Lukas 13:30

Nu har jag börjat göra uppdragsövningar morgon och kväll med en båge på 40 pound. För närvarande drar jag 3 * 35 s + 3 * 6 * 5 s. Jag växlar mellan att använda Formaster och att använda tab. I början kändes 40 pound som om lemmarna nästan var oböjliga, men man vänjer sig och de sällan använda musklerna tränas upp. Men jag kommer inte att stressa. Jag kommer att stega till 3 * 40 s + 3 * 7* 5 s, 3 * 45 s + 3 * 8 * 5 s, 3 * 50 s + 3 * 9 * 5 s, 3 * 55 s + 3 * 10 * 5 s och 3 * 60 s + 3 * 10 * 5 s.

Jag tänkte börja skjuta på måndag 4 februari på min nya ”hemmabana” i Ericssons motionshall tidigt varje morgon. Skåpet är nu på plats med buttar och båge. Inför varje skyttepass kommer jag att behöva: 1. Montera butten 2. Värma upp 3. Montera stab och sikte. Sedan hoppas jag hinna skjuta åtminstone 30 pil varje morgon.

Det är egentligen för tidigt att bestämma sig för några tävlingar. Men tiden fram till Inomhus-SM är inte så lång. Därför behövs det en medvetenhet om vilka tävlingar som går. Följande svit ser jag som realistisk:

17 februari: Värmlandsserien 8

21 februari: Kvällstävling, Lindome

23 februari: Strängasläppet, Skövde

6 mars: Kvällstävling, Angered

23 mars: Oppundapilen, Katrineholm

30-31 mars: Inomhus-SM, Stockamöllan

Om det kommer att gå att skjuta så många tävlingar, så är det bra. Då kan man skjuta de tre första och bara notera resultaten. Sedan finns en och en halv vecka att putsa upp poängen. Sedan blir det återigen två veckor med 60-pilsskytte för att maximera poängen. Kan det leda till 540 poäng? Ja, det första målet blir förstås att slå mitt personbästa på 60 pil, 508 poäng. Hur mycket jag kan slå det med beror på hur bra jag tränar och hur förutsättningslöst jag kan ta till mig de skjuttekniska förbättringar som jag introducerade under sommaren/hösten. Det handlar om avslappnade muskler, båghopp, ryggdrag och fullfölj. Formasterträningen är till stor hjälp.

Nu är jag igång igen med en omstart i bågskytte. I torsdags blev jag inspekterad av den opererande läkaren på Carlanderska som gav tummen upp för läkningen av ljumsken och för bågskytteträning. Sedan dess har jag kommit igång med styrketräning, löpträning, björngång och uppdragsträning med båge. I fredags och lördags stod jag och drog upp en båge på 20 pound 60 s * 3 + 10 * 5 s * 3. Efter att ha gjort det tre gånger så har jag nu gått över till en båge på 28 pound.

Det känns nästan som innan jag började med bågskytte! De muskler som trots allt behövs för att dra upp bågen och framför allt för att hålla emot med bågarmen (vänster) har inte använts på länge och är helt klart ansträngda efter uppdragsövningarna. Dessutom smärtar det i ländryggen och i nacken. Men styrkan kommer att komma tillbaka! Det gäller bara att fortsätta träningen. Jag hoppas kunna börja skjuta under denna vecka.

Omstarten inkluderar också ett klubbyte från Kungälvs BK till Lindome BK. Jag hoppas att det skall ge mer stöd och influenser till mitt recurve-skytte, eftersom jag var nästan ensam recurve-skytt i Kungälv (compoundskytten Marcel är förstås duktig och Ulf hade börjat, men jag var den ende som sköt individuella tävlingar). Lindome har ju åtminstone Sebastian Djerf, Mikael Olsson, Anton Lundström, Martin O Danielsson, Göran och Christine Bjerendal och Tobias Blomgren som starkare recurve-skyttar än jag, men man kan dessutom finna ytterligare ungefär lika många till som kan skjuta bättre recurve än jag i klubben.

Dessutom skall jag kunna skjuta varje morgon innan klockan sju i Ericssons motionshall! Jag har börjat installera ett skåp i materialrummet, där jag skall ha en skjutklar båge och en butt. Den stora fördelen med detta, förutom att jag kan skjuta varje dag, är förstås att jag bara får två punkter i tillvaron, hemmet och jobbet, och slipper åka till klubben varje dag för att skjuta. Jag hoppas att detta skall bli både tidseffektivt och vara fördelaktigt för mitt skytte.

Om två månader skjuts inomhus-SM i bågskytte i Stockamöllan. Innan dess hoppas jag kunna hinna med ett antal tävlingar. Men först måste jag nå en nivå där jag kan skjuta 60 pil OK.

Jag fick mitt ljumskbråck omopererat på Carlanderska Sjukhuset fredagen 21 december. Nu efteråt känns det bra, och det verkar som att operationen denna gången har lyckats. Stygnen skall tas 2 januari och återbesök skall ske 23 januari. Därefter skall jag inleda min träning, och slutmålet för den förkortade inomhussäsongen blir förstås Inomhus-SM i Stockamöllan. Vi får se. Jag kommer att ta det försiktigt steg för steg. När jag skulle sövas och blev ombedd att tänka på någonting trevligt, så tänkte jag på att jag sköt pilar i gult, men jag minns inte sedan att jag verkligen drömde om detta under operationen.

Ett av mina inlägg på www.bagskytteforum.se har blivit borttaget och sedan redigerat. Men här följer alla fakta. Jag skrev nedanstående inlägg:

Idag sköt jag för första gången sedan i början av november. Sedan dess har jag gjort en ljumskbråcksoperation. Den blev därtill misslyckad, så jag kommer att opereras igen 21 december. Fram till dess kan jag emellertid träna bågskytte, eftersom det inte finns någon fungerande lagning att ta hänsyn till just nu.

Jag orkade skjuta 30 pil. En tredjedel hamnade i gult, en tredjedel i rött och en tredjedel i blått. Trots att jag har styrketränat både med och utan båge sedan i torsdags, då jag fick bekräftat att den första operationen inte var lyckad, så var det idag långt till tävlingsformen. Efter ca 15 pil började det bli jobbigt att hålla dragarmen stabil i slutpilen i varje trepilsserie. Efter 30 pil kändes även dragarmen ansträngd.

Men i stora drag var det roligt att kunna skjuta igen. Jag tycker att jag höll tekniken med avspänd bågarm och utförde uppdraget med armbågen (som om jag hade en Formaster om armbågen). Jag sköt också med båghopp och fullfölj. Så allt var väl ungefär som jag hade tänkt.

Nu hoppas jag kunna träna en eller två gånger till innan den andra operationen. Därefter blir det förstås ett nytt uppehåll. Kanske, kanske, kanske kan det bli tävlingspremiär vid Boråshelgen 9-10 februari. Vi får se. Det är åtminstone en arbetshypotes.

Nu börjar jag få en viss erfarenhet av att träna med Formaster. Det kommer nog att bli ganska bra med tiden.

Efter att ha hållit på med bågskytte i 3,5 år, så har jag äntligen kommit på vad som menas med ett ”bra ryggdrag”. Man upplever det ju när man bara drar bågen mha armbågen kopplad till strängen via Formaster. Då ersätts ju dragarmens underarm med ett nylonsnöre (Rigid Formaster).

Men det skrivs och skrivs i böcker och på Internet om detta ryggdrag, och det görs långa, avancerade beskrivningar av hur musklerna arbetar och mängder av geometriska konstellationer etc. Jag tycker att det har varit svårt att konkretisera känslan av ett bra ryggdrag mha den här informationen. När man i slutändan står där och drar upp för att skjuta, så måste man ju leta efter en riktig känsla och en reproducerbar metod för att dra upp bågen. Utifrån min förståelse just nu skulle jag vilja formulera känslan och metoden på följande sätt: ”Dra upp bågsträngen med armbågen. Se underarmen och handen bara som ett snöre som sitter fast i och skall släppa strängen.” Det hade hjälpt mig mycket om jag hade sett någon formulera det så (förutsatt att min nuvarande känsla faktiskt är riktig).

Idag använde jag för första gången en Formaster i min bågskytteträning. Idén är att man skall få ordning på ryggdraget. Dels kan man träna uppdrag med ryggmusklerna genom att dra med armbågen och dels kan man se om man verkligen håller ryggmusklerna spända, när skottet går.

http://www.youtube.com/watch?v=AV9YCudXt9I

Det var ganska omständligt att använda Formaster. Men det är nog en bra och nödvändig träning för mig. Givetvis åkte min arm framåt då skottet gick, dvs jag var avslappnad i både arm- och ryggmusklerna. Idén är ju att man skall vara avslappnad i armmusklerna och hålla spänningen i ryggmusklerna.

Men jag tror att jag skall träna med Formastern med min skräpbåge i stället. Nästa gång tar jag med den bågen och skjuter med Formastern innan jag börjar skjuta med min vanliga båge. Rycket som uppstår när strängen och dragarmen åker framåt kan skada nocklindningar, pilhylla etc.

Efteråt sköt jag ca 30 pil utan Formaster, och det var stundtals kraftlöst alltjämt. Men det skall bli bättre!

På tisdagen tränade jag inomhus för andra gången i höst i Sverige. Jag  jobbade en del med utrustning och teknik, så det blev inte någon 60-pilsrond den här gången. Men det kändes fortfarande kraftlöst i några tredjepilar och i slutet även i andrapilarna. Emellertid kunde jag se ett antal mycket fina trepilsserier med fin gruppering i gult, så det finns nog hopp framgent.

Min plan är att börja  jobba med Formaster på träningarna för att (äntligen) få bättre ordning på ryggdraget. Jag skjuter nu, i likhet med utomhusskyttet, med mellandrag, båghopp och fullfölj, och det känns bra. Tidigare har jag ju skjutit med underdrag, hållit i bågen och haft ett obefintligt fullfölj. Men alltför ofta förfaller tekniken när jag börjar bli trött och jag börjar vid bristande teknik att bara ”prickskjuta” pilarna. Då är det dags att lägga av för dagen.

En brist vid den senaste inomhussäsongen var att jag inte sköt särskilt mycket högre resultat på träningarna än på tävlingarna. Mina tre bästa resultat på träning inomhus är 534, 522 och 520 poäng. Mina tre bästa resultat på tävling inomhus är 508, 508 och 502 poäng. Jag har således inte skjutit över 540 poäng ens på träning, och det gör att det inte finns mycket att ”ta av” när jag kommer till tävlingarna.

Men nu satsar jag på att förbättra min teknik. När man tittar på dem som skjuter över 540 poäng, nior i snitt, i HR21, så förstår man att det inte handlar om ”en bra dag” som skall ge ett sådant resultat utan snarare ett gediget skytte med god teknik och mycket träning.

Idag byggde jag ihop min vanliga båge igen och sköt sedan 60 pil i vår inomhushall i Kungälv. Jag skrapade ihop 248 + 249 poäng = 497 poäng efter 15 tior, 14 nior och 15 åttor. Själva skyttet fungerade ganska bra tekniskt, och jag var överraskad av hur många pilar som satt säkert i gult. Jag använde den skjutteknik som jag har lärt in under utomhussäsongen med mellandrag, båghopp och fullfölj. Avståndet mellan plunger och cliker var 90 mm.

Emellertid brister fortfarande styrkan efter tiden i Japan och dessutom i samband med hemresan ett skytteuppehåll på tolv dagar. De sex pilar som missade gult och rött sköts alla som tredjepilar med skakningar snudd på sammanbrott. Några andra sådana tillstånd lyckades jag parera, men när kraften börjar sina är man ingen bra skytt. Jag körde efter skyttet några rena dragövningar, och de visade med största önskvärda tydlighet att jag har blivit svagare på att hålla bågen uppdragen.

Men resultatet var ändå efter omständigheterna bra. Jag sköt bara högre resultat under den förra inomhussäsongen på sex träningar. Antalet pil som kan användas i en 540-serie (44 idag) överträffades bara en gång av 33 träningar under 2011-12. Jag hade inte under någon träning eller tävling 2011-12 fler pilar i tian än idag.

Av detta skäl var dagens träning mycket lovande. Den gav en stark indikation på att jag kommer att slå mitt personbästa, 508 poäng, på tävling under inomhussäsongen 2012-13. Självklart är min målsättning att öka personbästat till minst 540 poäng. Det kändes som att den under utomhussäsongen förvärvade skjuttekniken gav många träffar i gult, till synes utan ansträngning, och det är ju det som är meningen.

Idag sköt jag för femte gången här i Kinshicho. De första två gångerna sköt jag hyfsat här i Japan, men därefter har skyttet blivit sämre för varje vecka. Jag tror att det beror på att det helt enkelt inte räcker (åtminstone inte för mig) att skjuta en gång i veckan. Om man håller takten och skjuter tex tre gånger i veckan och sedan under en eller två veckor sänker takten, då upplever man förmodligen ingenting speciellt. Men nu var det fem veckor sedan jag sköt mer än en gång i veckan.

Det går fortfarande alldeles utmärkt att skjuta flera pilar i gult och rött på både 30 m och 50 m. Men ibland kommer det pilar som faller av pilhyllan, går genom clickern eller blir en del av ett ganska misslyckat skott. Det påminner om mitt skytte längre tillbaka i tiden. Stundtals kunde det vara bra, men det kunde aldrig leda till bra poäng. När man inte skjuter bågskytte tillräckligt ofta, har jag en känsla av att man tappar lite styrka och lite koordination, och detta mynnar ut i de misslyckade pilarna. Men jag hoppas ändå att skyttet här i Japan inte skall vara bortkastat, dvs att resultatet hade varit ännu sämre med sex veckors totalt uppehåll.

En speciellt negativ effekt av pilar som inte träffar tavlan i Kinshicho är att de i stället träffar ett slags grått nät som hänger ned. Mina pilar går tyvärr nästan helt igenom maskorna och lämnar fenorna totalramponerade. Något tjockare pilar stannar förmodligen tidigare och fenorna klarar sig.

Idag fick jag hursomhelst något sent min formella licens för 50 m. Förmodligen skjuter jag på lördag också, men sedan inte mer här i Japan. Det beror på om jag orkar reparera alla trasiga fenor…