilsserier. Jag skall också ställa om clickern, så att jag förkortar draglängden något. Just nu handlar det om att komma upp i pilvolym och få in fler bra pilar i tavlan. Men det går åt rätt håll!

I samma anda som tidigare provade jag idag hur många armhävningar jag kunde göra utan att ta i alltför mycket. Jag har i stort sett varje morgon kört enarmsarmhävningar på stång, 90 cm över golvet. Detta har jag varvat med annan styrketräning och bassängträning.

Det är nog första gången någonsin som det har känts bekvämt för mig att göra 20 armhävningar! Mycket tyder ju på att jag borde fortsätta på detta sätt, kanske med en liten sänkning av stånghöjden, och sedan se hur många armhävningar jag kan få till om ytterligare tre veckor.

Jag hoppas få till bågskytte snart igen, men jag kan inte skjuta på morgnarna denna vecka, så det blir förmodligen en heldag på lördag i stället, då vädret också ser ut att bli hyfsat.

I går sköt jag 36 pil utomhus utan att räkna. Det gick hyfsat. Jag fick ordning på problemen med att det drog åt vänster, vilka visade sig förra gången för nästan två veckor sedan. Men det träffade väl inte så enormt bra ändå denna första gång utomhus med ordentligt skytte. Det kändes direkt att jag blev trött i bågarmen av sexpilsserierna, och man kände någorlunda igen mönstret från tidigare utomhusskytte. Tre pil per serie kunde gå in i mitten med fin gruppering, men sedan började det svajsa med pilar här och där. Nästan alla pilar träffade i alla fall tavlan, så det finns någonting att bygga vidare på.

Det är bara att fortsätta att skjuta under maj, så får vi se om jag är beredd för tävling 6 juni, då Göta Lejon har en tävling med 72 pil på 70 meter. Jag vill gärna skjuta 250 poäng på 36 pil innan jag går upp på 72 pil. Läget är väl ungefär som i början på förra utomhussäsongen.