Lukas 13:30

Jag fick mitt ljumskbråck omopererat på Carlanderska Sjukhuset fredagen 21 december. Nu efteråt känns det bra, och det verkar som att operationen denna gången har lyckats. Stygnen skall tas 2 januari och återbesök skall ske 23 januari. Därefter skall jag inleda min träning, och slutmålet för den förkortade inomhussäsongen blir förstås Inomhus-SM i Stockamöllan. Vi får se. Jag kommer att ta det försiktigt steg för steg. När jag skulle sövas och blev ombedd att tänka på någonting trevligt, så tänkte jag på att jag sköt pilar i gult, men jag minns inte sedan att jag verkligen drömde om detta under operationen.

Ett av mina inlägg på www.bagskytteforum.se har blivit borttaget och sedan redigerat. Men här följer alla fakta. Jag skrev nedanstående inlägg:

Idag sköt jag för första gången sedan i början av november. Sedan dess har jag gjort en ljumskbråcksoperation. Den blev därtill misslyckad, så jag kommer att opereras igen 21 december. Fram till dess kan jag emellertid träna bågskytte, eftersom det inte finns någon fungerande lagning att ta hänsyn till just nu.

Jag orkade skjuta 30 pil. En tredjedel hamnade i gult, en tredjedel i rött och en tredjedel i blått. Trots att jag har styrketränat både med och utan båge sedan i torsdags, då jag fick bekräftat att den första operationen inte var lyckad, så var det idag långt till tävlingsformen. Efter ca 15 pil började det bli jobbigt att hålla dragarmen stabil i slutpilen i varje trepilsserie. Efter 30 pil kändes även dragarmen ansträngd.

Men i stora drag var det roligt att kunna skjuta igen. Jag tycker att jag höll tekniken med avspänd bågarm och utförde uppdraget med armbågen (som om jag hade en Formaster om armbågen). Jag sköt också med båghopp och fullfölj. Så allt var väl ungefär som jag hade tänkt.

Nu hoppas jag kunna träna en eller två gånger till innan den andra operationen. Därefter blir det förstås ett nytt uppehåll. Kanske, kanske, kanske kan det bli tävlingspremiär vid Boråshelgen 9-10 februari. Vi får se. Det är åtminstone en arbetshypotes.

Nu börjar jag få en viss erfarenhet av att träna med Formaster. Det kommer nog att bli ganska bra med tiden.

Efter att ha hållit på med bågskytte i 3,5 år, så har jag äntligen kommit på vad som menas med ett ”bra ryggdrag”. Man upplever det ju när man bara drar bågen mha armbågen kopplad till strängen via Formaster. Då ersätts ju dragarmens underarm med ett nylonsnöre (Rigid Formaster).

Men det skrivs och skrivs i böcker och på Internet om detta ryggdrag, och det görs långa, avancerade beskrivningar av hur musklerna arbetar och mängder av geometriska konstellationer etc. Jag tycker att det har varit svårt att konkretisera känslan av ett bra ryggdrag mha den här informationen. När man i slutändan står där och drar upp för att skjuta, så måste man ju leta efter en riktig känsla och en reproducerbar metod för att dra upp bågen. Utifrån min förståelse just nu skulle jag vilja formulera känslan och metoden på följande sätt: ”Dra upp bågsträngen med armbågen. Se underarmen och handen bara som ett snöre som sitter fast i och skall släppa strängen.” Det hade hjälpt mig mycket om jag hade sett någon formulera det så (förutsatt att min nuvarande känsla faktiskt är riktig).

Idag använde jag för första gången en Formaster i min bågskytteträning. Idén är att man skall få ordning på ryggdraget. Dels kan man träna uppdrag med ryggmusklerna genom att dra med armbågen och dels kan man se om man verkligen håller ryggmusklerna spända, när skottet går.

http://www.youtube.com/watch?v=AV9YCudXt9I

Det var ganska omständligt att använda Formaster. Men det är nog en bra och nödvändig träning för mig. Givetvis åkte min arm framåt då skottet gick, dvs jag var avslappnad i både arm- och ryggmusklerna. Idén är ju att man skall vara avslappnad i armmusklerna och hålla spänningen i ryggmusklerna.

Men jag tror att jag skall träna med Formastern med min skräpbåge i stället. Nästa gång tar jag med den bågen och skjuter med Formastern innan jag börjar skjuta med min vanliga båge. Rycket som uppstår när strängen och dragarmen åker framåt kan skada nocklindningar, pilhylla etc.

Efteråt sköt jag ca 30 pil utan Formaster, och det var stundtals kraftlöst alltjämt. Men det skall bli bättre!

På tisdagen tränade jag inomhus för andra gången i höst i Sverige. Jag  jobbade en del med utrustning och teknik, så det blev inte någon 60-pilsrond den här gången. Men det kändes fortfarande kraftlöst i några tredjepilar och i slutet även i andrapilarna. Emellertid kunde jag se ett antal mycket fina trepilsserier med fin gruppering i gult, så det finns nog hopp framgent.

Min plan är att börja  jobba med Formaster på träningarna för att (äntligen) få bättre ordning på ryggdraget. Jag skjuter nu, i likhet med utomhusskyttet, med mellandrag, båghopp och fullfölj, och det känns bra. Tidigare har jag ju skjutit med underdrag, hållit i bågen och haft ett obefintligt fullfölj. Men alltför ofta förfaller tekniken när jag börjar bli trött och jag börjar vid bristande teknik att bara ”prickskjuta” pilarna. Då är det dags att lägga av för dagen.

En brist vid den senaste inomhussäsongen var att jag inte sköt särskilt mycket högre resultat på träningarna än på tävlingarna. Mina tre bästa resultat på träning inomhus är 534, 522 och 520 poäng. Mina tre bästa resultat på tävling inomhus är 508, 508 och 502 poäng. Jag har således inte skjutit över 540 poäng ens på träning, och det gör att det inte finns mycket att ”ta av” när jag kommer till tävlingarna.

Men nu satsar jag på att förbättra min teknik. När man tittar på dem som skjuter över 540 poäng, nior i snitt, i HR21, så förstår man att det inte handlar om ”en bra dag” som skall ge ett sådant resultat utan snarare ett gediget skytte med god teknik och mycket träning.

Idag byggde jag ihop min vanliga båge igen och sköt sedan 60 pil i vår inomhushall i Kungälv. Jag skrapade ihop 248 + 249 poäng = 497 poäng efter 15 tior, 14 nior och 15 åttor. Själva skyttet fungerade ganska bra tekniskt, och jag var överraskad av hur många pilar som satt säkert i gult. Jag använde den skjutteknik som jag har lärt in under utomhussäsongen med mellandrag, båghopp och fullfölj. Avståndet mellan plunger och cliker var 90 mm.

Emellertid brister fortfarande styrkan efter tiden i Japan och dessutom i samband med hemresan ett skytteuppehåll på tolv dagar. De sex pilar som missade gult och rött sköts alla som tredjepilar med skakningar snudd på sammanbrott. Några andra sådana tillstånd lyckades jag parera, men när kraften börjar sina är man ingen bra skytt. Jag körde efter skyttet några rena dragövningar, och de visade med största önskvärda tydlighet att jag har blivit svagare på att hålla bågen uppdragen.

Men resultatet var ändå efter omständigheterna bra. Jag sköt bara högre resultat under den förra inomhussäsongen på sex träningar. Antalet pil som kan användas i en 540-serie (44 idag) överträffades bara en gång av 33 träningar under 2011-12. Jag hade inte under någon träning eller tävling 2011-12 fler pilar i tian än idag.

Av detta skäl var dagens träning mycket lovande. Den gav en stark indikation på att jag kommer att slå mitt personbästa, 508 poäng, på tävling under inomhussäsongen 2012-13. Självklart är min målsättning att öka personbästat till minst 540 poäng. Det kändes som att den under utomhussäsongen förvärvade skjuttekniken gav många träffar i gult, till synes utan ansträngning, och det är ju det som är meningen.

Idag sköt jag för femte gången här i Kinshicho. De första två gångerna sköt jag hyfsat här i Japan, men därefter har skyttet blivit sämre för varje vecka. Jag tror att det beror på att det helt enkelt inte räcker (åtminstone inte för mig) att skjuta en gång i veckan. Om man håller takten och skjuter tex tre gånger i veckan och sedan under en eller två veckor sänker takten, då upplever man förmodligen ingenting speciellt. Men nu var det fem veckor sedan jag sköt mer än en gång i veckan.

Det går fortfarande alldeles utmärkt att skjuta flera pilar i gult och rött på både 30 m och 50 m. Men ibland kommer det pilar som faller av pilhyllan, går genom clickern eller blir en del av ett ganska misslyckat skott. Det påminner om mitt skytte längre tillbaka i tiden. Stundtals kunde det vara bra, men det kunde aldrig leda till bra poäng. När man inte skjuter bågskytte tillräckligt ofta, har jag en känsla av att man tappar lite styrka och lite koordination, och detta mynnar ut i de misslyckade pilarna. Men jag hoppas ändå att skyttet här i Japan inte skall vara bortkastat, dvs att resultatet hade varit ännu sämre med sex veckors totalt uppehåll.

En speciellt negativ effekt av pilar som inte träffar tavlan i Kinshicho är att de i stället träffar ett slags grått nät som hänger ned. Mina pilar går tyvärr nästan helt igenom maskorna och lämnar fenorna totalramponerade. Något tjockare pilar stannar förmodligen tidigare och fenorna klarar sig.

Idag fick jag hursomhelst något sent min formella licens för 50 m. Förmodligen skjuter jag på lördag också, men sedan inte mer här i Japan. Det beror på om jag orkar reparera alla trasiga fenor…

Idag sköt jag återigen i Kinshicho. Det blev skytte på 50 m, 20 m och 30 m. Hittills i Japan har jag tränat bågskytte en gång i veckan. Detta är som bekant otillräckligt kanske tom för att vidmakthålla sin förmåga. Det känns nu ganska rejält jobbigt att dra upp de sista gångerna i sexpilsserierna, och den tröttheten kommer ganska snart efter att jag har börjat skjuta. Det är inte lika dåligt som det var i början av sommaren, men då hade jag ingen erfarenhet av att skjuta sexpilsserier och min teknik var sämre än nu.

Men OK. Det hade varit ännu sämre att inte skjuta alls. Idag var det enda dagen denna veckan som bågskytteanläggningen i Kinshicho hade öppet. Men den förväntade anstormningen uteblev faktiskt. Jag tänkte att både tisdags-, onsdags-, torsdags- och lördagsskyttar skulle fylla lokalen idag. Kanske har Furukawa-effekten lagt sig? De flesta japaner kanske har kommit på nu att de ändå inte kommer att nå OS. Vad vet jag?

Den här veckan är traditionellt en sportvecka i Japan med den nationella sporthelgdagen i går. Den infördes 1966 som minne av öppningsdagen av OS i Tokyo 1964. Meningen är att alla den dagen skall utöva eller prova på en sport. Tanken är vacker, men det verkar mest vara ungdomar som är berörda numera. Men tex i morgon är det sportdag på min sons öppna förskola, så alla unga skall få del av det på något sätt.

Om Tokyo får OS 2020, så hoppas jag att man kommer att starta vid samma tidpunkt. Det är nämligen just den här veckan, efter ett tjugotal tyfoner, som temperaturen har börjat bli behaglig. Då har temperaturen hackat sig ned från 40 grader C till 20 grader C i Tokyo. Så sent som förra veckan kunde en idrottsman ha fått stora problem med värmen, eftersom den också kombineras med hög luftfuktighet.

Idag har jag skjutit på 50 m i bågskyttenanläggningen i Kinshicho. Det var första gången någonsin som jag sköt på 50 m, 80 cm tavla. Det gick hyfsat. Alla pilar träffade tavlan. Jag räknade inte några sammanlagda poäng, men jag sköt några serier med pilarna inom gult och rött. Några 50 m-skyttar gjorde detta hela tiden och några andra hade mer spridda skurar.

Men jag tyckte mig idag känna av det faktum att jag den senaste månaden inte har skjutit mer än en gång i veckan och inte heller har upprätthållit samma nivå på konditions- och styrketräningen som vanligt. Efter ett tiotal serier blev jag trött och lade av för dagen. Men jag är ändå glad att jag håller igång bågskyttet här nu i Japan. Det gör att man inte tappar helt. Det kommer att gå lättare att komma igång med inomhussäsongen sedan när det är dags.