Lukas 13:30

Idag sköt jag återigen i Kinshicho, och nu begärde jag att få göra testet för licensen att få skjuta på 50 m. Jag var nästan säker på att klara det redan innan det började, men det gäller att hålla koncentrationen hela vägen och inte tappa kraft om man skall lyckas. Jag sköt 47+46+49+50+49+51 poäng i sexpilsserierna till totalt 292 poäng på 30 m, 80 cm tavla, 36 pil. Gränsen för att klara testet var 270 poäng, och det kändes problemfritt, eftersom jag hela tiden låg över snittet 45 poäng i sexpilsserierna.

Jag tycker själv att jag borde ha en god chans att skjuta ca 320 poäng på 30 m, 36 pil, men med tanke på att detta blott var den andra gången som jag sköt på 30 m och att bågen jag sköt med var ett ihopplock av sådant som jag hittade i garaget innan jag reste, så får 292 poäng godkänt för den här gången. Det kändes också konstigt att skjuta ett test, där ”sensei” var med framme och räknade, men ingen av de andra i lokalen sköt test eller tävling. Men jag ser att flera står och snittar på ca 45 poäng i sexpilsserierna på 30 m, medan de bästa snittar på ca 55 poäng. Nu snittade jag på ca 49 poäng, men jag borde kunna orka upp till ett snitt på 53 poäng, tycker jag själv. Vi får se under de kommande veckorna här i Japan.

Idag sköt jag för första gången med min ”skräpbåge” i Japan. Jag var på en anläggning i Kinshicho, nära där vi bor nu. Det kostar 300 yen (25 kr) per två timmar, och det fanns en linje med kanske tjugo skjutplatser och skytte på 80 cm tavlor på 20, 30 och 50 m. Anläggningen ligger på ett hustak och är ”halvinomhus”, eftersom man skjuter under tak och tavlorna också är skyddade från regn, men det var ”drivhusvarmt” med kanske 27 grader C.

Man skulle skjuta 270 poäng på 36 pil på 30 m för att få en licens. Jag vet inte om det är intressant, eftersom jag inte skall stanna så länge, men nu när jag tränade så sköt jag ganska enkelt över den gränsen. ”Skräpbågen” levererade ungefär som innan avresan från Sverige med en fin träffbild och bra gruppering med i stort sett alla pilar innanför gult och rött. Mitt främsta syfte med att skjuta här är förstås inte att lägga en massa tid på bågskytte, men jag har haft en såpass bra utveckling de senaste veckorna, så att jag vill inte ha ett uppehåll i skyttet nu.

Det var intressant att se hur det fungerade. Anläggningen är öppen för bågskytte kl. 12-21 tisdag, torsdag och lördag. Den är också öppen på onsdagkvällar. Det var i stort sett fullt hela dagen och knökat på kvällen. Alla var mycket hövliga mot varandra, som sig bör i Japan, och när jag fick på en sexpilsserie på 53 poäng, så kom flera personer fram och visade ”gaijin” sin uppskattning. De bästa skyttarna stod och snittade på 55 poäng, men flera sköt också ganska mediokra resultat. Det fanns en lärare, ”sensei”, med hela tiden som man kunde fråga och få licenspoäng räknade. Han var framme och inspekterade min icke-fabriksbåge, men han kommenterade den inte. Han nickade lite strävt till erkännande, när han såg att jag efter en tid kunde skjuta de flesta pilarna i gult. Alla hade för övrigt i stort sett det senaste på materialfronten.

Jag byggde ihop min ”skräpbåge” i helgen, och sköt några provserier inför japanresan. Den bågen skall nog fungera tillfredsställande. Träffbilden var mycket fin. Pilarna grupperade bra. Nu sköt jag ett helt annat inomhusskytte än vad jag gjorde i våras, då jag sköt mitt personbästa på 508 poäng i Katrineholm. Dels hade jag icke-fabrikslemmar och en båge ihopplockad av diverse okänslig utrustning. Dels sköt jag nu som jag har gjort utomhus, dvs med mellandrag, avslappnad båghand, fullfölj, stabil bågaxel och ryggdrag och med samma styrka och clickeravstånd (och för övrig samma pilar).

Vi får se vad detta kan leda till vid skytte i Japan. Jag får ta det där litet som det blir. Jag vet ingenting om det stället där jag skall skjuta, regler, avgifter etc. Om jag får möjlighet att träna regelbundet, så kanske det kan bli en inomhustävling första helgen i november.

Idag sköt jag utomhus för sista gången i år.  Jag stötte på det sedan tidigare välkända problemet med motsolen på morgonen på Göta Lejons utomhusbana. Därför sköt jag först bara uppvärmningsserier med mycket begränsad sikt.

Sedan började jag skjuta ett antal serier och räknade, men jag slutade efter 36 pil, eftersom jag var tvungen att gå till jobbet. Det blev 233 poäng och hyfsat skytte, men inte mer. Solen fortsatte att störa men efterhand mer från sidan än rakt framifrån. I övrigt var det utmärkta förhållanden.

Nu får det vara nog med utomhusskyttet, dels eftersom väderförhållandena och ljusförhållandena håller på att försämras men också därför att vi skall åka till Japan 15 september, och då skall jag dessförinnan skjuta in en annan ”skräpbåge”, som jag vågar ta med på flyget till Japan. Där blir det nog enbart inomhusskytte, eftersom det ligger en ny fin inomhushall bara en kort promenad från där vi skall bo.

Sålunda stannade mitt personbästa på 70 meter, 72 pil, på 454 poäng på tävling och 481 poäng på träning 2012. Nu funderar jag på vilken målsättning jag skall ha inför utomhussäsongen 2013. Jag funderar på tre olika nivåer. Det ambitiösa målet är 600 poäng, vilket Mikael Langebro stod och sköt på samma tavla som jag på kvällstävlingen i Stockamöllan 5 juli, vilket hittills räcker till en 17:e plats av 45 på bästalistan. Det något mer sansade målet är 576 poäng, dvs åttor i snitt, vilket Daniel Larsson (med 574 poäng och 28:a på bästalistan) var nära att klara, när han stod och sköt på samma tavla som jag på SM. Med tanke på årets utveckling under min första sommar med utomhusskytte någonsin (från 379 poäng till 454 på tävling och från 391 poäng till 481 på träning), så är kanske 550 poäng mest realistiskt. Det var exakt vad min motståndare i matchskjutningen på SM, Tim Larsson, sköt i grundomgången, och nästan det som Cenneth Åhlund var så besviken över (552 poäng och 32:a på bästalistan), så att han därefter inte hade lust att skjuta tavla.

Missförstå dock inte detta! Jag siktar på varje träning där jag skjuter 72 pil (och räknar) och i varje tävling naturligtvis helt enkelt på att sätta nya personbästa. Målsättningen för en hel säsong är mer en bild eller en drivkraft för att ständigt försöka förbättra mitt bågskytte, så att jag aldrig slår mig till ro. Jag har heller inga speciella relationer eller förhållanden till Mikael, Daniel, Tim eller Cenneth. Jag använder mig mer av dem för att konkretisera bilderna, eftersom jag har stått och skjutit tillsammans med dem under 2012 och har sett styrkor och brister i deras teknik. Ett resultat är ju bara en siffra, men att skjuta på samma nivå som en given person som man själv har sett vid ett visst tillfälle ger en mer handfast bild av vad som krävs.

Som väntat ligger jag inte längre sist på bästalistan för HR21, WA70 m, 2012.

http://iof1.idrottonline.se/ImageVaultFiles/id_67980/cf_74/WA70m.PDF

Nu återstår det visserligen en tävling 16 september, men man kan konstatera följande:

1) Endast 45 skyttar har deltagit i utomhustävlingar i HR21, 70 m.

2) Endast 17 skyttar har uppnått 600 poäng eller högre under säsongen.

3) Jag ligger på näst sista plats på 454 poäng.

4) 454 poäng är också mitt personbästa på tävling. Om man skulle lista dessa 45 skyttar med sina personbästa i stället, så skulle jag ligga rejält sist. Thommy Persson, som ligger efter mig på listan, presterade 2007, visserligen i HF40, men ändå på 70 m, 627 poäng, enligt Tranås hemsida om klubbrekord.

I går tränade jag utomhus igen, och det blev återigen personbästa på träning.

Tangerat personbästa på träning, 70 meter, sex pil: 49 poäng

Nytt personbästa på träning, antal pil i 7-8-9-10: 46

Jag sköt 130 poäng på de första 18 pil. Men sedan började det blåsa runt 10 m/s, och den andra fjärdedelen resulterade bara i 100 poäng. Det var faktiskt ett bra resultat (!), eftersom den byiga vinden kastade pilarna mest till vänster men också ibland till höger. Efter den korta pausen efter 36 pil mojnade vinden, och jag noterade 118 poäng respektive 129 poäng på de avslutande 18-pilsserierna. Totalt blev det alltså 477 poäng med 247 poäng på de avslutande 36 pil.

Skyttet var faktiskt väl så bra den här träningen som den förra, men vinden var svårbemästrad. I de tre övriga 18-pilsserierna skjuter jag klart för 500 poäng totalt. Något som också pekar på detta är det nya personbästat i antalet pil i 7-8-9-10. Där hade jag 13+7+12+14 = 46 pil i de respektive 18-pilsserierna samt totalt.

Det känns som att jag kommer att skjuta över 500 poäng nästa gång jag får chansen med hyfsade yttre förutsättningar. Det kan inte vara en tillfällighet att mina två bästa totalresultat på träning någonsin på 72 pil kommer efter att ha justerat draglängden, vilket har givit en mer stabil bågaxel i uppdraget och bättre ryggdrag.

Jag tränade i går och hade då lagt in ytterligare en förändring. Vid Elitserien i Stockamöllan fick jag några råd av Andreas Hein, och de låg i linje med vad jag själv hade tänkt försöka förbättra, eftersom sommarens anpassning till utomhusskytte på 70 meter har gjort att jag dels har utvecklat min skjutteknik, men tyvärr också tappat en del i jämförelse med inomhusskyttet. Jag minskade draglängden genom att flytta fram clickern 1 cm. Avsikten var att jag inte skulle skjuta fram bågaxeln för att nå fram till clickern och då också få en möjlighet att jobba bättre med ryggmusklerna vid fullt uppdrag. Då krävs det ju också automatiskt en lägre kraft för att passera clickern (-1,6 pound i detta fallet) och man blir mindre trött i slutet av varje sexpilsserie och i varje 36-pilsserie. Det föll väl ut!

Nytt personbästa på träning 70 meter, 72 pil: 481 poäng

Nytt personbästa på träning 70 meter, 36 pil: 249 poäng

Jag sköt 119+130+121+111 poäng i 18-pilsserierna. I ett skede hade jag gott hopp om att komma över 500 poäng, men det får vänta ännu en tid, uppenbarligen. Kraften och koncentrationen räckte inte riktigt på slutet. Men det finns en enorm potential i detta. Om man kan skjuta 249 poäng på 36 pil, så kan man förstås skjuta 249 * 2 = 498 poäng på 72 pil och om man kan skjuta 130 poäng på 18 pil, så kan man förstås skjuta 130 * 4 = 520 poäng på 72 pil.

Resultatet 481 poäng betyder också att jag nu har 239 poäng kvar till full poäng, och därmed har jag passerat 2/3 av den maximala poängsumman. För att nå 600 poäng, så måste jag nu halvera det antal poäng som nu saknas upp till maximal poäng.

Av de 22 72-pilsserier som jag har skjutit på 70 meter på träning och tävling sedan i maj, så satte jag nu också ett personbästa i antalet pil i 7-8-9-10 med 43 pil. Detta är ett viktigt räknetal, eftersom det i början ju gäller att överhuvudtaget träffa tavlan med alla pil, och sedan är det naturliga målet att få in alla pilarna i rött+gult. Om man lyckas med det och har en stokastisk fördelning av pilarna, så blir det 570 poäng. Om man dessutom lyckas med en viss biasering mot högre poäng inom denna röd-gula area, så bör man kunna uppnå 600 poäng. Därför finns det nu ett naturligt mål för de 29 pilar som missade denna area. När man lyckas hålla samman sitt skytte så som man har tänkt, så känns det naturligt att pilarna har träffat i rött eller gult. Jag tycker mig känna att när man tappar i kraft och koncentration, så svajsar pilarna lätt utanför denna area. Som alla som skjuter bågskytte vet, så hör man också skillnad på träffar i mitten och mer perifert, eftersom fler pilar har träffat i butten i mitten. Då blir det ett tystare träffljud där.

Nu har resultaten från Billevångsträffen och Elitserien i Stockamöllan 2012-08-25 publicerats på

http://iof1.idrottonline.se/ImageVaultFiles/id_71515/cf_74/20120825_Stockam-llans_IF_Billev-ngstr-ffen.PDF

Man kan se att jag kom klart sist bland de åtta startande i HR21, men kommande säsong sitter de framförvarande inte säkra! Om de inte förbättrar sina resultat, så kommer åtminstone några av dem att bli passerade. På bara några månaders utomhusskytte har jag gjort en lång resa från att från början inte ha nått fram på 70 m via flera missar av tavlan på 72 pil och resultat under 400 poäng med flera förändringar på bågen som uppskruvad styrka och teknikförändringar som mellandrag, avslappnad båghand och fullfölj. Det finns en stor potential för förbättringar inför framtiden. Jag skall experimentera en del under de kommande veckorna och komma med rapporter här på bloggen.

Dagens tävling, Elitserien i Stockamöllan, innebar en hel serie personbästa på tävling:

Personbästa på tävling, 70 meter, 72 pil: 454 poäng

Personbästa på tävling, 70 meter, 36 pil: 228 poäng

Personbästa på tävling, 70 meter, 6 pil: 44 poäng

Innan tävlingen hade nog både arrangörer och tävlande varit oroliga för regn och dåligt väder, vilka hade spökat i prognoserna under den senaste veckan. Men väl på tävling höll sig vädret i styr, solen sken ibland, några regndroppar kom och några lätta vindar, men det blev aldrig värre än så. Jag inledde med 112 poäng på de första 18 pil, och sedan följde 116, 115 och 111 poäng på de kommande 18-pilsserierna.

Nu gjorde jag alltså det som jag ville. Efter SM introducerade jag en avslappnad båghand och fullföljning, och jag har då på träning noterat en hög resultatnivå. Nu realiserade jag denna högre nivå också på tävling. Det var skönt.

Men jag misslyckades med att nå det innan sommarsäsongen uppsatta målet på 504 poäng, dvs sjuor i snitt. Jag måste nu gå vidare och utveckla mitt skytte för att kunna nå högre träningsresultat och högre tävlingsresultat nästa sommar. Jag skall fundera en del på detta under den kommande tiden. Det finns mycket att göra vad gäller skjuttekniken. Jag tror att jag måste ta hjälp av andra skyttar och lyssna på goda råd, men också filma och rannsaka mig själv. Men hursomhelst var det en bra säsongsfinal på tävling utomhus. Från den första tävlingen i Göteborg 30 maj, då jag noterade 379 poäng, så har jag nu förbättrat mitt personbästa med 75 poäng.

Jag sköt bågskytte ute nu i morse. De sista 18 pilarna sköts i måttligt men ihållande regn. Det var intressant.

Totalresultatet för 72 pil blev 433 poäng efter 18-pilsserierna 118, 115, 106 och 94 poäng. Således kroknade resultaten en del när regnet startade. Hur är det då att skjuta i regn? Egentligen är det inga stora problem, men det är ett störningsmoment. Andra sådana störningsmoment vid bågskytte kan vara vind, motsol, efterhängsna insekter eller genomträngande tal (speciellt vid inomhusbågskytte). Jag vidtog egentligen inga åtgärder när regnet började falla, utan jag fortsatte att skjuta med samma kläder och utrustning. Jag blev inte särskilt blöt. Jag såg tavlan bra. Det kändes inte heller som att skotten blev markant sämre under regnet. Däremot är självfallet organismen störd. Man vill inte att det skall regna. Det vore ju mycket bättre om det inte gjorde det. Omedvetet kanske man stressar något mer för att snabbare bli klar.

Det faktum att jag sköt nu på morgonen innebär också att jag inte kommer att skjuta kvällstävlingen i Helsingborg i kväll. Min fru har fått kvällsundervisning på onsdagar, och då måste jag hämta på dagis.

Men på lördag ämnar jag stå på skjutlinjen i Stockamöllan. Just nu är prognosen litet regn (0,3 mm kl. 8-14) och ingen vind, men den här sommaren har lärt oss att vädret svänger snabbt, och prognoserna stämmer ibland inte ens i den timma verkligheten blir prognoserna ett korrektiv.

Så låt oss hoppas på fint väder! Hursomhelst siktar jag på nytt personbästa på tävling på 70 m, 72 pil, på lördag. Den gällande noteringen är som bekant 420 poäng från Västkustens DM 18 juli.