Under den senaste månaden har jag jobbat mycket med vänsterarmsarmhävningar på allt lägre nivå (ännu inte med handen i golvet). De senaste veckan har jag jobbat med vänsterarmen på en stång som sitter 90 cm över golvet.
Idag tänkte jag kolla vad detta kan ha givit för helt vanliga armhävningar, vilka jag inte har gjort på länge. Jag gick ned och gjorde tämligen obehindrat 15 vanliga armhävningar. Som väntat kändes det inte som att vänsterarmen var en så svag länk längre som tidigare. Tidigare har det känts som att högerarmen har tagit kanske 60% från start.
Jag skulle misstänka att det finns en potential för 25 vanliga armhävningar just nu, om jag pressar mig riktigt ordentligt. Men förmodligen är det bättre att göra en specialövning som den ovan nämnda med omväxlande vänster och höger arm. Sedan kan man ibland göra ett test och se var nivån ligger för helt vanliga armhävningar med en rimlig ansträngning. De där sista tre-fyra som man pressar igenom på vilja ger förmodligen inte så mycket.
På motsvarande sätt har jag kört inverterad rodd med höger arm på allt lägre nivå (nu i en stång 130 cm över golvet). Det borde på sikt, om man även tränar vänster arm på det sättet, ge ett ganska stort antal smidiga pull ups.
I lördags sköt jag utomhus för första gången i år. Jag lade ut det långa måttbandet och sköt mig från 30 m bort till 70 m. Resultatet blev att jag inte heller i år kan skjuta med underdrag, nu med vx1000-lemmarna. Jag måste skjuta med mellandrag för nå fram med någon realistisk inställning av siktet.
Det var strålande väder med ca 12 grader på Göta Lejons skjutbana. Efter några skott började bågen, likt förra året, att dra till vänster. Det räckte till synes inte heller att skruva vänster. Förmodligen måste plungern trimmas in ordentligt för skytte utomhus på 70 m för att kunna reproducera skott i gult. Det började också blåsa upp efter en stund, så trimningen får vänta tills nästa gång.
Jag fick också problem med att mittlindningen på strängen gick av och började linda upp sig. Jag gjorde en snabblagning och säkrade med litet tejp. Förmodligen måste jag byta sträng inom kort.
Nu blir det ett uppehåll på en dryg vecka för shogi-SM. Det blir styrketräning och att dra i garagebågen under tiden.
I går morse sköt jag 30 pil på 18 meter i Lindome. Innan varje trepilsserie kastade jag ett mynt för att avgöra om jag skulle skjuta blank bale eller på en vertikal 3-spot. Sålunda sköt jag bara femton pil som fick ett resultat, och då blev resultatet 123 poäng fördelade på
För 30 pil höll jag i fullt uppdrag i snitt 4,3 sekunder. Jag missade heller ingen av de 15 tavlorna.
Idén med det här upplägget var alltså att jag ville se om det var någon skillnad på tekniken, när jag sköt blank bale och på tavla. Man kan se på videon att nu är generellt tekniken bättre. Jag viker inte så ofta ned hakan. Jag håller ofta kvar bågarmen och får till ett bra båghopp. Den nya draglängden ser ut att passa bra. En skillnad är att jag höll något kortare tid i fullt uppdrag på blank bale, 3,9 sekunder. Fortsatt intressant är att de tre pilarna sitter grupperade inom bara några cm, när jag skjuter blank bale, trots att jag inte alls siktar på någon punkt. Jag genomför bara min skjutrutin på så lika sätt som möjligt från gång till gång.
Vid nästa skjuttillfälle vill jag prova att skjuta 60 pil på tavla, och för sista gången denna vår se hur höga poäng jag kan skjuta. Sedan blir det en veckas uppehåll med skyttet i samband med shogi-SM.
Snittiden i fullt uppdrag var 4,7 sekunder. Det passade mig bättre med den något kortare draglängden. Det var skönt att slippa missar, även om jag på filmen svär till över pil 27 (en sjua) som på avstånd såg ut att ha missat tavlan.
Tekniken visar emellertid ingen större bättring. När jag skjuter några serier blank bale på 18 meter efteråt, så kan jag undvika att sänka hakan och klarar av att hålla kvar armen och få ett riktigt båghopp. Men när det är skytte på tavla, filmning och poängräkning, då har det hittills inte gått så bra att få till teknikförbättringarna, vilket man kan se av filmen.
Som helhet är det emellertid bättre nu, och med den längre draglängden än innan japanresan går jag hela tiden för skott. Vid den allra första filmningen av 30 pil skjutna på vertikal 3-spot 3 januari sköt jag 249 poäng utan missar och med 16 pil i gult. Nu blev det 250 poäng utan missar och med 15 pil i gult. Både då och nu skjuter jag med underdrag.
Det skulle vara roligt att kunna prestera ett ännu bättre poängmässigt resultat med filmning. Min idé inför nästa träning är att filma blank bale-skjutning från 18 meter för att se om det verkligen är så att tekniken då ser bättre ut. Det känns som att de pilarna skjuts mer avslappnat. De grupperar också väldigt bra utan någon som helst siktning.
Efter tre veckor i Japan sköt jag återigen i morse. Jag sköt 30 pil på 18 m i Lindome på vertikal 3-spot. Jag filmade mig själv bakifrån och resultatet blev 100+ 112 = 212 poäng fördelade på
Jag höll i genomsnitt 4,3 sekunder i fullt uppdrag innan skotten gick. Det är samma som på träningen 16 mars, men relativt lång tid jämfört med de bästa noteringarna. På slutet stod jag länge och drog idag.
Nu hade jag genomfört förändringen att draglängden var förlängd 15 mm för att undvika att böja fram hakan. Nu var det meningen att jag skulle stå stolt och skjuta direkt. Det blev ganska bra, men i slutet kändes det att det var tungt att passera clickern.
Jag avsåg också att stå kvar med bågarmen efter skotten hade gått och bara låta bågen lämna handen. Detta gick delvis. Ibland verkar bågarmen också ha följt med ned i fallet.
Nu blev ju inte poängen något vidare värst. Jag skall testa med att korta draglängden 5 mm. Jag sköt ett antal träningsskott med den inställningen i slutet, och det kändes bra. Jag hoppas kunna genomföra 30 pil utan att missa någon tavla. När jag har gjort det, så är det dags att gå ut och skjuta utomhus.
Nu på morgonen höll jag återigen så länge jag orkade i fullt uppdrag med garagebågen, och då klarade jag 75 sekunder.
Det var skönt. Det var den nivån som jag hade nått i fredags och idag kändes det som att jag passerade den med råge (några sekunder). Jag vet inte om jag har rätt, men jag tror att förmågan att hålla bågen i fullt uppdrag utan att börja darra är besläktad med den tidpunkt under normalt skytte, då tröttheten börjar sätta in. För min del sker det någonstans mellan 12 och 18 skjutna pilar (uppvärmningspilar oräknade). Det är ju ganska tidigt med tanke på att 60 pilar skall skjutas inomhus och 72 utomhus. Men om man någon gång på allvar skall kunna nå de höga resultaten, så måste denna gräns skjutas framåt. Jag har satt min målsättning till 90 sekunder för tillfället, och det ser tillräckligt svårt ut att uppnå. Det är nämligen så, att skakningarna börjar vid ungefär samma tid och kanske femton sekunder senare bryter det samman. Man kan ju inte anse att det är att hålla i fullt uppdrag, om man inte kan hålla bågen stilla. Det är alltså inte så, att man skulle kunna hålla nästan hur länge som helst bara med hjälp av viljan.
Man kan ju skjuta tior även efter att tröttheten börjar sätta in, men det är svårt att då upprätthålla en hög nivå med tex fler än fem pilar i rad i gult. Den allmänna resultatnivån sjunker. Min egen teori är att många bågskyttar har tur med sin muskelstruktur. De har naturligt långsamma muskler som inte tröttas ut av uthålligt arbete. Jag har inte det. Jag har snabba och explosiva muskler. Det är inte bra för bågskytte. Det är därför som många bågskyttar säger att de bara skjuter tex nittio pil, och sedan är deras ringrost borta. Eller också skjuter de så länge som behövs för att komma upp i de resultat som de anser som respektabla. Så fungerar det inte för mig. Om jag har börjat bli trött i musklerna, så kan jag inte plötsligt, i tex pil 61 till 120, skjuta personbästa på träning inomhus på 18 meter.
Jag vet ju nu, att min teknik i bågskytte också lämnar en del i övrigt att önska. Den måste alltså sålunda också förbättras. Men där har jag ju mina verktyg, som tex filmkamera för filmning bakifrån. Det borde ju räcka att korrigera, filma, korrigera, filma etc.
Men det är inte så enkelt som att jag kommer att skjuta toppresultat på 60 eller 72 pil bara för att tekniken blir bättre. Jag behöver också en förbättring av mina bågskyttemusklers prestation. Jag kan ju se för blotta ögat att många skyttar egentligen inte har några problem, om de skulle bli stående i fullt uppdrag och inte komma över clickern (även om det förstås inte är önskvärt för någon). En skytt som måste ha extremt goda muskelförutsättningar är Mats Axeflod. Han skjuter under uppvärmningens 2 * 4 minuter cirka 2 * 10 pil! Sedan skjuter han som bekant resultat runt 550 poäng på 60 pil. Det ser oerhört enkelt ut för honom. Det skulle vara mycket intressant att veta hur lång tid han kan hålla i fullt uppdrag. Det skulle vara intressant att få värden på flera bågskyttar vad gäller maximala tiden i fullt uppdrag. Min gissning är att dessa tider korrelerar kraftigt med skytteresultaten!
Efter ytterligare några dagars dynamisk träning av bågskyttemusklerna gjorde jag idag ett nytt försök att sätta personbästa i antalet sekunder i fullt uppdrag med garagebågen. Det gick inte bra. Det blev ”bara” 65 sekunder.
Jag har lagt till ännu ett moment i träningen från och med i går. Jag tror mycket på att göra kroppsviktsövningarna med en arm.
Det tar givetvis tid innan all träning ger resultat, men det blev ett litet bakslag idag. Men efter serien 70, 75 och 65 sekunder i fullt uppdrag, så kan man kanske säga att jag ligger på nivån cirka 70 sekunder nu. Men det är fortfarande långt upp till tex 90 sekunder. Från och med lördag kommer jag att kunna skjuta båge igen.
Efter ännu en veckas hård dynamisk träning speciellt för bågarmen genomförde jag idag ännu ett försök att hålla den sk garagebågen i fullt uppdrag så länge som möjligt. Noteringen idag blev 75 sekunder, vilket jag tidigare har uppnått en gång. Jag närmar mig nu alltså min personbästanivå. Det som kändes tydligt idag var att det inte var bågarmen som gav vika först. Det var i stället dragarmen som började skaka först. Under de kommande dagarna skall jag sålunda lägga till extra dragarmsträning utöver den övriga träningen.
Just nu har jag inte möjlighet att skjuta båge. Därför kör jag denna uppbyggnad av kroppen, bland annat mha bågen. Jag upplever att enarmhävningarna med vänsterarmen har varit mycket effektiv. De gör jag lite då och då under dagarna, när jag kommer åt. Målet behöver inte nödvändigtvis vara att kunna genomföra armhävningar med en arm på marken/golvet. Det är vägen dit, med stöd allt djupare ned, som är viktig. Jag har nämligen kommit på att vid vanliga armhävningar, så hjälper högerarmen till mer än 50%. Då ”klarar” sig vänsterarmen utan att få riktigt hård träning.
Det är samtidigt intressant att ta del av bågskytteresultaten från Sverige. Det skjuts mängder av tävlingar i Göteborg, kvällstävlingar, DM och KM. Inte särskilt många skyttar ställer upp i HR. Resultatnivåerna ligger heller inte skrämmande högt. Jag har givetvis heller inte skrämt någon med mina resultat. Men att bara höja sig till 540-nivå skulle ge många topplaceringar lokalt i klubb och distriktssammanhang. Det beror förstås mest på att inte så många skjuter eller deltar. Det går att räkna upp nästan tio skyttar i disktriktet som lätt skulle kunna ta sig in bland de bästa i HR. Men de är inte där. Göran Bjerendal dominerar fortfarande, nu med nivåer på ”bara” 550-560 poäng. Ingen skytt i distriktet verkar längre kapabel att på tävling över 60 pil skjuta 580 poäng. Det skall bli intressant att se resultaten från SM till helgen.
Tidigare har jag vid två tillfällen uppnått 70 sekunder i fullt uppdrag, sommaren 2013 och hösten 2014. Då har jag progressivt ökat tiden i fullt uppdrag genom att träna på just denna statiska övning.
Nu har jag gjort tvärtom. Jag har enbart kört dynamisk träning för bågarmen under en tid. Exempel följer i nedanstående länkar:
Idag provade jag så att hålla så länge som möjligt i fullt uppdrag för första gången på några månader. Nu nådde jag med lätthet 70 sekunder! Jag skall försöka slå ett personbästa i fullt uppdrag med den 44 pound starka garagebågen om en vecka.
I går sköt jag 30 pil på 18 meter i Lindome på vertikal 3-spot med resultatet 117 + 120 = 237 poäng fördelade på
6 tior
9 nior
8 åttor
2 sjuor
3 sexor
2 missar
Det nya nu var att jag filmade mig bakifrån för att kunna se detaljer i tekniken ur en annan vinkel. Det framgår av klippet vilka pilar som träffade i gult och vilka som missade. Jag höll i snitt i 4,3 sekunder i fullt uppdrag.
En intressant detalj som jag inte har sett i tidigare filmer, där perspektivet har varit framifrån, är att efter att skottet har gått, så står jag inte kvar med kroppen i samma ställning som tidigare. Detta har jag i och för sig vetat tidigare. Jag har eftersträvat att stå kvar med kroppen och bara släppa bågen. Jag vet att jag i stället sänker armen. Men nu ser jag att jag dessutom böjer till kroppen något som ett slags reaktion efter skottet. Detta kan inte vara bra.
