Idag nöjde jag mig med att räkna 30 pil på övertavla med resultatet 119 + 115 = 234 poäng fördelade på
3 tior
9 nior
5 åttor
8 sjuor
3 sexor
1 femma
1 fyra
Det kunde naturligtvis ha varit bättre. Understundom kändes det bra, men ibland kom också svackor. Man ser ju tydligt att övertavla fortfarande ger sämre resultat än nedertavla. Därför är det nog bra att nöta övertavla.
I torsdags startade jag i Lindomes kvällstävling, men jag fullföljde inte tävlingen. Först inledde jag dåligt i de första två trepilsserierna, vilket nästan har blivit tradition numera (ingen bra tradition). Hela tiden tänkte jag att NU börjar en ny tävling. Plötsligt sköt jag också bättre, men då inträffade någonting märkligt. Först sköt jag en nia och en åtta och i tredje pilen sköt jag en tia. Men just innan jag släppte den tredje pilen gick signalen om att två minuter hade passerat. Således blev tian underkänd, och den bästa trepilsserien och förmodade vändningen blev i stället den sämsta.
Efter denna händelse försökte jag ett antal trepilsserier till på samma sätt: NU börjar en ny tävling, men det ville sig aldrig. Resultaten lyfte aldrig varaktigt. Tills slut kändes det meningslöst att fortsätta. När man inte ens får med sig de bra pilar som man faktiskt har skjutit, så känns det tomt. Efter ett antal svordomar och mindre väl valda ord, så tog jag mig själv ur tävlingen. Man mår inte bra av sådant.
För intresse följer här resultaten av denna tävling. Man kan notera att flera skyttar sköt för dem dåliga resultat. Det stora undantaget var unge Alfred Friberg, som i förra kvällstävlingen kom fem poäng bakom mig. Nu förbättrade han sitt resultat med över 100 poäng! Det var inspirerande och roligt.
http://www6.idrottonline.se/ImageVaultFiles/id_647251/cf_69694/Kv-llst-vling_2_19_febr.PDF
Idag sköt jag så 60 pil på 18 meter i Lindome på träning med resultatet 130 + 118 + 113 + 124 = 485 poäng fördelade på
11 tior
13 nior
14 åttor
16 sjuor
4 sexor
2 femmor
Som synes satt lite väl många pilar i sjuan i stället för nian. Känslan var annars bra, tom mycket bra i jämförelse med i torsdags, i och med att det blev en del tior och att pilarna höll sig fint samlade i mitten. Men säkert hälften av de från 18 meter förmodade åttorna satt i stället precis utanför linjen i sjuan.
Egentligen var både andra och tredje fjärdedelen en enda lång svacka, men jag kände mig aldrig direkt trött i musklerna. Ibland kom jag fel i uppdragen och fick ta ned, så det finns en del att jobba med. Men jag väljer att se framåt. Jag har anmält mig till tävlingar i Skövde 7 mars och i Lindome 12 mars. Den sistnämnda är över 30 pil med finaler för topp åtta i varje klass.
Idag sköt jag 30 pil på 18 meter med resultatet 125 + 113 = 238 poäng fördelade på
4 tior
9 nior
6 åttor
4 sjuor
6 sexor
1 femma
Jag sköt pilarna på övertavla och inledningen var ju helt OK. Men sedan fick jag en svacka med två dåliga trepilsserier. Men det var ändå skönt att få skjuta några pil innan tävlingen på torsdag.
Idag sköt jag Värmlandsserien i Fagerås med resultatet 97 + 122 + 118 + 123 = 460 poäng fördelade på
8 tior
12 nior
18 åttor
9 sjuor
7 sexor
3 femmor
2 fyror
1 miss
Resultaten finns här:
http://iof1.idrottonline.se/ImageVaultFiles/id_126409/cf_74/20150215_V-stra_Svealands_BF_V-serie_2014-2015_omg.PDF
När man inte trodde att det gick att starta sämre än i kvällstävlingen i Lindome i januari (107 poäng på första fjärdedelen), så skulle det bevisas i Fagerås idag att det faktiskt gick att starta ännu sämre.
Man kan fundera på varför det gick så uselt under den första fjärdedelen med bla två femmor, en fyra och en missad pil (!). Beror det på nervositet? Beror det på tillfälligheter? Är jag inte bättre?
Hursomhelst, med tanke på den usla starten, så reste jag mig faktiskt ganska bra under de kommande tre fjärdedelarna. Där blev det en trepilsserie på 28 poäng, en på 27 och tre på 26 poäng. Det är det enda som jag kan ta med mig till kvällstävlingen i Lindome på torsdag.
I morse sköt jag 60 pil på 18 m i Lindome med resultatet 123 + 126 + 122 + 128 = 499 poäng fördelade på
7 tior
20 nior
23 åttor
6 sjuor
3 sexor
1 femma
Inledningen var bra idag, men sedan hade jag en mindre svacka i mitten av den första halvan. På den andra halvan hade jag en tidig svacka, och sedan var jag snart framme vid de tre sista trepilsserierna. Där skulle jag vara tvungen att skjuta 27or i snitt för att nå 500 poäng. Jag sköt 9-9-9 till 27 och 10-9-8 till 27, men avslutningsvis räckte 9-9-8 och 26 poäng bara till 499 poäng totalt.
Det finns nog ingen större anledning till oro inför söndagens och torsdagens tävlingar, men det är klart att det behövs fler tior, speciellt en dag när jag lyckas skjuta 50 pil i 10-9-8. Där finns en stor möjlighet inför dessa tävlingar. Det är en gammal ambition att minimera antalet pil utanför åttan.
I morse sköt jag 60 pil på 18 m i Lindome med resultatet 133 + 120 + 123 + 127 = 503 poäng fördelade på
14 tior
18 nior
14 åttor
7 sjuor
5 sexor
2 femmor
Första fjärdedelen gav ett bra resultat, men inte den andra. Jag gjorde en förändring efter 11 trepilsserier, då jag ställde om lillfingergreppet på min Saker Soma tab. Jag märkte att jag har famlat en del efter greppet, så jag ställde fram det ett steg. Därefter sköt jag direkt 10-10-9 till 29 poäng i den tolfte serien och det kändes som att det nya greppet gav mer stabilitet i taben.
På söndag är det dags för Värmlandsserien i Fagerås och på torsdag nästa vecka blir det kvällstävling i Lindome. Det blir två nya möjligheter att radera ut mitt personbästa inomhus på 18 m, 508 poäng.
Idag sköt jag 60 pil på 18 meter i Lindome med resultatet 129 + 126 + 129 + 119 = 503 poäng fördelade på
13 tior
13 nior
20 åttor
12 sjuor
2 sexor
Idag valde jag att skjuta på nedertavla, eftersom i Värmlandsserien i Fagerås på söndag kommer jag att skjuta på nedertavla. Plötsligt var det relativt lätt att lägga in femtonpilsserier över 125 poäng igen, vilket inte har fungerat på övertavla.
Jag hade ett riktigt bra resultat på gång efter sexton serier, då jag hade 412 poäng, men de sista tolv pilarna blev blytunga, och jag fick nöja mig med att komma över 500 poäng den här gången. Men potentialen är hyfsad.
Göran Bjerendal var nere och sköt. Han tyckte att min skjutstil såg bättre ut än någonsin. Det var totalt cirka 15 skyttar igång. Mot slutet gav sig en figur på städlistan sig till att dammsuga. Det gav ju en inte helt positiv ljudstörning.
Det är som jag alltid har sagt. Bågskyttet i sig är en fin sport, men flera av utövarna är om än ibland snälla och trevliga lite lantligt drulliga. Det är synd. Annars hade bågskyttet kunnat bli en riktigt stor sport.
I morse sköt jag på 18 meter i Lindome. Jag räknade inte och vet inte hur många pil jag sköt. Pga att lindningen hade blivit ganska utsliten i mitt nockläge och plötsligt alla pilar gled i nockläget, så vände jag på strängen och skapade ett nytt nockläge. Därefter sköt jag in detta på övertavla och till slut kunde jag skjuta alla tre pilarna i gult.
Morgonen hade börjat med att jag på den uppolerade blankisen i hjulspåren framför bommen vid Lindome BK halkade och föll raklång på marken. Men som tur var hade jag varken några benbrott eller ens blåmärken. Jag stod på benen efter 20 sekunder och kände mig mest överraskad, kl. 06.10 i ljuset av mina egna bilstrålkastare. Man kan ju undra vem som skulle ha kunnat rädda mig i det läget, om någonting värre hade inträffat.
I morse sköt jag 60 pil på övertavla på 18 meter i Lindome med resultatet 113 + 117 + 124 + 117 = 471 poäng fördelade på
6 tior
13 nior
18 åttor
17 sjuor
3 sexor
2 femmor
1 trea
I början gick det inte bra. Jag hade inte skjutit sedan i lördags efter uppehåll för en kort förkylning, och jag fick inte till hela den tänkta skjutsekvensen riktigt. Pilarna svajsade kraftigt i sidled. Men det blev successivt bättre, och den tredje kvarten gav väl besked om att potential även finns på övertavla. Där hade jag dessutom den bästa serien för dagen med 10-10-9 till 29 poäng.
Det är viktigt för mig att få till ett kort fördrag i lågt läge, lyfta bågen mot tavlan och lyfta hakan stolt, dra kontinuerligt, successivt gå upp med dragarmens armbåge och passera clickern, dra förbi clickern, släppa och sedan fullfölja.
Jag skall köra vidare på övertavla tills jag åtminstone kan skjuta 500 poäng. Sedan måste jag ständigt underhålla båda tavelnivåerna. Men jag har en känsla av att denna satsning på övertavla kommer att löna sig, eftersom brister i tekniken lättare avslöjas på övertavla.
I morse sköt jag 60 pil på 18 m på övertavla i Lindome med resultatet 111 + 119 + 119 + 113 = 462 poäng fördelade på
5 tior
17 nior
14 åttor
12 sjuor
4 sexor
6 femmor
2 fyror
Nu var det sålunda dags att träna speciellt på övertavla. Redan i tredje trepilsserien kraschade jag med 6-6-6 till 18 poäng, och därefter var det bara kamp. Tekniskt sett flöt skyttet bra, och jag fick iväg pilarna utan att fastna innan clickern. Jag kom på att det är ännu viktigare att hålla hakan uppe och sträcka på sig på övertavlan än på nedertavla.
Nu är det bara att fortsätta på den inslagna vägen och maximera resultaten på övertavla. Jag är säker på att jag kommer att nå 500 poäng även där. Kanske kan jag till och med nå högre resultat än på nedertavla (!), om jag får klart för mig att det gäller att inte tappa de tekniska detaljerna någon gång.
Idag filmade jag skyttet på första halvan. Batterierna tog slut efter 21 pil, så jag har inte hela skyttet på film. Jag skall träna en del ytterligare för att få upp resultatet och jämnheten. Sedan skall jag spela in en ny film och publicera den på Youtube.
Jag har funderat på detta med övertavla kontra nedertavla. Många påstår att de föredrar övertavla. Jag undrar om det inte är så, att nedertavlan kommer nästan automatiskt om man tränar mycket på övertavla. Om man spänner upp bågen (virtuellt eller i verkligheten) och sedan varierar från ett mycket lågt sikte till ett mycket högt sikte och hela tiden försöker röra bågarmen fram och tillbaka i höger-vänsterled, så känner man ju att den är mer låst i det lägsta läget. Man kan ju knappast ha en annan fysiologi i det avseendet. Anledningen till att många säger sig föredra övertavlan är nog att de är storväxta och tycker att det känns avigt att sikta nedåt. Annars, rent axelfysiologiskt, borde alla ha större stabilitet i sidled i ett lägre läge. Detta är väl en av anledningarna till att det är svårt att skjuta på långt håll utomhus, tex på 70 m, då man måste sikta mycket högt för att nå fram. Andra anledningar till svårigheten att skjuta utomhus är förstås den långa tiden pilen är i luften, vinden och den ballistiska banan, den stora avvikelsen i höjdled från en rät väg mellan bågen och tavlan.