Lukas 13:30

Gårdagens kvällstävling gick INTE bra.

http://iof1.idrottonline.se/ImageVaultFiles/id_92720/cf_74/20130814_V-stkustens_BF_Kv-llst-vling.PDF

Jag sköt 54 + 66 + 101 + 72 = 293 (?!) poäng fördelade på

1 tia

6 nior

2 åttor

7 sjuor

10 sexor

7 femmor

11 fyror

4 treor

5 tvåor

3 ettor

16 missar (!)

Inledningsvis kändes det hyfsat på inskjutningen, men det skulle visa sig vara bedrägligt. Pilarna drog kraftigt åt vänster efter hand i skjutserierna och flera pilar satt i gräset till vänster. Inte blev det bättre, när i femte sexpilsserien en pil (förmodligen) föll av pilhyllan, bröts av, gick kanske halva sträckan medan den korta bakdelen drog in i handen, vilket fick blodet att spruta. Tävlingsledningen var där med ett plåster i pausen och var även behjälplig vid ett antal pilar i träramen.

Göran Bjerendal observerade att siktskalan satt snett (?) på den nya bågen, så att det skulle bli skillnad i sidled mellan korta och långa avstånd. Jag får titta på det. Det kan vara en egenhet hos den nya bågen som måste kompenseras på något sätt. Det kan förklara att jag fick problem i inskjutningen i lördags och tvingades ändra plungerläget.

Nu är det regnprognos för söndagen. Uppriktigt sagt, så känner jag inte för att skjuta mer utomhus i år. Det är förmodligen bättre att i lugn och ro skjuta in den nya bågen inomhus och ladda för tävlingssäsongen inomhus. Jag får se i morgon hur prognosen ser ut. Om det fortfarande ligger på regn på söndag, så stryker jag mig, och börjar träna inomhus på 18 meter. Uukha-bågen är ändå bra! Skotten går av stumt och vibrationerna dör ut snabbt. Jag blir inte väldigt trött efter att ha skjutit 72 pil, trots att jag har ökat bågstyrkan. Men det är ändå fel att skjuta tävlingar med så dålig koll på sin nya båge.

I lördags stegade jag in min nya Uukha-båge upp till 70 m. Jag var tvungen att korrigera plungerläget några varv, eftersom pilarna drog till höger, men sedan fungerade det utmärkt. I söndags gjorde jag några nya pilar. I går kväll var det sedan debut för 72 pil på 70 m med Uukha-bågen.

Det gick sådär. Inledningsvis gick det inte alls. Jag fick iväg många pilar med dåliga släpp som landade på gräsmattan bakom tavlan. Jag räknade inte poäng på papper denna kväll, men huvudet räknar poängen ändå. På första 36 pil sköt jag 180 poäng och missade åtta pilar! Men på andra halvan hade jag vant mig vid den nya bågen, och fick iväg 233 poäng med bara två missar. Överhuvudtaget sköt jag många pilar i mitten. Men missarna drog ned totalpoängen. Bågen har en enorm potential. Det står helt klart. Den bästa sexpilsserien gav 48 poäng.

Inför i morgon känns det intressant. Jag skulle naturligtvis ha behövt några veckors träning för att skjuta tävling med den nya bågen, men nu är det de två avslutande taveltävlingarna VBFs kvällstävling på Göta Lejon i morgon och KM i Lindome på söndag. Jag får se dessa som träning på tävling och inte ta alltför allvarligt på totalpoängen.

PS. I helgen gjorde jag fem armhävningar med båda händerna på en medicinboll.

Jag åkte inte till Stockamöllan i går, eftersom jag fick följa med min son till fritisinskolningen och inte heller var helt frisk från min förkylning. Men gårdagens glädjeämne var i stället att min nya uukha-båge kom med posten. Jag var förstås tvungen att testa den i morse. Jag byggde ihop bågen (Upro lite-stock med Ux100-lemmar, 68″, 44#). Jag satte fram clickern ganska generöst och drog ca 41# vid clickern. Bågen levererade pilarna tyst, snabbt och med till synes fin pilflykt. Bågen var mjuk i uppdraget. Jag testade först inomhus på 12 m. När jag prickade mitten där, så ökade jag till 18 m. Jag sköt också pilar i gult på 18 m, men med tiden tröttnade jag och slutade skjuta. När man bygger ihop en ny båge, trimmar och ställer in, så skjuter man ganska många pilar utan att tänka så mycket på det.

I helgen skall jag testa att skjuta utomhus och se om det fungerar såpass att jag kan skjuta kvällstävlingen på onsdag. Det finns en risk att jag inte kommer att orka skjuta sexpilsserier till 72 pil, men jag skall försöka. Det går ju åt ett antal pil för att successivt skjuta sig fram till 70 m och få alla inställningar rätt.

Nu på morgonen sköt jag 97 + 91 + 108 + 113 = 409 poäng fördelade på

1 tia

4 nior

10 åttor

10 sjuor

16 sexor

11 femmor

8 fyror

8 treor

3 tvåor

0 ettor

1 miss

I början hade jag svårt att få till resultat uppemot 40 i sexpilsserierna. Det kom alltid någon eller några oefterfrågade tvåor eller treor och skyttet kändes inte stabilt. Den enda missade pilen idag gick av! Ett tag funderade jag på att inte skjuta alla 72 pil. Men efter pausen gick det bättre. Kanske slappnade jag av, när det inte fanns något att ”förlora”. Om jag bara hade skjutit samma resultat i första halvan som i andra, så hade det ju faktiskt blivit årsbästa.

Ett tag funderade jag också på att inte åka till Stockamöllan. Vi får se. I går kväll hade jag litet rå hosta, men den tycks ha försvunnit idag. Jag får väl ta ett beslut i kväll.

Idag sköt jag i Lindome på 70 m, 72 pil,  100 + 113 + 124 + 101 = 438 poäng, dvs bara en poäng lägre än mitt årsbästa, fördelade på

1 tia

7 nior

14 åttor

15 sjuor

15 sexor

6 femmor

4 fyror

1 trea

4 tvåor

1 etta

4 missar

Nu hade jag haft ett uppehåll på en vecka från skyttet pga Lag-SM i shogi i helgen. I början gick det dåligt. Jag hade tappat rytmen i skyttet och drog inte kontinuerligt. Men från femte sexpilsserien blev det bättre.

Det ser på papperet ut som om det fanns ett glastak vid ungefär 440 poäng i år. Det högsta tävlingsresultatet är 432 poäng och de fyra bästa resultaten på träning är 431, 435, 438 och 439 poäng. Men jag tror att detta är tillfälligheter. Förra veckan sköt jag 235 poäng på 36 pil och idag sköt jag 124 poäng på den tredje fjärdedelen. Även om det återstår 61 poäng på träning upp till 500 poäng, och det förmodligen bara finns en månad kvar att skjuta utomhus, så tror jag att jag kan skjuta 500 poäng när som helst. Varför inte i kvällstävlingen i Stockamöllan på torsdag? Den kommer sedan att följas av kvällstävling i Göteborg 14 augusti och Lindomes KM 18 augusti. Det handlar om att konsekvent skjuta med kontinuerligt drag i varje pil och inte dra upp och stå och vänta en stund i början bara för att man orkar det i några pilar. Rätt vad det är orkar man inte och det resulterar i en miss.

Nu klarar jag fyra armhävningar med båda händerna på en medicinboll i ett så kallat ”close grip” eller diamant eller triangel, efter den figur som tummar och pekfingrar bildar. Denna typ av armhävning är framför allt bra för triceps. Det finns också en annan klar fördel. Det är att när man inte klarar fler armhävningar, så gör man helt enkelt inte det. Det går inte, som med vanliga armhävningar, att ”mjölka” fram ytterligare armhävningar med tvivelaktig teknik, när man egentligen inte orkar. Idag, liksom för några dagar sedan, gjorde jag fyra och orkade helt enkelt inte upp i den femte. Mellan varven tränar jag med att bara stå i plankställning med händerna på medicinbollen och fötterna något i sär under en tid (just nu 45 sekunder). Sedan gör jag armhävningar med båda händerna på en medicinboll stående på knäna (just nu tio armhävningar). Jag gör också vanliga armhävningar samt all annan styrketräning och bågskytteträning. Rätt vad det är testar jag, och ibland kan man göra ännu en armhävning med händerna på en medicinboll.

I går ökade jag till 70 sekunders uppdrag med 44-poundsbågen i garaget med Formaster och sedan 12 korta uppdrag.

3 * 60 s + 3 * 10 * 5 s OK

3 * 65 s + 3 * 11 * 5 s OK

3 * 70 s + 3 * 12 * 5 s OK

3 * 75 s + 3 * 12 * 5 s

Jag är på väg mot en ny nivå.

I går sköt jag 72 pil på 70 m i Lindome. Det blev ett nytt årsbästa på 36 pil med 235 poäng. Men det höll inte riktigt efter pausen. Jag sköt 117 + 118 + 103 + 97 = 435 fördelade på

3 tior

8 nior

11 åttor

11 sjuor

14 sexor

9 femmor

4 fyror

5 treor

2 tvåor

4 ettor

1 miss

Innan pausen gick det bra med sexpilsserierna 39, 35, 43, 36, 42 och 40 poäng. Nu tog jag gott om tid på mig i pausen och vilade raklång på gräsmattan utanför klubbhuset i tio minuter efter bananinmundigandet. Det resulterade i en god start på andra halvan med 37 och 42 poäng. Sedan kom raset med alla ettor och missen på slutet. Då började jag känna att jag inte riktigt orkade. Jag tog ned några gånger och borde ha tagit ned ännu fler gånger. Det fortsatte med 24, 35, 32 och 30 poäng. Jag var ju försmädligt nära ett årsbästa på 72 pil (439 poäng), men det får tydligen dröja. Det blir utomhusskytte fram till början av september, då förmodligen Lindomes KM kommer att skjutas. Jag har anmält mig till Billevångsträffen i Stockamöllan 8 augusti, där jag satte det ännu gällande personbästat på tävling förra året (454 poäng) och till VBFs kvällstävling 14 augusti. Kom inte och säg annat än att mina resultat beror på uthålligheten i musklerna, framför allt i bågarmen!

I går tränade jag i Lindome för första gången efter SM. Inledningsvis såg det lovande ut. Jag sköt 117 + 113 + 89 + 94 = 413 poäng fördelade på

1 tia

6 nior

11 åttor

19 sjuor

5 sexor

9 femmor

7 fyror

5 treor

4 tvåor

2 ettor

3 missar

Jag tangerade årsbästan på 36 pil (230 poäng) från Trollpilen och dessutom antal pil i 10-9-8-7 (37 pil) från en tidigare träning.

Men, som sagt i rubriken, det lyfter inte. Jag missgynnade mig själv något i går, eftersom jag tog en mycket kort paus. Jag började nämligen sent, och jag blev orolig för att inte hinna skjuta klart innan mörkret skulle falla och myggen börja attackera.  Till yttermera visso genomförde jag gårdagens skytte efter några dagars förkylning. Men insatsen efter pausen var ändå inte OK. Det började bli jobbigt, och alla tre missarna och båda ettorna kom efter pausen.

Jag hade gott hopp om att slå årsbästat på träning, 439 poäng, i går. Vid en träning mitt i juli förra sommaren lyckades jag få iväg 477 poäng. Förmodligen gäller väl det klassiska, att bara jobba vidare med träning och skytte. Jag har ännu inte bestämt mig vad gäller kommande tävlingar. VBFs kvällstävling 14 augusti och Lindomes KM senare planerar jag att skjuta, men jag har inte bestämt mig för Stockamöllan 8 augusti eller Hässleholm 10 augusti ännu. Jag hade tänkt ”kvalificera” mig genom bra träningsresultat.

I 32-delsfinalen mötte jag, som placerade mig 45:a i fredags, Klas Toresson, Järnvägens BF, som blev 20:e i fredags. Klas hade också hunnit ta ett JSM-silver på tavla i går. För alla utomstående måste Klas ha framstått som en bergvinnare. Han inledde också bra. Det första setet slutade (med mina siffror först):

22-27 och därmed stod det 0-2 i matchen

Jag var överraskad själv att jag fick in två pilar i mitten (8-9) efter att ha börjat med en femma.

I det andra setet lyckades jag ännu bättre:

25-27 och därmed stod det 0-4 i matchen

Klas hade ett entourage bakom sig som hela tiden under de två första seten ropade ”Bra, Klas!” efter varje pil. I det tredje setet tystnade ropen:

24-23 och därmed stod det 2-4 i matchen

Detta var därmed mina första setpoäng någonsin på ett SM! Det fjärde setet blev jämnt:

27-27 och därmed stod det 3-5 i matchen

Inför det femte setet hade jag sålunda chans till särskjutningspil. Chansen minskade inte, när Klas sköt tre pilar lågt till 7-7-6. Tyvärr satte jag en trea högt till 8-7-3 och allt var över med:

18-20 och slutresultatet 3-7 i matchen.

http://www.bagskytteveckan2013.se/uploads/Listor/Tavla%20senior-%20slutresultat%20efter%20finaler.pdf

Detta var förmodligen i all enkelhet min främsta prestation i bågskytte någonsin. Jag sköt alltså 22 + 25 + 24 + 27 + 18 = 116 poäng på femton pil. Om jag skulle kunna ha hållit det tempot i 72 pil, så skulle det ha räckt till 557 poäng!

Vad var då förklaringen till det?

Det var bara trepilsserier, och där hinner jag inte tröttas ut så mycket som i sexpilsserierna. Det blåste betydligt mindre idag i jämförelse med i fredags, då det uppgick till 15 m/s i byarna. Klas knäade något i två av serierna, så att jag överhuvudtaget fick skjuta alla femton pilarna.

Men jag vill gärna tro att jag faktiskt är bättre än vad jag visade i fredags! Jag var ytterst nära särskjutningspil mot en kille som kom delad nia i SM och tog silver i Junior-SM. Jag vill också gärna tro att min armhävningsträning har givit resultat redan och att min grundteknik inte är så usel, som man ofta tror. Just nu känns det i alla fall hoppfullt inför avslutningen av utomhussäsongen och inomhusskyttet i höst. Det gjorde det inte så sent som i fredags.