Kraschlandning på sista hundra meterna på 400 meter
I morse sprang jag för första gången i år 400 meter. På filmen ser man inte 100 meterspasseringen, men jag passerar 200 meter på 32 sekunder och 300 meter på 50 sekunder. Det var väl helt OK och i linje med insatsen på 300 meter i söndags.
Men sedan kraschar allt på de sista hundra meterna. Resultatet i mål blev föga imponerande 76 sekunder (!). De fyra hundringarna gick alltså (förmodligen) på 16-16-18-26 sekunder. De sista meterna joggade jag bara över mållinjen.
Känslan under dessa sista hundra meter var inte att det kändes extremt jobbigt, att luften tog slut eller någonting sådant. Det kändes heller ingen smärta i benen. Men det fanns helt enkelt ingen kraft i benen på slutet! Jag känner igen känslan från förra året, och det är märkligt att se att benen helt enkelt inte kan springa snabbare.
Förmodligen är det så, att den anaeroba sprintlöpningen fungerar OK, men sedan, när jag skall tillföra syre till benmusklerna och genomföra en till större del aerob avslutning av loppet, så återstår det mest mjölksyra i benen.
Efter tio minuters vila sprang jag 200 meter och efter ytterligare tio minuters vila sprang jag 100 meter. Dessa lopp filmade jag inte och vet alltså inte tiden, men det kändes som att de gick helt OK. Men för att kunna tävla på 400 meter 13 augusti på Veteran-DM på Stonehill i Lerum, så gäller det att kapa kanske tio sekunder (!) på 400 meter jämfört med detta första lopp. Just nu tror jag att vägen framåt är att genomföra dagens träning var tredje dag och se utvecklingen an. Dagens träning ger också en möjlighet att förbereda mig för 100 meter i Veteran-DM och senare 200 meters-tävlingar.