Lukas 13:30

I går sköt jag 30 pil på 18 meter i Lindome. Det blev 117 + 119 = 236 poäng fördelade på

4 tior

5 nior

12 åttor

4 sjuor

2 sexor

3 femmor

Det var uselt skytte. Det var islag och ibland bara oförklarliga utflykter i blått. Nu sköt jag med 34 poundslemmar, öppen fotställning och underdrag. Det känns som att jag har tappat allt från vårens fina teknikträning med kamera, då iofs poängen inte alltid var så hög, men skyttet kändes mycket bättre. Jag tar nu några dagars uppehåll från bågskyttet. Nästa vecka kanske jag återvänder till de starkare Uukha-lemmarna. Faktum är ju att det nästan aldrig gick att skjuta bra utomhus med de svagare lemmarna. Inomhus verkar det inte fungera så bra heller.

I lördags sköt jag 30 pil på 18 meter i Lindome med resultatet 129 + 119 = 248 poäng fördelade på

4 tior

9 nior

10 åttor

5 sjuor

2 sexor

Jag sköt två serier, vilade tre minuter, sköt två serier osv. Jag kunde inte känna någon speciell effekt av att vila mellan serierna. Mot slutet experimenterade jag med underdrag.

I morse sköt jag 60 pil på 18 meter i Lindome med resultatet 112 + 104 + 120 + 125 = 461 poäng fördelade på

9 tior

9 nior

15 åttor

14 sjuor

8 sexor

4 femmor

1 fyra

Det var mestadels bedrövligt skytte idag. Poängen låg ner mot 20 i trepilsserierna, jag skruvade och ändrade och de fula orden haglade. I förväg hade jag dock bestämt mig för att ta mig igenom 60 pil och räkna. I den femtonde serien slog jag plötsligt till med:

https://youtu.be/ySrKjUn1lKk

Sedan följde skytte runt 25 poäng i trepilsserierna.

Jag får låta detta vara ett första steg på vägen uppåt vid skjutning av sextio pil på 18 meter denna vinter. Sämre kan det knappast bli, men det var ändå skönt att skjuta 60 pil och att få till åtminstone en riktigt bra serie. Det hade jag ju inte fått uppleva om jag hade lagt av efter 30 pil!

De dykande resultaten i pil 16-30 har åter satt min muskeluthållighet i blixtfokus. Just nu funderar jag så här:

Idag provade jag två gånger att göra armhävningar. Första gången kände jag att kraften tog slut efter tio armhävningar, men jag klämde fram sex ytterligare. Andra gången tog kraften också slut efter tio armhävningar, men jag gjorde fem till.

Man talar ofta om att skjuta båge ”effortlessly” eller utan ”ansträngning”. I går spelade jag in några filmer på utomhuskvällstävlingen på 70 meter i Lindome, Sommartesten 2:

http://bagskytteforum.se/vb/showthread.php?4347-I-kväll-blir-det-karusell

Nu vet jag förstås inte riktigt, men jag kan inte se att någon av skyttarna måste anstränga sig nämnvärt under skyttet.

Min hypotes är att bra bågskyttar antingen har uthålliga muskelfibrer och väldigt lätt tränar upp uthålligheten bara genom att skjuta eller utan uthålliga muskelfibrer systematiskt måste träna för bättre uthållighet. Skyttar med uthålliga muskelfibrer säger därför alltid att de inte tränar någonting utanför bågskyttet och att allting handlar om teknik. De har sålunda både rätt och fel. Det går att förbättra mycket inom bågskytte med bra teknik. Då anstränger man sig också mindre i varje skott. Men om man inte har uthålliga muskelfibrer, då kommer alltid de många pilarna att vara ett problem.

Jag vill också kunna skjuta 30 pil inomhus eller 36 pil utomhus utan ansträngning. Nu använder jag en båge med 34 pound dragstyrka. Tidigare var det 41 pound. Jag har inte känt mig trött i musklerna vid skyttet inomhus nu i september. Det gjorde jag tidigare med den starkare bågen. Men det är känt sedan tidigare att först kommer försvagningar i resultaten innan man känner muskeltrötthet. Till exempel kan en serie trepilsserier ha innehållit tex minst en tia. Sedan kan det komma en eller två serier som inte innehåller någon tia, men som ändå är ganska OK, tex 9-9-9 eller 9-9-8. Men det kan ändå vara ett förebud om det förestående raset. Plötsligt kommer en trepilsserie med resultat runt 20 poäng, och då kan dagen vara förstörd.

Jag tänker nu att jag inte har naturligt uthålliga muskelfibrer. Därför sjunker min förmåga att utföra konsekutiva armhävningar ned i riktning mot ett normalläge, om jag inte tränar kontinuerligt. Detta inträffar hela tiden även om jag har en bra bågskytteteknik eller inte (!). Hand i hand med dålig uthållighet för tex armhävningar går fallande resultat över trettio skjutna pil inomhus på 18 meter. Nu är jag nere på en nivå, där jag kan göra cirka tio konsekutiva armhävningar utan nämnvärd ansträngning. Sedan kan man alltid pumpa på fem ytterligare.

Det är möjligt att jag faller offer för slumpmässiga likheter i antal, men jag tycker att dessa tio-femton påminner om antalet pil som jag kan skjuta innan resultaten faller eller tex antalet omvänd rodd som jag kan göra innan jag måste börja kämpa.

Nu har jag följande spännande idé: Varför inte göra alla armhävningar, omvänd rodd och bågskytteskott utan ansträngning? Det borde ju leda till bra resultat. Man kanske skulle kunna göra tio armhävningar, vila ordentligt i kanske fem minuter på rygg i total avslappning och återhämta sig, sedan tio armhävningar till, vila fem minuter och sedan avslutande tio armhävningar. På samma sätt skulle man kunna göra tio omvänd rodd, vila fem minuter, tio omvänd rodd, vila fem minuter och tio omvänd rodd. Slutligen skulle man kunna göra på samma sätt med bågskyttet: skjuta fyra trepilsserier, vila fem minuter på rygg helt avslappnad, skjuta tre trepilsserier, vila fem minuter och sedan skjuta tre trepilsserier.

Vad är det då för poäng med det? Dels skulle man kunna fastslå om detta kunde ge högre poäng i bågskyttet och skytte, armhävningar och omvänd rodd utan ansträngning. Dels skulle man successivt kunna minska tiden för pausen mellan de tio repetitionerna (eller 12, 9, 9 i bågskyttet). Till slut skulle man nå trettio konsekutiva armhävningar, trettio konsekutiva omvänd rodd och höga poäng på trettio pil bågskytte. Skulle det fungera? Jag skall testa!

I morse testade jag att skjuta med öppen fotställning. Det gick inledningsvis bra med resultat på ungefär samma nivå som tidigare i september med den nybyggda bågen. Men på andra halvan av de trettio pilarna bröt det samman, ännu mer än tidigare i veckan. Jag sköt 30 pil på 18 meter i Lindome med resultatet 127 + 104 = 231 poäng fördelade på

3 tior

6 nior

9 åttor

7 sjuor

2 sexor

2 femmor

1 fyra

Efter 29 poäng i den femte serien kom den där fyran i pil 16, och sedan fick jag aldrig upp resultaten till högre nivåer igen.

Det blev väl därmed inget bra test på öppen fotställning. Det fanns ju potential till bra skytte, men sedan höll det inte. Nu har jag sedan jag gick inomhus skjutit 127 + 121, 129 + 117 och 127 + 104. Jag har skrivit ut recept till mig själv på uppdragsövningar med garagebågen. Även om jag har tränat mycket på skidåkning och i bassäng under sommaren, så har det tyvärr inte blivit några uppdragsövningar och egentligen relativt lite bågskytte utomhus också. Nu efter skyttet drog jag upp garagebågen i sju sekunder, vilade tre sekunder osv sju gånger i två set. Det kändes jobbigt men inte värre än tidigare.

Ja, ja, det gäller förstås att vara ihärdig och att inte ge upp skyttet, nu när jag har kommit igång. Jag ger mig inte förrän jag slår mitt personbästa på tävling inomhus. 508 poäng på 60 pil, därmed i snitt 254 poäng på 30 pil och 127 poäng på 15 pil är ju inte ouppnåeligt. Jag har ju skjutit just på den nivån de första femton pilarna varje gång nu i september. Nu gäller det att hålla nivån över sextio pil (och förstås helst öka den).

Nu är det god tid att ta några experimentveckor och skruva på några till buds stående parametrar för att se vad som skulle kunna ge en rejäl resultatförbättring. När sedan tävlingarna kommer igång i mitten av oktober, så kan man förstås fortsatt experimentera, men det bästa skulle vara att då ha nått en högre nivå.

I morse flyttade jag fram clickern 5 mm och sköt 30 pil på 18 meter i Lindome med resultatet 129 + 117 = 246 poäng fördelade på

8 tior

7 nior

4 åttor

7 sjuor

3 sexor

1 fyra

De fyra första serierna var bra. Då sköt jag 10-10-8-10-9-8-10-9-9-10-9-7 till 109 poäng och höll sålunda 270-takt. I den trettonde pilen sköt jag den där fyran och sedan gick det utför. Trots det goda utgångsläget lyckades jag inte hålla ihop skyttet på slutet, och i stort sett alla de sämsta elva pilarna kom då. Kanske var jag något trött efter att ha skjutit i går och dessutom ha dragit 5 mm extra i varje pil. Det är svårt att säga.

Men efter en paus sköt jag två gånger sex pil blind blank bale från sex meter, och då experimenterade jag för första gången på länge med att öppna fotställningen. Det kändes som att det gav en större stabilitet i skyttet, om man nu kan tala om det när man skjuter blint. En öppen fotställning minskar ju också risken för strängislag i bågarmen. Ibland märker man ju strängislagen i bågarmen, men det är möjligt att man ibland har små islag som inte märks, och då förstör de ju uppenbarligen skyttet.

Jag får lura lite grand på detta, men det är möjligt att jag nästa gång går vidare med en öppen fotställning. Jag slutade med den efter ljumskbråcksoperationen 2012, eftersom det drar mer i ljumskarna vid öppen fotställning. Dessutom är det svårare att återskapa samma fotställning i varje trepilsserie, om man jämför med att ha fötterna helt ortogonala mot skjutriktningen. Men det är ju också ett faktum att jag inte har förbättrat mina personbästan på tävling, varken utomhus eller inomhus, sedan 2012.

Mitt personbästa inomhus är från 11 mars 2012, Oppundapilen i Katrineholm:

http://iof1.idrottonline.se/ImageVaultFiles/id_61996/cf_74/20120311_Katrineholms_BK_Oppundapilen.PDF

Mitt personbästa utomhus är från 25 augusti 2012, Billevångsträffen i Stockamöllan:

http://iof1.idrottonline.se/ImageVaultFiles/id_71515/cf_74/20120825_Stockam-llans_IF_Billev-ngstr-ffen.PDF

Nej, det håller inte att skjuta utomhus på 70 meter med min båge på 34 pound just nu. Den ligger i ett område, där det inte längre går att hitta mer kraft för att komma fram och träffa mitt på tavlan. Det går inte att skruva ned mer, flytta fram siktet mer eller försiktigt skruva upp bågstyrkan mer. Förmodligen börjar strängen ge sig. Under fredagens träning blev det bara pinsamt med mängder av pilar i tavlans nederkant eller under den.

Så jag struntade i båda utomhustävlingarna och går i stället in för inomhussäsongen. Det hade visserligen varit roligt att vara på linjen på torsdag med både Magnus Petersson och Jonas Andersson och kampen mellan Thomas och Anton om tredjeplatsen i Lindomes lag, men nu räcker det. Om jag inte på fyra somrar har lyckats skjuta 500 poäng utomhus, så lär jag inte göra det på torsdag heller. Jag får väl nöja mig med att titta på torsdag.

Idag skruvade jag ihop bågen för skytte på 18 meter, sökte upp centrum under uppvärmningen och sköt till slut 30 pil med resultatet 127 + 121 = 248 poäng fördelade på

5 tior

11 nior

5 åttor

5 sjuor

4 sexor

Det var roligt att se att 34 poundsbågen 650 spine pilarna kunde leverera ett hyfsat resultat inomhus (varför skulle de inte kunna göra det?). Det kändes tydligt att jag inte blev så trött i slutserierna som jag har varit med en starkare båge. Ett annat gott tecken var förstås att jag i den tionde serien lyckades skjuta 10-10-9 till 29 poäng. Jag tror att jag vågar mig på en viss optimism inför inomhussäsongen! Är det äntligen dags att höja tävlingspersonbästat till något högre än 508 poäng?

I går morse sköt jag 36 pil på 70 meter i Lindome med resultatet 98 + 108 = 206 poäng fördelade på

1 tia

5 nior

5 åttor

2 sjuor

6 sexor

8 femmor

2 fyror

3 treor

2 tvåor

0 ettor

2 missar

I morse sköt jag 72 pil på 70 meter i Lindome med resultatet 101 + 97 + 88 + 104 = 390 poäng fördelade på

2 tior

5 nior

12 åttor

14 sjuor

6 sexor

8 femmor

9 fyror

4 treor

2 tvåor

3 ettor

7 missar

Det började ganska bra, men den sjätte sexpilsserien blev inte bra. På andra halvan var det stundtals miserabelt. Efter blott 20 poäng (8-7-5-M-M-M) i den tionde sexpilsserien lät jag alla fula ord jag kunde eka i Lindometrakten. Jag vet inte om det var det, en allmän skärpning eller bara slumpen som gjorde att de två sista sexpilsserierna blev helt OK: 9-8-7-7-5-5 till 41 poäng och 10-8-7-7-7-4 till 43 poäng. 390 poäng var faktiskt den bästa 72-pilsserien hittills med den svagare bågen och de nya pilarna med spine 650.

Det är förstås ändå ingenting att hänga i granen inför tävlingen på torsdag. Men man får ta resultaten med jämnmod. Jag har förbättrat tekniken, och jag kunde notera bättre fullfölj idag i förhållande till tidigare. Det känns som att det skulle kunna komma ett ryck uppåt nu i avslutningen av utomhussäsongen.

Jag har hållit upp med bågskytte under en vecka och i stället åkt mycket skidor. Nu har det blivit åtta besök i Skidome med årskort. De första sex gångerna åkte jag fyra varv per gång, 4,8 km, och de två senaste har jag åkt fem varv, 6 km.

Idag sköt jag fem niopilsserier utan att räkna. Det gick inte särskilt bra. Den andra serien var hyfsad med i stort sett alla pilar i rött, men resten av serierna var ganska kass. Dessutom gick fenorna sönder på fyra pilar, så jag har en del reparationer att göra.

Tavelsituationen utomhus 2015 har ändrats något i och med att Lindome BK planerar att deltaga med ett lag i en europeisk lagtävling för recurve. Därför skall två kvaltävlingar anordnas i Lindome, 3 och 10 september enligt förslag. Det vore ett roligt sätt att förlänga utomhussäsongen något, men det vore ju roligt att också göra det med bättre resultat!

Faktum är ju att jag aldrig har skjutit en utomhustävling i Lindome, där jag tränar hela sommaren. Därför kommer jag förmodligen att ställa upp i dessa båda kvällstävlingar. Därefter börjar inomhussäsongen.

Nu har jag inlett jakten på 250 poäng på 36 pil på 70 meter, vilket är ”kvalet” till att få deltaga i Göingepilen i Hässleholm 29 augusti. Idag gick det sämre resultatmässigt med niopilsserier med 90 + 94 = 184 poäng fördelade på

2 tior

1 nia

3 åttor

4 sjuor

5 sexor

8 femmor

5 fyror

2 treor

3 tvåor

1 etta

2 missar

En sak som ändå var värdefull idag var att jag återupptäckte att stå ”shining”, dvs att stolt sträcka på sig, och då snabbare nå fram till clickern, och förmodligen också få en mer likadan kroppshållning för varje enskilt skott. Nu skall jag ha en kontinuitet under de kommande veckorna, så får vi se om jag kan kvalificera mig. Oavsett det, så kommer jag att inleda inomhussäsongen efter Göingepilen.

En idé, som jag har nu, är att inte fokusera på poängen så mycket. Det räcker att med niopilsserier fotografera fyra tavlor, och sedan kan man göra ihopräkningen efteråt. Det måste blir enbart fokus på tekniken, eftersom den är ännu viktigare med en svagare båge.

Idag sköt jag 72 pil på 70 meter i Lindome med resultatet 116 + 88 + 84 + 94 = 382 poäng fördelat på

2 tior

5 nior

8 åttor

14 sjuor

9 sexor

5 femmor

10 fyror

5 treor

8 tvåor

5 ettor

1 miss

Efter två veckors uppehåll med skidträning i Skidome och Lag-SM i shogi tränade jag idag åter bågskytte. Jag hade flyttat clickern fem mm framåt. Det var egentligen ingenting nytt resultatmässigt. De första 36 pilarna gick exakt som vid förra tillfället och resultatet över 72 pilar var fyra poäng bättre än i juli.

Det som var bra idag var att det bara blev en miss.

Det som var dåligt idag var i stort sett resten. Hittills är väl utvärderingen av 34 poundsbågen med de nya pilarna att det blir något färre poäng och att skyttet är mycket mer beroende av bra teknik. Om man blir stående lite för länge i fullt uppdrag eller får ett dåligt släpp, så finns det ingenting som kompenserar det, vilket en båge runt 40 pound gör. Om man lyckas få iväg ett skott utan islag eller andra missöden med siktet i mitten och kontinuerligt drag, så blir det ofta pilar i rött eller bättre. Om man dessutom lyckas med båghopp och fullfölj, så blir det ofta pilar i gult. Det stora fördelen med 34 poundsbågen är förstås att man inte blir trött, står och skakar eller behöver ta ned. Däremot tycker jag att det alltför ofta blir ett stopp, där man inte jobbar vidare kontinuerligt mot clickern efter uppdraget. Visserligen sades det på WAs websändning under VM i Köpenhamn att 90% av bågskyttarna misslyckas med kontinuerligt drag, men det är konstigt att det skall vara så svårt att gå för kontinuerligt drag i varje skott!