Lukas 13:30

Det mest positiva man kan säga om dagens skjutning i Lindome är att jag faktiskt sköt och räknade 60 pil till 126 + 122 + 108 + 118 = 474 poäng fördelade på

6 tior

19 nior

10 åttor

17 sjuor

4 sexor

4 femmor

Den tredje kvarten var naturligtvis inte bra. Men jag är ändå nöjd med att jag lyckades återhämta mig någorlunda till den sista kvarten. Idag sköt jag på en övertavla, vilket är en nödvändig träning inför tävlingen om en vecka, eftersom man kommer att få antingen övertavla eller nedertavla. Jag var aldrig slut i musklerna, men man kunde se att jag tog allt längre tid på mig att passera clickern, och då kom i tredje kvarten några pilar som svajsade ut i blått.

Efter skjutningen gjorde jag 14 armhävningar och genomförde 7 sekunder i fullt uppdrag + 3 sekunder fördrag i sex cykler.

I morse sköt jag 30 pil på 18 m i Lindome med resultatet 125 + 125 = 250 poäng fördelade på

7 tior

5 nior

11 åttor

5 sjuor

2 sexor

Det fungerade inte lika bra idag som i lördags. Det berodde mycket på att jag inte kom igång i uppvärmningspilarna. Jag sköt fem provserier först, och sedan höll det sig bara hyfsat under skyttet. Jag sköt 25 + 25 + 24 +  24 + 27 + 25 + 24 + 29 + 23 + 24 = 250 poäng i de tio trepilsserierna.

Det var egentligen bara i 29-serien som det kändes som i lördags, även om jag förstås hela tiden försökte få till en låsning i bågarmen. Sedan sköt jag ytterligare några serier på övertavla för att träna på detta också. Tiden räckte inte för att skjuta 60 pil som räknades. Totalt blev det kanske ändå 60 pil, men då var totalpoängen långt under 500 poäng.

Jag hoppas kunna skjuta 60 pil på torsdag och räkna dem alla. Det måste till för att få träning inför torsdagen därefter. Efter träningen gjorde jag 11 armhävningar och fullt uppdrag i 7 s + 3 s i fördrag sex gånger.

Idag sköt jag 30 pil på 18 m i Lindome. Det gick mycket bra! Jag sköt 137 + 125 = 262 poäng fördelade på

7 tior

13 nior

6 åttor

3 sjuor

1 sexa

Jag fortsatte att skjuta och hade tänkt skjuta 60 pil, men en närmast osannolik händelse inträffade. När jag hade skjutit 42 pil hade jag 369 poäng, dvs ett poängsnitt på 8,79 poäng per pil och därmed bara nio poäng under 540-takt. När jag skulle skjuta den 43:e pilen hörde jag pip-pip-pip och sedan gick larmet! Det var ett närmast outhärdligt ljud. Jag ringde numret till larmoperatören och efter en mycket lång väntan nådde jag en person som inte visste vad jag skulle göra! Dörren hade också låsts automatiskt, så jag kunde inte komma ut till kortläsaren. Men jag hade tur, eftersom Sebastian Djerf och Kristian Isaksson kom. De låste upp dörren och larmet slutade. Efter detta halvtimmeslånga avbrott varken hade jag tid eller kände för att skjuta resterande pilar.

Men dagens stora återupptäckt var att jag lyckades så bra med skyttet, när jag låste bågarmen. Jag gjorde det genom att sänka tryckpunkten i båghandtaget något genom att i sin tur böja båghanden något mer bakåt. Jag vet att jag har skjutit så här tidigare, inte minst när jag sköt 542 poäng i april, men på något sätt har denna ack så viktiga teknikdetalj bleknat bort. Utan den har jag använt alltför mycket armmuskler till att hålla uppe bågarmen, och då beskriver siktet en stor area när man börjar bli trött efter att ha hållit i fullt uppdrag länge.

De senaste dagarna har jag också återupptagit armhävningsträningen. I torsdags gjorde jag sju (!) armhävningar, något som kändes som nära mitt max. I går gjorde jag åtta. Idag gjorde jag nio. Mina tjugo armhävningar per dag från i somras har jag tappat bort genom att inte göra dem dagligen.

Nu börjar jag planera även för tävlingar bortom VBFs kvällstävling 6 februari. Värmlandsserien i Karlskoga 16 februari kan vara ett alternativ. Vi får se!

Nu har jag hållit på med bågskytte i ungefär fem år. Under hela denna tid har mitt största problem inom bågskyttet varit bristande muskeluthållighet.

I tisdags försökte jag återigen skjuta korrespondensserien i Lindome. Återigen gick det dåligt, och jag bröt efter sex serier som var helt framgångsbefriade. Jag hade skjutit några hyfsade serier under inskjutningen. Plötsligt insåg jag vad som var skillnaden mellan de två första tisdagskvällarna (17 december och 7 januari) då det gick hyfsat och de två därefter kommande (14 och 21 januari) då det inte gick alls. Under eftermiddagarna vid de två sista tillfällena hade jag varit med på simskolan och själv simmat 400 meter. Det kändes inte att jag var trött i musklerna, men så dåligt har jag inte skjutit på flera år, så det måste vara orsaken.

I morse sköt jag så 30 pil på 18 m i Lindome med resultatet 130 + 120 = 250 poäng fördelade på

7 tior

7 nior

9 åttor

4 sjuor

2 sexor

1 femma

Inledningsvis gick det mycket bra. På de första fjorton pilarna sköt jag 124 poäng. Då hade jag inte skjutit någon pil sämre än åtta poäng, och det motsvarade nästan 270-takt över 30 pil. I den femtonde kom det en sexa, och sedan var det i den andra kvarten stenhård kamp för att ens skjuta dåliga 120 poäng.

Jag MÅSTE nu göra någonting åt muskeluthålligheten! Annars är det ingen idé att fortsätta med bågskytte. Det kan vara så, att mina muskler inte är så uthålliga i sig, eftersom jag tex alltid kan starta bra i 5 km löpning men sedan tappar. Men det måste också gå att träna upp muskeluthålligheten. Göran Bjerendal genomför övningen med fullt uppdrag 7 s + fördrag 3 s osv i tio cykler med sin båge som är mycket starkare än min (cirka 50 pound). Jag kan efter bågskyttet genomföra sex cykler med min båge.

Min nya målsättning är helt enkelt att genomföra tio cykler av denna övning!!! Jag kan genomföra sju cykler, när jag är någorlunda utvilad, men efter genomfört skytte kan jag knappt klara sex cykler. Jag darrar kraftigt i den sista. Jag skall köra denna träning och annan träning för muskeluthållighet stenhårt under de två veckor som återstår innan VBFs kvällstävling 6 februari. SM inomhus i Bollnäs är just nu ingenting att tänka på!

Jag sköt korren i tisdags förra veckan på Lindome, men det gick inte alls bra. Tre saker störde mitt skytte:

1) Leif Wiman, som var tränare för kvällen, kunde inte hålla käften när alla höll på att skjuta.

2) Jag hade ont i muskler i axlar och skulderblad.

3) Siktet hade lossnat.

Så jag bröt utan resultat. Sedan vilade jag fram tills i morse, då jag sköt 30 pil på 18 m i Lindome med resultatet 123 + 119 = 242 poäng fördelade på

6 tior

4 nior

12 åttor

3 sjuor

4 sexor

1 femma

Det kändes väl sådär. Leif hördes inte (han var inte där) och siktet satt fast, så det blev inga vådapilar, men jag kände ändå av musklerna efter sex dagars vila. Efter skyttet körde jag 40 s i fullt uppdrag + vila några minuter + (7 sekunder i fullt uppdrag + 3 s i fördrag) * 5.

Jag gör ett nytt försök i morgon och skjuter korren. Idag testade jag att ställa fram clickern 15 mm till den nivå jag hade innan Göran Bjerendal började filma och tala om hur jag böjer huvudet framåt. Detta gjorde jag efter en tids skytte, och det var faktiskt en förutsättning för att orka skjuta inskjutning + 30 pil, vilket totalt blev kanske i närheten av 60 pil. Det är helt enkelt mycket lättare att passera clickern (förstås) med denna inställning, och jag föredrar nog att skjuta så här i morgon för att säkra hyfsade poäng, så att jag inte behöver bryta igen.

Sedan (torsdag osv) tror jag att jag skall börja skjuta 60 pil igen på 18 meter inför VBFs kvällstävling 3 den sjätte februari. Egentligen har jag inte efter att ha experimenterat med den mer uppräta ställningen och extra styrketräning uppnått någon varaktig förbättring. Jag vill hursomhelst hitta tillbaka till rejäla poäng och något slags självförtroende just nu.

I morse sköt jag 18 m i Lindome. 129 + 118 = 247 poäng fördelade sig på

6 tior

8 nior

9 åttor

2 sjuor

4 sexor

1 femma

Inledningsvis var skyttet bra, men det blev en tung avslutning med två trepilsserier med bara 22 poäng. Jag har helt klart dragit nytta av bågövningarna under de senaste dagarna. I går körde jag 70 sekunder i fullt uppdrag med min ”garagebåge” och 7 sekunder i fullt uppdrag och 3 sekunder i fördrag i sju cykler. Sedan körde jag också 2 * 5 minuter i den nu reparerade stakmaskinen på Ericsson.

Idag sköt jag efter pausen 18 pil blind blank bale och ytterligare 15 pil på nedertavla. Sedan avslutade jag med 54 meter björngång och 70 sekunder i fullt uppdrag och 7 sekunder i fullt uppdrag och 3 sekunder i fördrag i fem cykler. Jag kroknade i den sjätte cykeln.

På tisdag blir det åter fråga om korrespondesserien i Lindome och en chans att skjuta 30 pil under tävlingsliknande omständigheter. Förra gången sköt jag 237 poäng. På tisdag är det läge för en förbättring.

Idag sköt jag på 18 m i Lindome. Jag sköt 118 + 127 = 245 poäng fördelade på

4 tior

11 nior

5 åttor

6 sjuor

4 sexor

Det kändes ungefär som vanligt, men jag fick till några riktigt bra trepilsserier som drog upp poängen. Efter detta sköt jag ytterligare 30 pil på 18 m utan att räkna poäng. Till slut gjorde jag den av Göran föreslagna koreanska bågövningen med 7 sekunder i fullt uppdrag, 3 sekunder i fördrag osv. Jag genomförde sex cykler, liksom jag gjorde i förrgår efter bågskyttet. I går gjorde jag övningen utan att ha skjutit innan med min något starkare ”garagebåge”, och då gick det ganska smidigt att göra sju cykler.

I går kväll sköt jag inomhus, 18 m, i Lindome. Under inskjutningen provade jag att använda metronom. Det var en intressant upplevelse. Ungefär som väntat förändras tidsuppfattningen i fullt uppdrag. Det som känns som att ”ett par sekunder” kan bli upp till åtta sekunder, om man fastnar innan man passerar clickern.

Sedan sköt jag 30 pil med resultatet 119 + 119 = 238 poäng fördelade på

3 tior

7 nior

9 åttor

8 sjuor

2 sexor

1 femma

Efter pausen sköt jag fritt från 18 m, eftersom det var många skyttar i lokalen och det därför inte gick att skjuta blind blank bale från 6 m. Då lossnade det ordentligt med stadigt höga poängnivåer. Den här kvällen hade jag åter ställt bak clickern 5 mm för att kunna stå mer upprätt och dra.

Jag fick också en samtalsstund med Göran Bjerendal om metronom och hålla länge i fullt uppdrag. Han är kanske inte helt rätt person att prata med i detta avseende, eftersom han själv håller mycket länge i fullt uppdrag och är rejält stark. Till slut landade också hans rekommendation på en koreansk styrkeövning med bågen, liknande dem som jag brukar hålla på med. Denna var 7 sekunder i fullt uppdrag, 3 sekunder i fördrag, 7 sekunder i fullt uppdrag osv. Man skulle då kunna göra sju cykler med sin egen båge för att denna inte skulle vara för stark för en själv. Om man klarade tio cykler, vilket Göran förstås hade gjort, så skulle man kunna gå upp ett steg i bågstyrka. Jag skall prova denna övning varje dag en tid framöver, en övning som Göran hade rekommenderat att lägga in som ett SOK-test för potentiella bågskytteolympier. Göran betonade också konstant avstånd mellan haka och axel.

Nu har jag kommit fram till någonting som jag måste komma till rätta med! Jag tror att det kan vara en orsak till att mina resultat aldrig lyfter ordentligt. Som bekant skjuter jag nästan alltid bäst resultat i den första av tre pilar. Redan tidigt under skjutningen kan man se tecken till att jag börjar bli trött. När jag har hållit allt för länge i fullt uppdrag, så kan jag förstöra dagen flera gånger om med pilar i periferin. Jag har försökt att åtgärda detta med styrketräning och skjutträning. Jag är väl kanske inte den starkaste bågskytten, men jag tror ändå att detta inte skall vara något problem längre egentligen. Då och då glimtar någonting till som skulle kunna vara min potential med femtonpilsserier över 130 inomhus eller relativt långa sviter med pilar i gult. Men oundvikligen faller jag tillbaka med trepilsserier ned mot 20 poäng, som förstör de bästa av ansatser.

Vid närmare analys av de filmer som Göran Bjerendal spelade in då jag sköt, så ser man att jag alltid håller 7-8 sekunder i fullt uppdrag. När jag tittar på Sung Hyun Park, så håller hon 3-4 sekunder i fullt uppdrag. De bästa herrarna håller 4-5 sekunder i fullt uppdrag. Ingen i världseliten håller så länge som 7-8 sekunder i fullt uppdrag, om de inte råkar ut för något slags problem, och i så fall tar de ned eller skjuter dåligt. Märkligt nog reagerade inte Göran på detta. Det kan möjligtvis bero på att han själv håller ganska länge i fullt uppdrag och att han orkar det, eftersom han är starkare än de flesta recurveskyttar. Jag skall försöka att hålla max 5 sekunder i fullt uppdrag. Det har förmodligen en hel del med kontinuerligt drag att göra och att inte vara så ängslig med siktningen. Jag väntar ju förstås på att passera clickern och jag har ofta tendensen att stanna upp och försöka fixera i siktet. Förmodligen orkar jag detta i den första pilen, då musklerna har fått vila något sedan senaste skjutningen, men sedan sviker krafterna i den andra och tredje pilen. Om man drar ut det hela till tre pilar, så befinner jag mig i fullt uppdrag mer än 20 sekunder medan de flesta befinner jag mig i fullt uppdrag kortare än 15 sekunder. Under sextio pil befinner jag mig i fullt uppdrag jag mer än 400 sekunder och de flesta kortare än 300 sekunder.

Jag kom på allt detta då jag sköt i Lindome i går. Jag sköt 30 pil på 18 m till 116 + 122 = 238 poäng fördelade på

4 tior

7 nior

9 åttor

5 sjuor

1 sexa

2 femmor

1 fyra

Av de elva pilarna i gult sköt jag nio som förstapilar! De enda två pilar som inte var förstapilar i gult i trepilsserierna var pil 29 och 30, vilka gick in som tior (i sig märkligt, men ändå). De allra sämsta pilarna sköt jag redan inledningsvis som en femma i sjätte pilen, en femma i elfte och en fyra i tolfte pilen. Det var då jag började förstå att jag inte kunde vara så totalt trött redan då, men relativt trött i respektive trepilsserie. Jag avslutade sedan med att skjuta 30 pil blind blank bale. Då håller jag definitivt inte så länge i fullt uppdrag, och det går mycket bättre att hålla tekniken!

Jag måste komma på något bra sätt att hålla reda på tiden i fullt uppdrag. Jag tror inte att det räcker att räkna själv, eftersom i detta kritiska tillstånd är förmodligen tidsuppfattningen ganska skruvad. Kanske kan jag höra en ljudlig klockas sekundvisare, när jag står och skjuter själv?! Jag skall experimentera med detta. Men definitivt är det kontinuerligt drag och raskare siktning som gäller, om man skall skjuta fler än en pil!

Torsdagens skytte drabbades av störningar på ett sätt som gör det tveksamt att räkna med. Jag inledde med sex pil blind blank bale och sköt sedan mycket bra under inskjutningen och i början av trettiopilsserien. Allt satt i gult. Men sedan kom en grupp tyskar (!), medlemmar i Lindome som besöker klubben varje år, in i lokalen. Jag trodde att de skulle börja skjuta, så jag tänkte att det inte var någon idé att ta paus, men uppenbarligen skulle de bara förklara lokalen för någon av dem som inte hade varit med tidigare. Det talade högt och ljudligt, och jag var ju den enda skytten i lokalen, så (det kändes som att) de tittade på mig. Då började pilarna träffa i rött och blått, och ”förtrollningen” var bruten. Till slut sköt jag 119 + 115 = 234 poäng.

Man kan (förstås), som Göran Bjerendal som senare kom, kommentera detta med att man måste kunna klara av störmoment under skyttets gång, men jag tycker ändå att detta var mycket mer extremt än när lokalen är full och det finns ett konstant bakgrundssorl. Att gå från tyst till ljudlig tyska som ensam skytt i lokalen har ingenting med normala störningsmoment att göra. Dessutom är jag förstås inte så bra heller, så jag har inte så stor marginal att ta av som de bättre skyttarna.

Jag avslutade med 24 pil blind blank bale. Men jag skall fortsätta min träning på söndag kväll eller på måndag morgon. Det finns någonting där i mitt skytte som trots allt kan bli riktigt bra!