Idag sprang jag återigen 400 meter. Det vore väl en överdrift att kalla det framgångsrikt. Det blåste stark motvind på bortre långsidan. Jag valde att springa loppet i vanliga träningsskor. Jag hade sparat på tillfället för att träningsvärken i rumpan och baksidan av låren skulle släppa efter torsdagens marklyft.
Men ingenting av det var relevant under loppet. Redan vid 200 meter var jag uppe i 35 sekunder pga motvinden. Sedan gick det också långsamt i bortre kurvan. Jag passerade 300 meter på 56 sekunder och var i mål på 81 sekunder. Det fanns ingenting av värde i detta träningslopp annat än att jag återigen fick springa igenom 400 meter på träning.
Nu siktar jag fram emot att springa igen någon förmiddag i veckan, när vinden enligt prognos inte skall vara stark.
I kväll gjorde jag 3 set om 8 repetitioner av enbens rumänska hex bar marklyft med respektive ben och 40 kg belastning. Sedan gjorde jag 3 set om 5 repetitioner av hex bar marklyft med totalt 83 kg (skivor + stång). Det var det tyngsta jag har lyft någonsin, och nu dessutom med en veckas uppehåll sedan senast. Nu har jag flyttat dessa lyft till gymmet på mitt företag. Jag lyfter där inte med fötterna på en liggande skiva, men i stället har jag 20 kg-skivor på stången med mindre diameter, så att den kommer relativt längre ned.
Det kändes bra! Svetten sprutade, eftersom det var ganska varmt i gymmet. Även denna träning behöver jag förstås för att kunna nå framtida framgångar på sprint, 60 meter, 100 meter, 200 meter och 400 meter. Nästa träning blir en sprintträning.
Idag gjorde jag 3 set om 8 repetitioner av depth jump från en låda med höjden 53 cm ned på golvet och upp på en låda med höjden 40 cm. Den genomsnittliga markkontakttiden blev 0,22 sekunder. Om man skall räkna alla decimaler, så var det faktiskt den kortaste markkontakttiden hittills, men med tanke på den något osäkra mätmetoden med bedömningar om foten verkligen har lämnat golvet eller inte och mätonoggranheten i varje hopp, så är det bättre att nöja sig med två decimaler, och i så fall var det den tangerat kortaste genomsnittliga markkontakttiden vid depth jump från en 53 cm hög låda.
Jag tror att det går att komma ned under 0,20 sekunder i genomsnittlig markkontakttid. Hursomhelst spelar den absoluta tiden inte så stor roll. Det viktigaste är att man gör övningen och kanske att man ser att den genomsnittliga markkontakttiden ligger stilla eller minskar.
Med ett dygns distans till gårdagens årspremiär för 400 meter, så kan man göra ett antal observationer:
1) I går startade jag från startlinjen för 400 meter. Det innebär att jag sprang några meter kortare än 400 meter förra året, och därmed ”tjänade” cirka 2 sekunder.
2) När man då, med 1) i minnet studerar förra årets tider, så ser man att endast två lopp (av totalt åtta) var snabbare än gårdagens. I ett lopp sprang jag på 75 sekunder och i ett lopp på 71 sekunder (med två sekunder uppjustering i efterhand). Jag började förra årets 400 meter med att springa på 87 sekunder, och sedan dröjde det tills femte loppet innan jag kom ned i tider motsvarande gårdagens insats. Sålunda var inte gårdagens insats så dålig i alla fall.
3) En annan iakttagelse från förra året var ju att det knappast går snabbare med spikskor på 400 meter, om man ändå inte orkar springa på tårna under de sista hundra meterna. Om man inte springer på tårna med spikskorna, så trampar man ju snarare bakåt på foten, och det blir ännu jobbigare på slutet. Slutsatsen är att jag skall springa 400 meter med vanliga träningsskor fram tills dess jag orkar springa hela loppet på tårna. 300 meter i söndags sprang jag ju med spikskor, och orkade då att springa i stort sett hela vägen på tårna. 200 meter ger inga problem med detta.
I morse sprang jag för första gången i år 400 meter. På filmen ser man inte 100 meterspasseringen, men jag passerar 200 meter på 32 sekunder och 300 meter på 50 sekunder. Det var väl helt OK och i linje med insatsen på 300 meter i söndags.
Men sedan kraschar allt på de sista hundra meterna. Resultatet i mål blev föga imponerande 76 sekunder (!). De fyra hundringarna gick alltså (förmodligen) på 16-16-18-26 sekunder. De sista meterna joggade jag bara över mållinjen.
Känslan under dessa sista hundra meter var inte att det kändes extremt jobbigt, att luften tog slut eller någonting sådant. Det kändes heller ingen smärta i benen. Men det fanns helt enkelt ingen kraft i benen på slutet! Jag känner igen känslan från förra året, och det är märkligt att se att benen helt enkelt inte kan springa snabbare.
Förmodligen är det så, att den anaeroba sprintlöpningen fungerar OK, men sedan, när jag skall tillföra syre till benmusklerna och genomföra en till större del aerob avslutning av loppet, så återstår det mest mjölksyra i benen.
Efter tio minuters vila sprang jag 200 meter och efter ytterligare tio minuters vila sprang jag 100 meter. Dessa lopp filmade jag inte och vet alltså inte tiden, men det kändes som att de gick helt OK. Men för att kunna tävla på 400 meter 13 augusti på Veteran-DM på Stonehill i Lerum, så gäller det att kapa kanske tio sekunder (!) på 400 meter jämfört med detta första lopp. Just nu tror jag att vägen framåt är att genomföra dagens träning var tredje dag och se utvecklingen an. Dagens träning ger också en möjlighet att förbereda mig för 100 meter i Veteran-DM och senare 200 meters-tävlingar.
Idag sprang jag 100 meter och 300 meter på Trekungamötet i Kungälv. Här är resultaten:
http://trackandfield.se/resultat/2017/170625.htm
På 100 meter M gick det inte särskilt snabbt. Jag fastnade som brukligt i startblocken och mötte sedan en motvind på 2,0 m/s. Det regnade i alla fall inte. Jag kom förstås toksist i mål på 15,04 sekunder, således tre tiondelar sämre än i Trollhättan för fyra veckor sedan. Det var nog mycket pga vinden, men också att jag inte fick göra trepunktsstart.
På 300 meter M var jag den ende startande och fick därför springa tillsammans med två damer i 300 meter K. För åtta dagar sedan tränade jag på 300 meter en gång på dagens arena, Kongevi, och noterade då en tid över 50 sekunder (tror jag, eftersom själva mållinjen inte syntes på filmen). Vid utgången av kurvan kändes benen mycket stumma efter 100 metersloppet, men jag stod på in i mål på 49,74 sekunder. Därmed var jag tvåa i loppet men förstås segrare i klassen. Jag är helt övertygad om att 400 meter kommer att vara ”min” gren framöver. Det gäller bara för mig att orka springa sträckan. Jag skall göra ett försök i Veteran-DM 13 augusti. Jag hoppas få till ett antal 400 meterslopp på träning innan dess. Det skulle vara bra att kunna springa loppen på Stonehill, där Veteran-DM skall gå.
Tiden på 300 meter tyder inte direkt på någon kanontid på 400 meter. Det motsvarar nog cirka 69 sekunder. Det hade räckt till att komma sist i VSM utomhus 2016 på 400 meter M55, men det hade faktiskt räckt till en bronsmedalj på IVSM 2016 på 400 meter M55. Det är lika bra att börja jämföra sig med den klassen direkt, eftersom jag kommer att tillhöra den från och med 1 november 2017. Om man tittar på tiden på IVNM i våras på 200 meter, 30,85 sekunder, så borde det finnas en potential för 65 sekunder på 400 meter. Med den tiden skulle jag vara med och slåss om medaljer på allvar i M55. Vi får väl se! Det gäller att träna envist under sommaren. Förra sommaren räckte jag helt enkelt inte till för 400 meter, men i år kan det vara dags, och nästa år skall det bli 400 meter på veteranmästerskapen.
Idag har jag dels sprungit några 60 meterslopp utan tidtagning för att stimulera det sprintande, hoppande, studsande och explosiva och inte bara råstyrkan. Sedan körde jag några kulstötar med 6 kg-kula och till slut armträning med hantlar.
Nu på morgonen mätte jag omkretsen av höger lår till 62 cm. Det var första gången på ett halvår som jag slog den tidigare toppnoteringen. Den senaste tidens marklyft och farmers walk börjar kanske ge resultat. Den här typen av noteringar är svårtydda och svårfångade. Om jag tränar mycket kondition, som tex skidåkning, så minskar snarare lårets omkrets. Man kan notera att ökningen av lårets omkrets i höstas sammanföll med att kroppsvikten ökade. Nu är jag åter nere på 73 kg sedan i januari, och då är egentligen 62 cm helt utan motstycke.
I kväll monterade jag min hex bar i en idrottshall för att kunna ta ut svängarna i Farmers walk. Jag genomförde 3 set om 5 repetitioner av marklyft med 15-20 meter Farmers walk i varje repetition. Jag hade en belastning på totalt 82 kg (skivor + stång).
Det var tungt. Det var tungt att lyfta stången, men den försökte också ständigt att bända upp fingrarna under Farmers walk. Efter träningen känner jag en rejäl träningsvärk i både armar och ben, samtidigt som det har börjat bildas valkar i händerna (!) trots att jag lyfter med handskar.
Men jag tror på denna träning för att öka min totala styrka. Det gäller att också genomföra enbens rumänska marklyft för att stärka baksidan av låren och musklerna i rumpan. Men Farmers walk hjälper till att vänja hela kroppen vid belastningen. Det är i alla fall grundtanken.
Idag genomförde jag 3 set om 5 repetitioner av hex bar farmers walk med den totala belastningen (skivor + stång) 81 kg. Varje repetition innebar farmers walk med distansen 6 meter. Här är filmen (som inte visar den allra första repetitionen):
Det var en skön känsla att kunna genomföra denna övning, vilken ju i själva verket också inkluderar 3 set om 5 repetitioner av hex bar marklyft. En förbättring kommer att vara att i början och slutet på varje sträcka stå på en upphöjning av ca 1 dm för att kunna komma djupare ned i marklyftböjarna. Idén med att genomföra farmers walk är förstås att göra belastningen till min genom att stärka greppet och att stärka hela kroppens muskler, då jag skall genomföra marklyft. Nu tänker jag mig att successivt öka belastningen med 1 kg, kanske inte varje gång utan tex varannan. Det viktiga är att känna att jag behärskar vikten innan jag ökar.
