Lukas 13:30

Nu är jag i en experimentfas. Jag håller på och jobbar med att modifiera greppet på Uukhan för att på ett bättre sätt få till att handleden skall kunna vridas 45 grader, vilket skall vara synligt på knogarna. Detta skall förhoppningsvis leda till färre strängislag (inget stort problem på träning, men det förekom på tävling senast) och rörlighet i bågarmsaxeln, vilket kan ge pilar som sticker iväg ut i blått vid muskeltrötthet. I måndags sköt jag sexpilsserier på två vertikala trespottavlor.

I morse sköt jag med fabriksgreppet uppbyggt på vänstersidan och längst ned mha innebandylindning täckt av sporttejp. Jag har också diskuterat detta med Göran Bjerendal för att expertsynpunkter. Idag inledde jag skyttet eminent, men efter hand klingade det av som vanligt (från 27-28 i trepilsserierna till 23-24). Jag stannade efter tolv trepilsserier för att kunna fortsätta modifieringarna i morgon. Jag tror att denna experimentfas är nödvändig för att kunna nå 540 poäng, eftersom jag skjuter (mycket) högre poäng i början än i slutet och högre poäng på låg tavla än på hög tavla. Om man inte har stabilitet i detta avseende, så går det inte att nå riktigt höga resultat.

Här är resultaten från Höstrusket

http://iof1.idrottonline.se/ImageVaultFiles/id_96217/cf_74/20131013_BS_Gr-storp_H-strusket.PDF

Det var en viss strid om att undvika sistaplatsen i HR21, men Emil vann den genom att skjuta en sexa i sista pilen (i stället för en miss, vilket hade blivit fallet på en trespot). Men jag fanns endast med i denna strid tack vare att Emil sköt tre missar. Normalt är vi båda goda för fler poäng än i går, och han oftast för fler poäng än jag.

I går kväll körde jag styrketräning hemma. Jag har problem med stabiliteten i bågarmen, och jag tror att många av pilarna utanför rött i söndags kom genom att jag svajade uppåt eller ut åt vänster med bågarmen i skottet. I morgon skall jag försöka skjuta sexpilsserier på två parallella vertikala trespot för att förbättra uthålligheten och samtidigt vara noga med att hålla tekniken. Jag kommer inte att räkna poäng. Att bara få träff på alla trespot kan ses som tecken på att skyttet inte spårar ur.

Idag deltog jag i Höstrusket i Grästorp, vilket var min 33:e inomhustävling. Det gick sådär. Jag sköt 118 + 118 + 121 + 115 = 472 poäng fördelade på

4 tior

22 nior

16 åttor

8 sjuor

4 sexor

2 femmor

4 fyror

Det såg nästan ut som på träning, förutom de tio pilarna utanför rött. Som väntat var det inte så tungt att skjuta som på träning, eftersom det var två skjutlag (+2 minuter) och fyra personer som skulle bedöma, skriva och dra ur pilar samt eventuella domarinsatser (+2 minuter), så att musklerna fick vila längre mellan varje trepilsserie.

Men det kändes ändå att jag ibland fick svårt att hålla pilarna i mitten. Huruvida detta berodde på en viss utmattning, stress i tävlingssituationen eller tekniska misstag är svårt att säga. Förmodligen ligger sanningen omväxlande på dessa poster. Jag kände att jag inte så ofta klarade av att skjuta med bra teknik. Någon gång blev jag stressad, när jag såg att jag var inne på gul lampa (sista 30 s av de två minuter man har per tre pil) och samtidigt kände att det tog tid att komma förbi clickern. Men jag darrade aldrig pga utmattning.

Nu har jag hursomhelst ett första trappsteg att stå på i vinterns klättring mot 540 poäng, för det är dit jag skall!

I morse sköt jag 60 pil i Lindome på 18 meter med resultatet 131 + 118 + 122 + 133 = 504 poäng fördelade på

13 tior

17 nior

14 åttor

13 sjuor

3 sexor

Det gick inledningsvis smidigt efter att jag hade ställt fram clickern 5 mm, vilket var den första utrustningsförändringen sedan jag började skjuta inomhus. Men redan i sjunde trepilsserien började det gå riktigt tungt. I samband med det vibrerade också siktet loss. Det var med knapp nöd som jag lyckades få iväg de sista pilarna innan pausen. I sista serien sköt jag bleka 8-7-6 till 21 poäng.

Efter mat och vila i pausen sköt jag inledningsvis ganska OK på andra halvan, men redan i trettonde-fjortonde trepilsserien började det gå tungt igen. Avslutningsvis inträffade några mirakler, när jag var som allra tröttast och stod och skakade i stort sett i varje skott. Den sextonde serien blev en 29:a, och de två sista blev 27 respektive 30 poäng! Faktum är att viss kraft återkom inför den allra sista trepilsserien, eftersom jag då behövde skjuta 26 poäng för att nå 500 poäng totalt. Men 10-10-10, varav två i innertian kändes nästan overkligt.

Är jag då i form inför Höstrusket i Grästorp på söndag klockan tio? Jag sköt ju ändå över 500 poäng. Nja, det känns tyvärr som att jag orkar sämre att skjuta sextio pil nu än i augusti. Många gånger känns det som att det är Uukha-bågen som räddar mig. Trots dålig ork och teknik går pilarna in i gult, i alla fall ibland. Förmodligen har jag skjutit och tränat uppdrag med bågen för sällan på senare tid. Det har ju ofta bara blivit träningar på måndag och fredag morgon under veckan, och de senaste veckorna har det i ärlighetens namn bara blivit dessa två träningar. Jag drar ju också upp med tre pound mer på fingrarna än med den gamla bågen. Jag skall köra en träning med uppdrag och stakmaskin i kväll, och sedan får vi se på söndag vad det räcker till.

I morse sköt jag 123 + 130 + 127 + 117 = 497 poäng fördelade på

11 tior

13 nior

21 åttor

12 sjuor

3 sexor

då jag sköt 60 pil på 18 m i Lindome.

I inledningen var det ganska tungt. Jag valde idag att skjuta på övertavla (mittpunkten 160 cm över golvet), efter att tidigare har skjutit på mittavla (130 cm över golvet) och undertavla (100 cm över golvet) för att förbereda mig inför tävlingar. Det kändes svårt att få till draget ända fram till clickern, när siktet var något högre. Men sedan kom jag in i ett stim med 28-27-28, vilket gav en bra andra fjärdedel. Det höll bra över den tredje fjärdedelen också, men i den sista kvarten var jag slut. Det gick knappt att få iväg pilarna, och det blev många 8-8-7 till 23 poäng.

Jag tävlade inte i Karlskoga i helgen, eftersom jag kände av muskelfästet i skulderbladet. Nu får jag sikta på det sk Höstrusket i Grästorp till helgen i stället.

I morse sköt jag 60 pil på 18 m i Lindome. Jag sköt 137 + 118 + 119 + 116 = 490 poäng fördelade på

16 tior

11 nior

10 åttor

15 sjuor

7 sexor

1 femma

Den inledande fjärdedelen gick mycket bra. I den allra första trepilsserien satte jag ett oslagbart rekord på träning på tre pil med 10, 10, 10 till 30 poäng. Jag hoppas att man kan tillgodoräkna sig den första kvarten som ett mått på min potential. Om jag skulle hålla den takten, blir det ju 274 poäng på 30 pil och 548 poäng på 60 pil. Men så fick det inte bli idag. Emellanåt fortsatte jag att skjuta bra trepilsserier, men allt oftare trillade jag ned i djupa hål på vägen. I slutet av andra halvan handlade det allt mer om att överhuvudtaget få iväg pilarna. Jag var helt slut i armmusklerna, och det smärtade i muskelfästen i skulderbladen. På söndag är det så dags för den första tävlingen, Värmlandsserien i Karlskoga. Jag skall åka upp på lördagen. Det är förstås en hjälp inför den tävlingen att fyra av elva träningar har gjvit resultat över 500 poäng samt att en träning har hamnat över personbästat på tävling. Den nya bågen fungerar bra, men det känns just nu som att jag har mycket kvar att ta ut genom att bli starkare och mer uthållig.

Idag sköt jag 60 pil på 18 m i Lindome med resultatet 125 + 128 + 122 + 129 = 504 poäng fördelade på

12 tior

20 nior

11 åttor

14 sjuor

3 sexor

Idag gick det betydligt trögare än i fredags. Det kändes redan tidigt att det var tungt att dra förbi clickern. Om man jämför med fredagens skytte, så ser man att en hel del åttor idag i stället satt i sjuan. Det var mycket darr och ännu fler kunde ha hamnat i blått. Men med detta sagt är det förstås bra att ändå ligga över 500 poäng, och dagens resultat var ju faktiskt det näst bästa med Uukha-bågen. Det var kanske tom själva bågen som höll mig kvar i skyttet idag. Det känns som om poängen blev bättre än skyttet.

Jag kommer att träna med SkiErg Connect 2 stakmaskin och göra uppdragsövningar innan jag skjuter nästa gång. Det krävs för att göra det lättare att nå fram till clickern. Om det är jobbigt, så får också skjuttekniken lida. Det var flera gånger som jag försökte greppa om bågen för att överhuvudtaget få iväg pilarna, och det är ett dåligt tecken. Då är man inte långt borta från dåliga släpp och ännu fler pilar i blått.

På söndag blir det tävlingspremiär i Karlskoga.

I morse blev det ett nytt personbästa på 60 pil med 131 + 126 + 128 + 126 = 511 poäng fördelade på

10 tior

24 nior

17 åttor

6 sjuor

2 sexor

1 femma

Det kändes riktigt bra idag. Jag var visserligen sömntrött efter bara sex timmars sömn, men efter en uppvärmningsserie drog jag igång och fyllde direkt med de första sex pilarna i gult. På den vägen var det. De enda svackorna kom i nionde respektive nittonde trepilsserierna (22 poäng), och där kom en av sexorna och femman. Men då hade jag en viss muskeltrötthet i slutet av respektive trettiopilsserie.

I onsdags tränade jag med stakmaskinen SkiErg Concept 2 i 2 * 10 min. Jag har också gjort mina uppdragsövningar med 3 * 70 s + 3 * 12 * 5 s tisdag och torsdag.

Uukha-bågen talade dessutom under hela skyttet idag. Det var flera gånger som det kändes som att jag lämnade över kontrollen till bågen och att den drog in pilarna i gult! Den känslan hade jag aldrig med den gamla bågen. Givetvis bygger allt på att tekniken är hyfsad och att man orkar med bågen, men detta ger en mycket bra känsla när man skjuter. Inte det att bågen är så stark, så att den kan hitta på vad som helst, utan att den jobbar tillsammans med mig.

Nu har jag anmält mig till Värmlandsserien i Karlskoga 6 oktober. Det känns just nu som att det redan i den första tävlingen kan finnas en möjlighet till personbästa på tävling (508 poäng både i Kungälv KM och Oppundapilen 2012).

Idag körde jag en ny omgång i stakmaskinen 2 * 10 min. Det gick bra. Men jag såg en annan medarbetare som använde maskinen dessförinnan. Han hade fart och schvung! Han inledde varje stakning på tårna och böjde sedan på knäna och drog ända ned till golvet. Han liksom hopp-studsade fram. Det såg nästan komiskt ut, men jag antar att han hade hög fart. Han berättade att han hade kört Vasaloppet på strax över sex timmar.

Men jag har en ny idé hur jag allra bäst skall träna i stakmaskinen. Det är ingen tvekan om att stakmaskinen tränar rätt muskler. Men jag borde köra intervaller med kortare pass för att träningen skall bli mer anaerob och därmed förhoppningsvis göra än mer nytta för bågskyttet. Jag tänkte inleda nästa gång med att köra intervaller på en minut med en minut vila emellan. Det kanske är lämpligt att köra tio intervaller. Om det går bra, så kanske man kan öka tiden för intervallerna, men de bör nog inte vara mer än två minuter långa för att man skall orka ge allt och få en anaerob träning.

I morse sköt jag 60 pil på 18 m i Lindome med resultatet 125 + 115 + 131 + 132 = 503 poäng. Därmed nådde jag det högsta resultatet hittills med den nya bågen med 503 poäng på 60 pil och 263 poäng på 30 pil. Det fördelade sig som

11 tior

16 nior

22 åttor

7 sjuor

4 sexor

Inledningsvis såg det bra ut. De första fyra trepilsserierna gick bra, men sedan vidtog en lång svacka på sex trepilsserier. Jag var trött i musklerna, sköt låga poäng och förstod ingenting. Men efter banan, cola och vila vände allt. På de avslutande 30 pil bankade jag in flera bra trepilsserier. Det märkliga var också att jag gjorde det utan att tekniken fungerade särskilt bra. Men jag var bestämd och ganska uppretad efter den första halvan.

Helt klart är att det blir mer av stakmaskinen framöver. Den träningen har nu genererat en höjning av personbästat på 30 pil med tio poäng på ett par dagar. Nu börjar man också förstå att 270 poäng inte är utom räckhåll. Samtidigt är sammanbrottet på den första halvan svårt att förklara. Det blir sannolikt en hel del uppdragsövningar med bågen framöver också.