Efter tre veckor i Japan sköt jag återigen i morse. Jag sköt 30 pil på 18 m i Lindome på vertikal 3-spot. Jag filmade mig själv bakifrån och resultatet blev 100+ 112 = 212 poäng fördelade på
Jag höll i genomsnitt 4,3 sekunder i fullt uppdrag innan skotten gick. Det är samma som på träningen 16 mars, men relativt lång tid jämfört med de bästa noteringarna. På slutet stod jag länge och drog idag.
Nu hade jag genomfört förändringen att draglängden var förlängd 15 mm för att undvika att böja fram hakan. Nu var det meningen att jag skulle stå stolt och skjuta direkt. Det blev ganska bra, men i slutet kändes det att det var tungt att passera clickern.
Jag avsåg också att stå kvar med bågarmen efter skotten hade gått och bara låta bågen lämna handen. Detta gick delvis. Ibland verkar bågarmen också ha följt med ned i fallet.
Nu blev ju inte poängen något vidare värst. Jag skall testa med att korta draglängden 5 mm. Jag sköt ett antal träningsskott med den inställningen i slutet, och det kändes bra. Jag hoppas kunna genomföra 30 pil utan att missa någon tavla. När jag har gjort det, så är det dags att gå ut och skjuta utomhus.
Nu på morgonen höll jag återigen så länge jag orkade i fullt uppdrag med garagebågen, och då klarade jag 75 sekunder.
Det var skönt. Det var den nivån som jag hade nått i fredags och idag kändes det som att jag passerade den med råge (några sekunder). Jag vet inte om jag har rätt, men jag tror att förmågan att hålla bågen i fullt uppdrag utan att börja darra är besläktad med den tidpunkt under normalt skytte, då tröttheten börjar sätta in. För min del sker det någonstans mellan 12 och 18 skjutna pilar (uppvärmningspilar oräknade). Det är ju ganska tidigt med tanke på att 60 pilar skall skjutas inomhus och 72 utomhus. Men om man någon gång på allvar skall kunna nå de höga resultaten, så måste denna gräns skjutas framåt. Jag har satt min målsättning till 90 sekunder för tillfället, och det ser tillräckligt svårt ut att uppnå. Det är nämligen så, att skakningarna börjar vid ungefär samma tid och kanske femton sekunder senare bryter det samman. Man kan ju inte anse att det är att hålla i fullt uppdrag, om man inte kan hålla bågen stilla. Det är alltså inte så, att man skulle kunna hålla nästan hur länge som helst bara med hjälp av viljan.
Man kan ju skjuta tior även efter att tröttheten börjar sätta in, men det är svårt att då upprätthålla en hög nivå med tex fler än fem pilar i rad i gult. Den allmänna resultatnivån sjunker. Min egen teori är att många bågskyttar har tur med sin muskelstruktur. De har naturligt långsamma muskler som inte tröttas ut av uthålligt arbete. Jag har inte det. Jag har snabba och explosiva muskler. Det är inte bra för bågskytte. Det är därför som många bågskyttar säger att de bara skjuter tex nittio pil, och sedan är deras ringrost borta. Eller också skjuter de så länge som behövs för att komma upp i de resultat som de anser som respektabla. Så fungerar det inte för mig. Om jag har börjat bli trött i musklerna, så kan jag inte plötsligt, i tex pil 61 till 120, skjuta personbästa på träning inomhus på 18 meter.
Jag vet ju nu, att min teknik i bågskytte också lämnar en del i övrigt att önska. Den måste alltså sålunda också förbättras. Men där har jag ju mina verktyg, som tex filmkamera för filmning bakifrån. Det borde ju räcka att korrigera, filma, korrigera, filma etc.
Men det är inte så enkelt som att jag kommer att skjuta toppresultat på 60 eller 72 pil bara för att tekniken blir bättre. Jag behöver också en förbättring av mina bågskyttemusklers prestation. Jag kan ju se för blotta ögat att många skyttar egentligen inte har några problem, om de skulle bli stående i fullt uppdrag och inte komma över clickern (även om det förstås inte är önskvärt för någon). En skytt som måste ha extremt goda muskelförutsättningar är Mats Axeflod. Han skjuter under uppvärmningens 2 * 4 minuter cirka 2 * 10 pil! Sedan skjuter han som bekant resultat runt 550 poäng på 60 pil. Det ser oerhört enkelt ut för honom. Det skulle vara mycket intressant att veta hur lång tid han kan hålla i fullt uppdrag. Det skulle vara intressant att få värden på flera bågskyttar vad gäller maximala tiden i fullt uppdrag. Min gissning är att dessa tider korrelerar kraftigt med skytteresultaten!
Efter ytterligare några dagars dynamisk träning av bågskyttemusklerna gjorde jag idag ett nytt försök att sätta personbästa i antalet sekunder i fullt uppdrag med garagebågen. Det gick inte bra. Det blev ”bara” 65 sekunder.
Jag har lagt till ännu ett moment i träningen från och med i går. Jag tror mycket på att göra kroppsviktsövningarna med en arm.
Det tar givetvis tid innan all träning ger resultat, men det blev ett litet bakslag idag. Men efter serien 70, 75 och 65 sekunder i fullt uppdrag, så kan man kanske säga att jag ligger på nivån cirka 70 sekunder nu. Men det är fortfarande långt upp till tex 90 sekunder. Från och med lördag kommer jag att kunna skjuta båge igen.
Efter ännu en veckas hård dynamisk träning speciellt för bågarmen genomförde jag idag ännu ett försök att hålla den sk garagebågen i fullt uppdrag så länge som möjligt. Noteringen idag blev 75 sekunder, vilket jag tidigare har uppnått en gång. Jag närmar mig nu alltså min personbästanivå. Det som kändes tydligt idag var att det inte var bågarmen som gav vika först. Det var i stället dragarmen som började skaka först. Under de kommande dagarna skall jag sålunda lägga till extra dragarmsträning utöver den övriga träningen.
Just nu har jag inte möjlighet att skjuta båge. Därför kör jag denna uppbyggnad av kroppen, bland annat mha bågen. Jag upplever att enarmhävningarna med vänsterarmen har varit mycket effektiv. De gör jag lite då och då under dagarna, när jag kommer åt. Målet behöver inte nödvändigtvis vara att kunna genomföra armhävningar med en arm på marken/golvet. Det är vägen dit, med stöd allt djupare ned, som är viktig. Jag har nämligen kommit på att vid vanliga armhävningar, så hjälper högerarmen till mer än 50%. Då ”klarar” sig vänsterarmen utan att få riktigt hård träning.
Det är samtidigt intressant att ta del av bågskytteresultaten från Sverige. Det skjuts mängder av tävlingar i Göteborg, kvällstävlingar, DM och KM. Inte särskilt många skyttar ställer upp i HR. Resultatnivåerna ligger heller inte skrämmande högt. Jag har givetvis heller inte skrämt någon med mina resultat. Men att bara höja sig till 540-nivå skulle ge många topplaceringar lokalt i klubb och distriktssammanhang. Det beror förstås mest på att inte så många skjuter eller deltar. Det går att räkna upp nästan tio skyttar i disktriktet som lätt skulle kunna ta sig in bland de bästa i HR. Men de är inte där. Göran Bjerendal dominerar fortfarande, nu med nivåer på ”bara” 550-560 poäng. Ingen skytt i distriktet verkar längre kapabel att på tävling över 60 pil skjuta 580 poäng. Det skall bli intressant att se resultaten från SM till helgen.
Tidigare har jag vid två tillfällen uppnått 70 sekunder i fullt uppdrag, sommaren 2013 och hösten 2014. Då har jag progressivt ökat tiden i fullt uppdrag genom att träna på just denna statiska övning.
Nu har jag gjort tvärtom. Jag har enbart kört dynamisk träning för bågarmen under en tid. Exempel följer i nedanstående länkar:
Idag provade jag så att hålla så länge som möjligt i fullt uppdrag för första gången på några månader. Nu nådde jag med lätthet 70 sekunder! Jag skall försöka slå ett personbästa i fullt uppdrag med den 44 pound starka garagebågen om en vecka.
I går sköt jag 30 pil på 18 meter i Lindome på vertikal 3-spot med resultatet 117 + 120 = 237 poäng fördelade på
6 tior
9 nior
8 åttor
2 sjuor
3 sexor
2 missar
Det nya nu var att jag filmade mig bakifrån för att kunna se detaljer i tekniken ur en annan vinkel. Det framgår av klippet vilka pilar som träffade i gult och vilka som missade. Jag höll i snitt i 4,3 sekunder i fullt uppdrag.
En intressant detalj som jag inte har sett i tidigare filmer, där perspektivet har varit framifrån, är att efter att skottet har gått, så står jag inte kvar med kroppen i samma ställning som tidigare. Detta har jag i och för sig vetat tidigare. Jag har eftersträvat att stå kvar med kroppen och bara släppa bågen. Jag vet att jag i stället sänker armen. Men nu ser jag att jag dessutom böjer till kroppen något som ett slags reaktion efter skottet. Detta kan inte vara bra.
Idag sköt jag ett sextiotal pil på 18 meter i Lindome på mellantavla (tian 1,30 m över marken) utan att räkna. Det såg stundtals ganska bra ut med fin samling i mitten, men det hindrade inte några pilar att svassa ut i periferin. Jag sköt runt lunch med mycket folk i lokalen. Därför kändes det inte aktuellt med varken poängräkning eller filmning. Nu finns det heller ingen inomhustävling kvar för mig i år. Nu handlar det om att hålla igång skyttet inför utomhussäsongen och att bygga styrka och uthållighet i bågskyttemusklerna. Resultaten på tävlingar denna vinter är de mest blygsamma sedan vintern 2009/10 med ett bästaresultat på 480 poäng på 60 pil. Samtidigt ligger träningsresultaten högre än någonsin med ett snitt på 498 poäng på 31 räknade sextiopilsserier.
Men mha filmning har jag nått stora insikter i skjuttekniken. Jag sätter faktiskt nästan alla pilar i gult, när jag lyckas träffa rätt i uppdraget, sträcker på mig, drar kontinuerligt, får iväg pilen utan att hålla mer än fyra sekunder och fullföljer. Men när jag blir trött (vilket ofta inträffar alldeles för tidigt), så faller kroppen framåt och jag fastnar ofta i fullt uppdrag, där det tar lång tid att passera clickern. Bågarmen måste orka stå emot och jag måste alltid sträcka på mig. Där finns nyckeln till bättre bågskytte och högre poäng under utomhussäsongen. Vid morgonskytte framöver kommer jag nog också att skjuta fler än tre pil i varje serie för att börja förbereda mig för sexpilsserierna utomhus, vilket tidigare har varit min största svaghet. Efter Shogi-SM 25-26 april skall jag lägga upp målsättning och strategi inför sommaren.
I går sköt jag kvällstävling i Lindome. Det var 30 pil och finalskjutningar. I grundskjutningen gick det dåligt med 102 + 114 = 216 poäng. I den tredje trepilsserien fastnade strängen i mitt onda högra långfinger vid ett skott, och pilen missade förstås tavlan. Därefter var det svårt att skjuta bra under ett antal serier tills fingret hade domnat. Men eftersom det bara var sex deltagare i HRE, så gick jag med en fjärdeplats till kvartsfinal.
Där mötte jag Dag Johansson från Angered. Han hade skjutit miserabelt i grundskjutningen (sämre än jag), så jag förstod att det skulle vara en god chans att vinna. Jag vann det första setet, eftersom han missade en tavla. Vi sköt finalskjutningen på vertikal trespot. Så bra att jag hade tränat på det i några veckor! Han vann det andra setet, men det var för att jag missade en tavla med någon mm. De andra två pilarna satt i gult. Sedan sköt vi ett oavgjort set. Sedan visste jag att han var mör, så jag vann de två sista seten genom att bara träffa hyfsat på tavlan. 7-3 gav semifinal mot Linus Sjögren.
Väl i semifinal visste jag att jag nu var på hemmaplan i mitt rätta element. Dels förstås i Lindome, dels på vertikal trespot, dels i matchskytte och dessutom kände jag inte av fingret längre. Skyttet i semifinalen kändes bra mot denna unga kille, som vid en fullträff tom skulle kunna ta medalj på Inomhus-SM. Han vann det första setet med 26-25, det andra med 25-24 och det tredje med 28-24. Jag missade inga tavlor och sköt ganska stabilt. Det enda tråkiga var att marginalen var så liten. Om jag hade kunnat lyfta mig till 26, 27 poäng i seten, så hade jag haft en god chans att vinna matchen. Det visade också finalen, där Thomas Dahlén något överraskande vann mot Linus med 6-4. När Thomas bankade in några tior, så blev Linus stressad, fick ta ned ibland och släppte till några åttor.
I morse sköt jag 30 pil på 18 meter på vertikal 3-spot i Lindome med resultatet 107 + 113 = 220 poäng fördelade på
4 tior
7 nior
8 åttor
5 sjuor
3 sexor
3 missar
Snittiden som jag höll pilarna i fullt uppdrag var 3,7 sekunder. Jag försökte idag att lägga mig vinn om att inte alls hålla i bågen utan att låta den falla ur handen, hängande i fingerslingan. Detta gjorde väl inte resultatet varken bättre eller sämre, men det kändes bättre. Det är alltid tråkigt med missar på trespot. Idag slank det åter in tre missar. Det blir kvällstävling i Lindome torsdag 12 mars med 30 pil + finalskytte.
Här är filmen:
Pilarna 6, 11 och 20 missade tavlan, dvs pilarna träffade utanför sexans poängzon.
Idag sköt jag 30 pil på en vertikal 3-spot på 18 meter i Lindome med resultatet 116 + 111 = 227 poäng fördelade på
8 tior
5 nior
7 åttor
4 sjuor
3 sexor
3 missar
Det var surt att det skulle bli tre missar också idag, när jag sköt så många tior. Snittiden som jag höll pilarna i fullt uppdrag var idag 4,6 sekunder, rejält mycket längre än sist (3 sekunder). Det kändes också att jag blev trött i musklerna flera gånger. Några gånger fick jag ta ned. En orsak kan vara att jag inte sköt några pilar på tre dagar i helgen.
