Lukas 13:30

Idag sköt jag Värmlandsserien 2 i Fagerås med resultatet 118 + 121 + 123 + 123 = 485 poäng fördelade på

7 tior

19 nior

14 åttor

13 sjuor

6 sexor

1 femma

Jag inledde något nervöst, precis som i öppningspilarna i Grästorp. Nervositeten försvann, och det blev mer en kamp för att göra så bra resultat som möjligt. Men inte förrän i den sista trepilsserien innan paus kunde jag skjuta med hyfsad teknik och avslappnat 9-9-9 till 27 poäng. Den andra halvan blev bättre, men den innehöll också några svackor, bla de enda gånger när jag blev trött. Den första gången tog jag ned och kunde fullborda en annan 9-9-9-serie till 27 poäng. Den andra gången tog jag inte ned och viftade bort en pil till den enda femman.

Nu är 485 poäng mitt nya personbästa över 60 pil och 246 mitt nya personbästa över 30 pil med Uukha-bågen på tävling, men det är naturligtvis plastpersonbästan jämförda med 508 respektive 259 poäng, oavsett båge.

Nästa tävling är VBFs kvällstävling 14 november. Fram tills dess blir det träning med sikte på ständigt höjda resultat. I fredags fick jag chansen att testa mina nya vattenhantlar. Det kändes bra i armarna efter press nedåt i vattnet med hantlarna respektive ”skidåkning på stället” i vattnet med hantlarna i händerna. De motsvarade ungefär övningarna 4 och 5 i länken nedan. Det är en bra och skonsam styrketräning, liksom andra övningar i vatten.

http://iform.se/traning/kom-i-form-med-aquatraning

I morse sköt jag 60 pil på 18 m i Lindome. Först inledde jag med tre pil på 6 m blind blank bale. Sedan sköt jag 129 + 117 + 123 + 123 = 492 fördelade på

14 tior

11 nior

16 åttor

12 sjuor

6 sexor

1 femma

Jag hade två ganska rejäla svackor. En på första halvan och en på andra. Då kände jag mig kraftlös. Jag darrade och hade svårt att få iväg pilarna. Där kom också pilarna i blått. Men jag lyckades också skjuta fyra 28or och en 10-10-10 till 30 poäng i den artonde trepilsserien.

Nu skall jag vila fredag och lördag för att vara så stark som möjligt på söndag. Då skall jag ge allt för att sätta ett nytt personbästa på tävling.

Nu på morgonen sköt jag 10 * 8 pil från 6 m blind blank bale, dvs jag drog upp och sköt utan tavla och blundade. Samtidigt försökte jag fokusera på att få till skotten tekniskt så som jag har tänkt med båghopp och fullfölj. Båghanden sitter också i det uppbyggda greppet. Det kändes bra.

Efter de två första åttapilsserierna sköt jag en trepilsserie från 18 m på tavla med resultatet 9-9-8 till 26 poäng. Sedan fortsatte jag med ytterligare tre åttapilsserier innan pausen. Efter pausen sköt jag de resterande fem åttapilsserierna. Man kan helt enkelt konstatera att det inte är något problem att komma förbi clickern och inget darr, när man skjuter blind blank bale. Förhoppningen är ju att det bara skall vara att lägga på siktningen, och inte heller senare ha några problem med att orka skjuta.

Nu planerar jag att skjuta 60 pil på 18 m med tavla på torsdag och sedan skjuta Värmlandsserien i Fagerås på söndag. Familjen skall göra en liten resa, vilken har Fagerås som en av de sista destinationerna.

I går sköt jag 60 pil på 18 inomhus i Lindome. Jag sköt 126 + 128 + 120 + 128 = 502 poäng fördelade på

12 tior

18 nior

17 åttor

7 sjuor

5 sexor

1 femma

Inledningsvis kändes det mycket bra. Under 27 pil var jag på väg mot 260 poäng på första 30 pil, men avslutningsserien var all annat än bra med 8-7-6 till 21 poäng.

Efter paus och vila inledde jag bra i de första tre trepilsserierna. Sedan kom en svacka på fyra trepilsserier, och på slutet kunde jag häva mig över 500 poäng med 26-27-28 i de avslutande trepilsserierna.

Jag kommer nu att varva blank bale-skytte mot tom butt och skytte på tavla. Jag tror att det är vägen till 540 poäng (i kombination med all annan träning etc etc).

I går läste jag i en artikel av Leif Jansson i Bågskytten om den koreanska OS-mästarinnan Cho Youn-Jeong, som 1992 efter guldet kom till Sverige något otränad. Då ställde hon sig varje dag och sköt åttapilsserier mot tom butt på 6 m för att bli starkare och få koll på tekniken som förberedelse för en match mot Jenny Sjöwall.

Således testade jag i morse att skjuta tio åttapilsserier på 6 m på tom butt, eller blank bale som de säger på engelska. Det kändes bra! En egentligen mycket märklig sak är att man aldrig börjar darra under denna träning! Det finns inte på kartan att man inte skall kunna passera clickern (åtminstone inte under loppet av 80 pil). Darrningar har sålunda mycket med siktningen och tavlan att göra. Förmodligen tillåter man sig inte att skjuta så snabbt vid vanligt tavelskytte, som man kan göra vid blank bale. Det kanske man borde göra?! Hursomhelst hoppas jag förstås bli starkare av denna träning, och inte behöva darra eller kämpa med clickern en enda gång.

Nu på morgonen sköt jag 124 + 123 + 126 + 127 = 500 poäng fördelade på

13 tior

15 nior

18 åttor

9 sjuor

3 sexor

2 femmor

Liksom i går var jag tvungen att skjuta många uppvärmningsserier för att komma upp i poäng. Det gjorde i sin tur att jag var mör i slutet av den första halvan.

Det är naturligtvis för tidigt att utvärdera de ändringar som jag har företagit. På slutet idag kom jag på ett bra sätt att hantera muskelutmattningen. Jag gjorde större del av uppdraget med siktet nedanför tavlan, och höjde endast upp bågen i det sista draget fram till clickern. Det var på något sätt lättare att dra i det läget, och det är nog av samma skäl som att det går lättare att skjuta på nedertavla.

Men samtidigt gäller ju alla gamla käpphästar, tex båghopp, fullfölj, kontinuerligt drag etc. Så länge man inte har nått fram till muskelutmattning, så fungerar egentligen skyttet ganska bra. Jag tror att de senaste ändringarna är bra för att undvika muskelutmattning, men det blir svårt att utvärdera, om man skjuter fem-sex uppvärmningsserier i början. Det liknar inte den situation man har på tävling. Förmodligen stabiliseras skyttet med tiden, så att det räcker med en-två uppvärmningsserier.

Nu på morgonen kortade jag mina pilar med en halv tum och testade mitt andra försök till uppbyggt grepp. Jag fick skjuta fyra uppvärmningsserier för att komma igång, men sedan gick det ganska hyfsat över 30 pil till 131 + 124 = 255 poäng.

Det är svårt att bedöma min insats mot bakgrund av en förkylning i helgen. Även om det bara är heshet som dröjer sig kvar, så blir man alltid något nedsatt. Men det kändes som att detta är något att gå vidare med! Greppet kan ju byggas om i all evighet, men det blir förstås svårare att förlänga pilarna…

Nu är jag i en experimentfas. Jag håller på och jobbar med att modifiera greppet på Uukhan för att på ett bättre sätt få till att handleden skall kunna vridas 45 grader, vilket skall vara synligt på knogarna. Detta skall förhoppningsvis leda till färre strängislag (inget stort problem på träning, men det förekom på tävling senast) och rörlighet i bågarmsaxeln, vilket kan ge pilar som sticker iväg ut i blått vid muskeltrötthet. I måndags sköt jag sexpilsserier på två vertikala trespottavlor.

I morse sköt jag med fabriksgreppet uppbyggt på vänstersidan och längst ned mha innebandylindning täckt av sporttejp. Jag har också diskuterat detta med Göran Bjerendal för att expertsynpunkter. Idag inledde jag skyttet eminent, men efter hand klingade det av som vanligt (från 27-28 i trepilsserierna till 23-24). Jag stannade efter tolv trepilsserier för att kunna fortsätta modifieringarna i morgon. Jag tror att denna experimentfas är nödvändig för att kunna nå 540 poäng, eftersom jag skjuter (mycket) högre poäng i början än i slutet och högre poäng på låg tavla än på hög tavla. Om man inte har stabilitet i detta avseende, så går det inte att nå riktigt höga resultat.

Här är resultaten från Höstrusket

http://iof1.idrottonline.se/ImageVaultFiles/id_96217/cf_74/20131013_BS_Gr-storp_H-strusket.PDF

Det var en viss strid om att undvika sistaplatsen i HR21, men Emil vann den genom att skjuta en sexa i sista pilen (i stället för en miss, vilket hade blivit fallet på en trespot). Men jag fanns endast med i denna strid tack vare att Emil sköt tre missar. Normalt är vi båda goda för fler poäng än i går, och han oftast för fler poäng än jag.

I går kväll körde jag styrketräning hemma. Jag har problem med stabiliteten i bågarmen, och jag tror att många av pilarna utanför rött i söndags kom genom att jag svajade uppåt eller ut åt vänster med bågarmen i skottet. I morgon skall jag försöka skjuta sexpilsserier på två parallella vertikala trespot för att förbättra uthålligheten och samtidigt vara noga med att hålla tekniken. Jag kommer inte att räkna poäng. Att bara få träff på alla trespot kan ses som tecken på att skyttet inte spårar ur.

Idag deltog jag i Höstrusket i Grästorp, vilket var min 33:e inomhustävling. Det gick sådär. Jag sköt 118 + 118 + 121 + 115 = 472 poäng fördelade på

4 tior

22 nior

16 åttor

8 sjuor

4 sexor

2 femmor

4 fyror

Det såg nästan ut som på träning, förutom de tio pilarna utanför rött. Som väntat var det inte så tungt att skjuta som på träning, eftersom det var två skjutlag (+2 minuter) och fyra personer som skulle bedöma, skriva och dra ur pilar samt eventuella domarinsatser (+2 minuter), så att musklerna fick vila längre mellan varje trepilsserie.

Men det kändes ändå att jag ibland fick svårt att hålla pilarna i mitten. Huruvida detta berodde på en viss utmattning, stress i tävlingssituationen eller tekniska misstag är svårt att säga. Förmodligen ligger sanningen omväxlande på dessa poster. Jag kände att jag inte så ofta klarade av att skjuta med bra teknik. Någon gång blev jag stressad, när jag såg att jag var inne på gul lampa (sista 30 s av de två minuter man har per tre pil) och samtidigt kände att det tog tid att komma förbi clickern. Men jag darrade aldrig pga utmattning.

Nu har jag hursomhelst ett första trappsteg att stå på i vinterns klättring mot 540 poäng, för det är dit jag skall!