Lukas 13:30

På tisdagen tränade jag inomhus för andra gången i höst i Sverige. Jag  jobbade en del med utrustning och teknik, så det blev inte någon 60-pilsrond den här gången. Men det kändes fortfarande kraftlöst i några tredjepilar och i slutet även i andrapilarna. Emellertid kunde jag se ett antal mycket fina trepilsserier med fin gruppering i gult, så det finns nog hopp framgent.

Min plan är att börja  jobba med Formaster på träningarna för att (äntligen) få bättre ordning på ryggdraget. Jag skjuter nu, i likhet med utomhusskyttet, med mellandrag, båghopp och fullfölj, och det känns bra. Tidigare har jag ju skjutit med underdrag, hållit i bågen och haft ett obefintligt fullfölj. Men alltför ofta förfaller tekniken när jag börjar bli trött och jag börjar vid bristande teknik att bara ”prickskjuta” pilarna. Då är det dags att lägga av för dagen.

En brist vid den senaste inomhussäsongen var att jag inte sköt särskilt mycket högre resultat på träningarna än på tävlingarna. Mina tre bästa resultat på träning inomhus är 534, 522 och 520 poäng. Mina tre bästa resultat på tävling inomhus är 508, 508 och 502 poäng. Jag har således inte skjutit över 540 poäng ens på träning, och det gör att det inte finns mycket att ”ta av” när jag kommer till tävlingarna.

Men nu satsar jag på att förbättra min teknik. När man tittar på dem som skjuter över 540 poäng, nior i snitt, i HR21, så förstår man att det inte handlar om ”en bra dag” som skall ge ett sådant resultat utan snarare ett gediget skytte med god teknik och mycket träning.

Idag byggde jag ihop min vanliga båge igen och sköt sedan 60 pil i vår inomhushall i Kungälv. Jag skrapade ihop 248 + 249 poäng = 497 poäng efter 15 tior, 14 nior och 15 åttor. Själva skyttet fungerade ganska bra tekniskt, och jag var överraskad av hur många pilar som satt säkert i gult. Jag använde den skjutteknik som jag har lärt in under utomhussäsongen med mellandrag, båghopp och fullfölj. Avståndet mellan plunger och cliker var 90 mm.

Emellertid brister fortfarande styrkan efter tiden i Japan och dessutom i samband med hemresan ett skytteuppehåll på tolv dagar. De sex pilar som missade gult och rött sköts alla som tredjepilar med skakningar snudd på sammanbrott. Några andra sådana tillstånd lyckades jag parera, men när kraften börjar sina är man ingen bra skytt. Jag körde efter skyttet några rena dragövningar, och de visade med största önskvärda tydlighet att jag har blivit svagare på att hålla bågen uppdragen.

Men resultatet var ändå efter omständigheterna bra. Jag sköt bara högre resultat under den förra inomhussäsongen på sex träningar. Antalet pil som kan användas i en 540-serie (44 idag) överträffades bara en gång av 33 träningar under 2011-12. Jag hade inte under någon träning eller tävling 2011-12 fler pilar i tian än idag.

Av detta skäl var dagens träning mycket lovande. Den gav en stark indikation på att jag kommer att slå mitt personbästa, 508 poäng, på tävling under inomhussäsongen 2012-13. Självklart är min målsättning att öka personbästat till minst 540 poäng. Det kändes som att den under utomhussäsongen förvärvade skjuttekniken gav många träffar i gult, till synes utan ansträngning, och det är ju det som är meningen.

Idag sköt jag för femte gången här i Kinshicho. De första två gångerna sköt jag hyfsat här i Japan, men därefter har skyttet blivit sämre för varje vecka. Jag tror att det beror på att det helt enkelt inte räcker (åtminstone inte för mig) att skjuta en gång i veckan. Om man håller takten och skjuter tex tre gånger i veckan och sedan under en eller två veckor sänker takten, då upplever man förmodligen ingenting speciellt. Men nu var det fem veckor sedan jag sköt mer än en gång i veckan.

Det går fortfarande alldeles utmärkt att skjuta flera pilar i gult och rött på både 30 m och 50 m. Men ibland kommer det pilar som faller av pilhyllan, går genom clickern eller blir en del av ett ganska misslyckat skott. Det påminner om mitt skytte längre tillbaka i tiden. Stundtals kunde det vara bra, men det kunde aldrig leda till bra poäng. När man inte skjuter bågskytte tillräckligt ofta, har jag en känsla av att man tappar lite styrka och lite koordination, och detta mynnar ut i de misslyckade pilarna. Men jag hoppas ändå att skyttet här i Japan inte skall vara bortkastat, dvs att resultatet hade varit ännu sämre med sex veckors totalt uppehåll.

En speciellt negativ effekt av pilar som inte träffar tavlan i Kinshicho är att de i stället träffar ett slags grått nät som hänger ned. Mina pilar går tyvärr nästan helt igenom maskorna och lämnar fenorna totalramponerade. Något tjockare pilar stannar förmodligen tidigare och fenorna klarar sig.

Idag fick jag hursomhelst något sent min formella licens för 50 m. Förmodligen skjuter jag på lördag också, men sedan inte mer här i Japan. Det beror på om jag orkar reparera alla trasiga fenor…

Idag sköt jag återigen i Kinshicho. Det blev skytte på 50 m, 20 m och 30 m. Hittills i Japan har jag tränat bågskytte en gång i veckan. Detta är som bekant otillräckligt kanske tom för att vidmakthålla sin förmåga. Det känns nu ganska rejält jobbigt att dra upp de sista gångerna i sexpilsserierna, och den tröttheten kommer ganska snart efter att jag har börjat skjuta. Det är inte lika dåligt som det var i början av sommaren, men då hade jag ingen erfarenhet av att skjuta sexpilsserier och min teknik var sämre än nu.

Men OK. Det hade varit ännu sämre att inte skjuta alls. Idag var det enda dagen denna veckan som bågskytteanläggningen i Kinshicho hade öppet. Men den förväntade anstormningen uteblev faktiskt. Jag tänkte att både tisdags-, onsdags-, torsdags- och lördagsskyttar skulle fylla lokalen idag. Kanske har Furukawa-effekten lagt sig? De flesta japaner kanske har kommit på nu att de ändå inte kommer att nå OS. Vad vet jag?

Den här veckan är traditionellt en sportvecka i Japan med den nationella sporthelgdagen i går. Den infördes 1966 som minne av öppningsdagen av OS i Tokyo 1964. Meningen är att alla den dagen skall utöva eller prova på en sport. Tanken är vacker, men det verkar mest vara ungdomar som är berörda numera. Men tex i morgon är det sportdag på min sons öppna förskola, så alla unga skall få del av det på något sätt.

Om Tokyo får OS 2020, så hoppas jag att man kommer att starta vid samma tidpunkt. Det är nämligen just den här veckan, efter ett tjugotal tyfoner, som temperaturen har börjat bli behaglig. Då har temperaturen hackat sig ned från 40 grader C till 20 grader C i Tokyo. Så sent som förra veckan kunde en idrottsman ha fått stora problem med värmen, eftersom den också kombineras med hög luftfuktighet.

Idag har jag skjutit på 50 m i bågskyttenanläggningen i Kinshicho. Det var första gången någonsin som jag sköt på 50 m, 80 cm tavla. Det gick hyfsat. Alla pilar träffade tavlan. Jag räknade inte några sammanlagda poäng, men jag sköt några serier med pilarna inom gult och rött. Några 50 m-skyttar gjorde detta hela tiden och några andra hade mer spridda skurar.

Men jag tyckte mig idag känna av det faktum att jag den senaste månaden inte har skjutit mer än en gång i veckan och inte heller har upprätthållit samma nivå på konditions- och styrketräningen som vanligt. Efter ett tiotal serier blev jag trött och lade av för dagen. Men jag är ändå glad att jag håller igång bågskyttet här nu i Japan. Det gör att man inte tappar helt. Det kommer att gå lättare att komma igång med inomhussäsongen sedan när det är dags.

Idag sköt jag återigen i Kinshicho, och nu begärde jag att få göra testet för licensen att få skjuta på 50 m. Jag var nästan säker på att klara det redan innan det började, men det gäller att hålla koncentrationen hela vägen och inte tappa kraft om man skall lyckas. Jag sköt 47+46+49+50+49+51 poäng i sexpilsserierna till totalt 292 poäng på 30 m, 80 cm tavla, 36 pil. Gränsen för att klara testet var 270 poäng, och det kändes problemfritt, eftersom jag hela tiden låg över snittet 45 poäng i sexpilsserierna.

Jag tycker själv att jag borde ha en god chans att skjuta ca 320 poäng på 30 m, 36 pil, men med tanke på att detta blott var den andra gången som jag sköt på 30 m och att bågen jag sköt med var ett ihopplock av sådant som jag hittade i garaget innan jag reste, så får 292 poäng godkänt för den här gången. Det kändes också konstigt att skjuta ett test, där ”sensei” var med framme och räknade, men ingen av de andra i lokalen sköt test eller tävling. Men jag ser att flera står och snittar på ca 45 poäng i sexpilsserierna på 30 m, medan de bästa snittar på ca 55 poäng. Nu snittade jag på ca 49 poäng, men jag borde kunna orka upp till ett snitt på 53 poäng, tycker jag själv. Vi får se under de kommande veckorna här i Japan.

Idag sköt jag för första gången med min ”skräpbåge” i Japan. Jag var på en anläggning i Kinshicho, nära där vi bor nu. Det kostar 300 yen (25 kr) per två timmar, och det fanns en linje med kanske tjugo skjutplatser och skytte på 80 cm tavlor på 20, 30 och 50 m. Anläggningen ligger på ett hustak och är ”halvinomhus”, eftersom man skjuter under tak och tavlorna också är skyddade från regn, men det var ”drivhusvarmt” med kanske 27 grader C.

Man skulle skjuta 270 poäng på 36 pil på 30 m för att få en licens. Jag vet inte om det är intressant, eftersom jag inte skall stanna så länge, men nu när jag tränade så sköt jag ganska enkelt över den gränsen. ”Skräpbågen” levererade ungefär som innan avresan från Sverige med en fin träffbild och bra gruppering med i stort sett alla pilar innanför gult och rött. Mitt främsta syfte med att skjuta här är förstås inte att lägga en massa tid på bågskytte, men jag har haft en såpass bra utveckling de senaste veckorna, så att jag vill inte ha ett uppehåll i skyttet nu.

Det var intressant att se hur det fungerade. Anläggningen är öppen för bågskytte kl. 12-21 tisdag, torsdag och lördag. Den är också öppen på onsdagkvällar. Det var i stort sett fullt hela dagen och knökat på kvällen. Alla var mycket hövliga mot varandra, som sig bör i Japan, och när jag fick på en sexpilsserie på 53 poäng, så kom flera personer fram och visade ”gaijin” sin uppskattning. De bästa skyttarna stod och snittade på 55 poäng, men flera sköt också ganska mediokra resultat. Det fanns en lärare, ”sensei”, med hela tiden som man kunde fråga och få licenspoäng räknade. Han var framme och inspekterade min icke-fabriksbåge, men han kommenterade den inte. Han nickade lite strävt till erkännande, när han såg att jag efter en tid kunde skjuta de flesta pilarna i gult. Alla hade för övrigt i stort sett det senaste på materialfronten.

Jag byggde ihop min ”skräpbåge” i helgen, och sköt några provserier inför japanresan. Den bågen skall nog fungera tillfredsställande. Träffbilden var mycket fin. Pilarna grupperade bra. Nu sköt jag ett helt annat inomhusskytte än vad jag gjorde i våras, då jag sköt mitt personbästa på 508 poäng i Katrineholm. Dels hade jag icke-fabrikslemmar och en båge ihopplockad av diverse okänslig utrustning. Dels sköt jag nu som jag har gjort utomhus, dvs med mellandrag, avslappnad båghand, fullfölj, stabil bågaxel och ryggdrag och med samma styrka och clickeravstånd (och för övrig samma pilar).

Vi får se vad detta kan leda till vid skytte i Japan. Jag får ta det där litet som det blir. Jag vet ingenting om det stället där jag skall skjuta, regler, avgifter etc. Om jag får möjlighet att träna regelbundet, så kanske det kan bli en inomhustävling första helgen i november.

Idag sköt jag utomhus för sista gången i år.  Jag stötte på det sedan tidigare välkända problemet med motsolen på morgonen på Göta Lejons utomhusbana. Därför sköt jag först bara uppvärmningsserier med mycket begränsad sikt.

Sedan började jag skjuta ett antal serier och räknade, men jag slutade efter 36 pil, eftersom jag var tvungen att gå till jobbet. Det blev 233 poäng och hyfsat skytte, men inte mer. Solen fortsatte att störa men efterhand mer från sidan än rakt framifrån. I övrigt var det utmärkta förhållanden.

Nu får det vara nog med utomhusskyttet, dels eftersom väderförhållandena och ljusförhållandena håller på att försämras men också därför att vi skall åka till Japan 15 september, och då skall jag dessförinnan skjuta in en annan ”skräpbåge”, som jag vågar ta med på flyget till Japan. Där blir det nog enbart inomhusskytte, eftersom det ligger en ny fin inomhushall bara en kort promenad från där vi skall bo.

Sålunda stannade mitt personbästa på 70 meter, 72 pil, på 454 poäng på tävling och 481 poäng på träning 2012. Nu funderar jag på vilken målsättning jag skall ha inför utomhussäsongen 2013. Jag funderar på tre olika nivåer. Det ambitiösa målet är 600 poäng, vilket Mikael Langebro stod och sköt på samma tavla som jag på kvällstävlingen i Stockamöllan 5 juli, vilket hittills räcker till en 17:e plats av 45 på bästalistan. Det något mer sansade målet är 576 poäng, dvs åttor i snitt, vilket Daniel Larsson (med 574 poäng och 28:a på bästalistan) var nära att klara, när han stod och sköt på samma tavla som jag på SM. Med tanke på årets utveckling under min första sommar med utomhusskytte någonsin (från 379 poäng till 454 på tävling och från 391 poäng till 481 på träning), så är kanske 550 poäng mest realistiskt. Det var exakt vad min motståndare i matchskjutningen på SM, Tim Larsson, sköt i grundomgången, och nästan det som Cenneth Åhlund var så besviken över (552 poäng och 32:a på bästalistan), så att han därefter inte hade lust att skjuta tavla.

Missförstå dock inte detta! Jag siktar på varje träning där jag skjuter 72 pil (och räknar) och i varje tävling naturligtvis helt enkelt på att sätta nya personbästa. Målsättningen för en hel säsong är mer en bild eller en drivkraft för att ständigt försöka förbättra mitt bågskytte, så att jag aldrig slår mig till ro. Jag har heller inga speciella relationer eller förhållanden till Mikael, Daniel, Tim eller Cenneth. Jag använder mig mer av dem för att konkretisera bilderna, eftersom jag har stått och skjutit tillsammans med dem under 2012 och har sett styrkor och brister i deras teknik. Ett resultat är ju bara en siffra, men att skjuta på samma nivå som en given person som man själv har sett vid ett visst tillfälle ger en mer handfast bild av vad som krävs.

Som väntat ligger jag inte längre sist på bästalistan för HR21, WA70 m, 2012.

http://iof1.idrottonline.se/ImageVaultFiles/id_67980/cf_74/WA70m.PDF

Nu återstår det visserligen en tävling 16 september, men man kan konstatera följande:

1) Endast 45 skyttar har deltagit i utomhustävlingar i HR21, 70 m.

2) Endast 17 skyttar har uppnått 600 poäng eller högre under säsongen.

3) Jag ligger på näst sista plats på 454 poäng.

4) 454 poäng är också mitt personbästa på tävling. Om man skulle lista dessa 45 skyttar med sina personbästa i stället, så skulle jag ligga rejält sist. Thommy Persson, som ligger efter mig på listan, presterade 2007, visserligen i HF40, men ändå på 70 m, 627 poäng, enligt Tranås hemsida om klubbrekord.